På önskelistan

 
Inte för att jag tävlar så himla mycket, men jag vill verkligen ha den här kavajen. Den är så himlans snygg på! Priset är dessutom grymt och då jag inte använder kavaj särskilt ofta behöver jag inte ha någon tjusig tusentals-kronors-kavaj. Men jag skulle ändå vilja ha en snygg kavaj att kunna dra på när man vill känna sig fin eller om man ska vara med på någon tävling. Underbart!

Söta Kitty med kapacitet

Det är ju inte många ponnyer med den här frambenstekniken. Lilla pluttan. Tänk när hon itne är bebis längre, kan säkert gå hur långt som helst, allt är så enkelt. Bilden är från i söndags när Kitty hoppade. Imorn blir det nog ett litet arbetspass med Kitty tror jag.
 
Bilden tagen av My Lillsunde

Hoppla!

 
Ooops! Vad kan detta vara...?
 
Något från Cheval Ridsport uppbenbarligen. Vad tror ni?

Att hoppa Einstein

Att hoppa Einstein är inte lätt. Han har ju lätt att bara dra iväg efter varje grej, och då är det ju inte lätt att rida på något nytt direkt. Känslan på ett hinder är ungefär såhär:
 
1. Man sätter en bra galopp, bra tempo, lösgjord häst, bra tryck i galoppen, allt känns tipptopp.
2. Man vänder upp mot hindret, Einstein spetsar öronen och är perfekt i galoppen.
3. Man kommer närmre hindret så det bara är några språng kvar; Einstein tar tag i bettet och gasar lite.
4. Man är framme vid hindret och hovarna lättar från marken. Här någronstan går det sen bara fortare och fortare. "Uppför" hindret går lite snabbt, "över" hindret går ännu snabbare, och "nedför" hindret går jättefort, och sen sticker han.
5. När man alltså har landat suger han tag i bettet och bara speedar iväg. Tar man i honom studsar han på alla fyra med mulen rätt upp mot taket, och lägger man till skänkeln går det bara ännu fortare. Sjuuukt svår situation.
 
Ett annat scenario är:
 
1. Man sätter en bra galopp, tempo, tryck och allt.
2. Vänder upp mot hindret, håller galoppen i svängen.
3. Man kommer rakt mot hindret, Einsteins bakben stannar kvar i svängen.
4. Det går bara fort. Bakbenen är kvar i svängen, och känslan är en mil lång häst med noll tryck i galoppen, men i racerfart.
5. Språnget blir som en kanonkula, svårt att hänga med.
6. Hela språnget går i slow-motion och efter hindret landar man i en seg galopp, men som går fort. Alltså inget egagemang, men med hög fart. Mycket lustig känsla.
 
Sen finns det ju såklart scenariot när allt går klockrent. Man kommer in i en bra galopp, styr upp på hindret, Einstein suger tag, men håller samma tempo. Man pluppar över hindret (alltså han hoppar över, men det känns inte högt för fem öre när han kommer bra) landar i en bra galopp och bara fortsätter till nästa.
 
Jag MÅSTE lära mig att börja med benen, som jag alltid säger till alla jag har lektion för. Varför är det så svårt att följa sina egna råd? Jag måste försöka böja honom, och sätta ihop. Tänka lite att rörelsen bromsar upp. Då går det!  Men det sponana reaktionen är att bara hänga sig i tyglarna och spjärna emot med benen. Det fungerar INTE.
 
 Men man kan ju inte annat än tycka om honom även när han är lite jävlig. Han ser ju så fantastiskt lycklig ut hela tiden:
 

Gårdagens hoppning

Igår blev det besöksrekord här i bloggen, superkul! Jag misstänker att de flesta ville se hur det gick på hopptävlingen med Einstein igår. Och jag har goda nyheter! Det gick riktigt bra faktiskt, men såklart med några grejer som kunde varit bättre.
 
Bilden tagen av My Lillsunde
 
80 cm: Jag fick jättestressigt och gjorde iordning Einstein supersnabbt, bara för att sen inse att jag inte alls hade bråttom. Så då tog jag det lugnt istället, och bestämde mig sen för att sitta upp och skritta fram honom. Han är dessutom lite stissig och tittig när man skrittar ute, så jag tänkte att det var en bra träning också. Dock drog det ut på tiden lite väl länge, så jag fick skritta runt jättelänge ute, men det var bara bra för han fick lugna ner sig utomhus.
 
Till slut fick jag gå in på framhoppningen, och jag hade såklart förberett mig på att det skulle bli lite jobbigt på framhoppningen, och risk för krock eftersom jag inte har superkoll på Einstein efter hindrena. Men han sktte sig utmärkt! Jag hoppade ett par på lilla krysset, och tog sen två språng på räcket och två på oxern. Sen kände jag mig klar och gick ut.
 
Inne på banan blev Einstein lite spänd och gick runt och laddade. Han var supertaggad och ville bara galoppera. När jag fick startsignal blev jag också positivt överraskad. Han var jätteduktig och lyssnade förvånansvärt bra! I svängen fram till hinder 4 hade jag fokuserat så otroligt mycket på att bara få ut honom i svängen och runt högerskänkeln, så när jag fick igenom det slappnade jag av och slutade rida. Vilket gjorde att Einstein kände "Hallåååå piloten vart ska vi!?" och vi stannade framför hinderstödet. Jag styrde inte. Helt och hållet mitt fel. Jag la bara en volt och hoppade klart banan. Han var helt fantastisk.
 
90 cm: Till den här klassen blev framhoppningen inte riktigt lika bra. Jag hoppade bara lite grann för att känna på höjden, för Einstein kändes lite matt. När jag då gick in på banan lät jag honom lägga upp tempot lite, och han fick gå lite "för fort", men inte katastrof-fort. Huvudsaken var att han lyssnade ganska bra, och inte bara drog iväg och gjorde på sitt sätt. Det lyckades. Han var jätteduktig! Här gjorde jag iga större avbrott i ridandet, så vi gick runt felfritt. Duktiga häst! Så han fick en liten rosett :)
 
Har ni tur kanske det kommer upp lite filmer här senare :)

Gårdagens ridpass - Einstein

Igår efter jobbet åkte jag ut till Einstein för att rida lite. Idag är det ju hopptävling, så han kunde inte vila då. Med andra ord blev det sen kvällsridning. Men det var kul! Gustav, som rider väldigt bra, hängde med mig och hjälpte till.
 
Jag började passet med att värma upp Einstein lite grann i alla gångarter. Dagen innan vilade han, vilket alltid gör att han är lite svårare att få mjuk. Efter en liten stund fick Gustav hoppa upp och känna lite på E. Det tog något varv  innan han konstaterade att det INTE är en lätt häst, och att han är mycket svårare än han ser ut. Jag kan inte annat än hålla med.
 
När Gurra hade känt lite på E hoppade jag upp igen och fortsatte. Skönt med en liten återhämningspaus, haha! Sen tog jag några små skutt över bommar, och jobbade med att E inte får dra iväg efter/över hindret/bommen. Det är inte lätt kan jag säga! Men det gick rätt bra faktiskt. Jag avslutade med att skutta en liten banan, och det gjorde han riktigt bra. Så lite förhoppningar har jag för dagen.
 
Men vi får se hur det går idag. På tävlingen kommer jag mest tänka "skolridning", att jag har ett långsiktigt mål. Behöver jag lägga in en volt, då gör jag det. Behöver jag göra en halt, då gör jag det. Jag håller tummarna för oss, gör ni det? :)
 
Bilden tagen av My Lillsunde
 
Förhoppningsvis kanske någon kan tänka sig att fota eller filma under dagen, då kommer det givetvis upp här.

Vad man glömmer

Att nå sina mål, att utvecklas, att bli bättre, att lyckas. Det är inte alltid så himla lätt, och det är definitivt inte en uphill road dit. Nej, vägen dit är så mycket mer komplicerad. Det har dock människor en tendens att glömma bort. Jag låter den här bilden visa vad jag menar, eftersom jag tycker att den är så himla bra.
 
 
Så nästa gång ni känner att ett ridpass går dåligt, tänk då framåt och känn att "okej, det var den där lilla knorren nedåt som gör att jag kommer ännu längre när jag kommer ur det." Och deppa för allt i världen inte ihop!

Bilder från gårdagen

Yes, ni ser rätt, jag hoppar i dressyrsadel, jag har inget annat :) Jag älskar verkligen Einsteins glada uppsyn på alla bilder! Sötnosen!
 
Bilderna tagna av My Lillsunde & Elin Gustafsson
 

Gårdagens ridpass - Einstein

Igår var det dags för ett hoppass på Einstein, vilket passade utmärkt eftersom vi ska vara med på hopptävling på söndag. Tur för mig så hoppade vi även idag en hel del grejer efter varandra, vilket verkligen är det Einstein behöver!
 
Såhär såg banan ut:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 1. Bomserie först i trav, sedan i galopp
 2. Bomserie först i trav, sedan i galopp
 3. Räcke
 4. Tvåstuds med travbom in
 5. Oxer med tre galoppbommar före
 6. Plank
 7. Kombination; räcke oxer
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi började med att komma in på bomserierna ett och två bara i trav. Sedan tog vi bort mittenbommen och kom på samma serier i galopp, också i båda varven. Här gick det så jäklarns mycket bättre för mig än sist vi gjorde den här övningen. Då kunde jag knappt vända höger, idag gick det varje gång, och Einstein var helt med på noterna.
 
Sedan gick vi vidare på att komma in i trav över 1, 2, 3, sen landa i galopp och bryta av till trav, hoppa 4, 5. Det här gick rätt bra också, jag la en volt mellan 4 och 5 för att han inte ska få dra iväg, utan istället jobba galoppen.
 
Vi gjorde sedan samma sak igen, fast höll galoppen mellan 3 och 4 så det blev lite kort galopp in i 4. Så byggde vi även på  nr 6 och 7. Även här ka jag in volt om det behövdes, för just nu är det så jag får rida. Jag kommer göra exakt samma på söndagens hoppning om han itne lyssnar och bara går iväg. Då lägger jag en volt och jobbar honom. Jag kommer lägga 72 volter som det så behövs! Men just idag behövdes inte så många volter, för han lyssnade rätt bra faktiskt. Superkul!
 
På slutet hoppade vi bara nr 7 ett par gånger, kombinationen. Det var jättekul, jag har inte hoppat kombination på mycket länge! Vi slutade nog på 95cm i den tror jag. Fast jag tyckte det såg högre ut faktiskt, men men. Jag får gå och mäta någon dag, haha!
 
På det stora hela idag är jag supernöjd med Einstein, även idag presterad vi bättre än förra hoppasset, så jag undrar hur länge det här ska hålla i sig. Snart kommer väl något bakslag, men det är inte hela världen i så fall. Jag är så himla nöjd med honom, fina hästen! Fler bilder kommer upp lite senare!
 
 
Bilden tagen av My Lillsunde

På önskelistan

 
Just nu ligger ett par benlindor högst upp på önskelistan. Ett par vinröda. Tänk er ett par vinröda benlindor på Einstein, och min nya vinröda tröja till detta. SÅ snyggt! Jag älskar vinrött, och på en svart häst är det ju verkligen supersnyggt! Nu måste jag bara hitta ett par vinröda lindor. Någon som har något tips om bra lindor som finns i vinrött?

Så jäklarns nöjd!

Förra gången som ginatricot kom ut med sin Grand Prix Collection var jag grymt sugen på att klicka hem några plagg, framförallt t-shirtarna. Men jag gjorde det inte då, och när jag väl tänkte göra det så var de slut. Men nu är jag SÅ nöjd att jag inte gjorde det! Den här omgångens Grand Prix collection är så himla mycket snyggare, och jag fick hem två tröjor och ett par strumpor! Jag bara ÄLSKAR båda tröjorna, de är sjutk snygga, grymt sköna och så himla stilrena! Strumporna var även dom en glad överraskning eftersom dom faktiskt hade lite bling på sig, och även en guldkant! Snygga detaljer!
 
 
Jag ska försöka hinna med att ta bild med tröjorna på så att ni får se dom på också! Sjukt snygga! Jag är så himla nöjd! Nu bara längtar jag till jag får använda dom! Det är ju lite för tidigt för t-shirt än så länge.

Gårdagens pass - Kitty

Igår kväll blev det ett litet ridpass på sötnäsan Kitty. En liten sexårig ponny som ibland behöver lite vuxenridning. Då sitter jag upp. I början var hon väldigt loj och tog inte skänkeln alls och sådär. Då blev jag lite arg och bestämd och tog även ett spö i handen. Sen blev det en helt annan ponny. Jag jobbade med lite lösgörande arbete på volterna och en hel del skänkelvikningar. I galoppen rullade jag bara på i ett bra tempo i lätt sits (jag är ju i största laget på henne) och hon blev riktigt riktigt fin! Vi lyckades även med att rida med tagen bakdel på volten, duktiga ponny! I slutet passade vi på att skutta över en liten mur som var uppställd som ridskoleponnyerna hade tränat på. Hon tittade inte ens på den. Här får ni några bilder från passet:
 
 Bilderna tagna av My Lillsunde

Smack-a-baaam!

 
Några knapptryck på tangentbordet och vips, så var jag och Einstein anmälda till pay n' jumpen på söndag. Jag har gått ett tag och funderat på vilken höjd jag skulle ta. Det har väl låtit typ:
 
"Börja lågt, enkelt. 70-80. Fast jag rider bättre när det blir högre. 80-90 kanske? Eller vad fasen, 90-90? Fast jag kan ju lika gärna hoppa lågt, så får han bfasiken göra det rätt. 70-80 blir bra. Nä, 70 känns lågt. 80-90. Fast det är ju inte höjden som är problemet. 90-100? Fast det är ju första gången, varför har jag så bråttom? 80-90 blir bra. Men det är ju bra om jag börjar halvhögt, för då är det inte så stort steg till att börja hoppa högt. 90-90. Eller....?"
 
Någon som känner igen sig i det här? Hur som helst slutade det nu med att jag anmälde mig till 80-90. Jag behöver faktiskt itne stressa. Och som min tränare sa; känns allt sjuuuukt bra i 80, så kan jag ju gå in i 100 om det skulle vara så. Och om inte annat kommer det fler tävlingar. Och jag har ju några dagar på mig att gå in och ändra ;)

Einstein med knoppar

 
Titta vilken liten söt filur med knoppar. Jag var lite orolig att han skulle få en låååång tunn hals med knopparna, men det blev faktiskt inte så tokigt. Tyvärr hade jag ingen bättre bild än den här, och just på den här bilden får han lite lång, tunn hals. Men när han jobbade var det itne alls lika tokigt. Han blev riktigt stilig! Nu längtar jag bara tills han får lite mera päls, så han blir sådär svart på hela kroppen, ursnyggt!
 
Något jag tycker är roligt med vissa hästar, det är att när man knoppat dom och går in på framridningen så känns det som att dom själva tycker sig vara lite snyggare. Har ni fått den känslan någon gång? Igår kändes det som att hela Einstein blåste upp sig och tyckte att ha nvar jättesnygg. Förmodligen sitter det väl i mitt huvud bara, men jag vill gärna tro att dom känner sig fina ibland. Fina fina häst! ♥

Film från idag

 
 
Filmat av Emma Doland

Dagens start - Einstein

 
Nu är jag nyss hemkommen från dressyrtävlingen med Einstein. Han har varit jätteduktig! Men en hel del problem hade vi med domartorn, bokstäver och sånt. Men han får definitivt en guldstjärna!
 
På framridningen hade jag det lite stressigt. Jag trodde att jag hade kortare tid på mig än vad jag sen hade, fast det var nästan bra för då tvingades jag verkligen RIDA fram, och inte bara åka häst. Som tur var så kändes Einstein supertrevlig och väldigt positiv. Han var jättefin rätt fort, vilket kändes riktigt skönt! Det fick mig att slappna av en hel del och då kunde jag rida bättre. Jag är riktigt nöjd med min egen insats också, för jag känner verkligen att jag RED. Dock fick jag sen en del småmissar i programmet, men inget som gör något.
 
När det var dags att gå in på banan hade jag tur, det var ombyggnad av banan innan och jag fick då gå in på banan och rida runt lite. Tack för det, Einstein var superspänd för domaren och bokstäverna och så, så det tog ett bra tag att få honom att fokusera på mig igen. När jag väl fick startsignal var han bara lite småspänd, vilket höll i sig hela programmet. Men vad ska man förvänta sig när det är första gången?
 
Under hela programmet kände jag att han gick i en ganska jämn, stadig form, men att han spände till lite extra på några ställen. När jag skulle öka traven blev det lite småmissar som att vi råkade galoppera och sådär, men det gör inget. Vi har ju inte tränat på det, så jag får inte förvänta mig för mycket. I nuläget betyder det galopp för Einstein när jag gasar på lite i traven, så det får vi jobba på.
 
I programmet fick jag fler sjuor än sexor, och jag fick till två 7,5p! Superhärligt! Här får ni slutklämmen av protokollet:
 
Slutpoäng:
Gångarter: 6/12
Framåtbjudningen: 6/12
Lösgjordheten: 7/14
Ryttarens sits: 6/18
Korrektheten: 7/14
 
192p, 64,00%
 
Min tanke om poängen: Jag är supernöjd över att ha fått 7/14 på lösgjordheten och korrektheten. Lösgjordheten framförallt eftersom han är lite stel av sig, men kändes mjuk och fin. Korrektheten eftersom jag bara anser att jag SKA ha den poängen där, jämt. Det finns ingen anledning att inte få det. Jag hade gärna velat få en 7/21 på ryttarens sits, jag brukar normalt få bra poäng på min sits, så det får jag ta till mig och bättra på ännu mer. Bjudningen känns som att jag inte fick bättre för att jag helt enkelt tappade den lite på vissa ställen i programmet. Gångarter, ja, vad ska man säga. Jag är nöjd över slutpoängen i alla fall!
 
Kommentar: Trevlig uppvisning på häst som visas i stadig form! Passa så att han inte kommer på dubbla spår i höger varv. Lycka till!
 
Min tanke om kommentaren: Jag är SÅ överrens med domaren! Det kändes som en typisk sån där trevlig, prydlig ritt, med en jämn form. Men som vanligt kommer han på dubbla spår i höger varv, jag får inte riktigt med mig bogarna. Så rätt!
 
 
 
En film från dagen kommer senare :)

Startlista inför söndag

Imorgon smäller det. Jag ska rida dressyrtävling på Einstein. Det blir en enkel LB:2, ett program jag verkligen gillar. Dock hade LB:1an varit mer optimal för just Einstein, men LB:2an är rätt trevlig den med. Jag kommer att starta först i LBn, och Emma, kommer att starta några starter efter mig. Här har vi startlistan:
 
 
Det kommer att vara 23 starter i vår klass, och jag kan säga att jag inte förväntar mig alltför mycket. Einstein är ju som finast när man har jobbat honom i en timme, och så länge kan jag ju inte värma upp, så det får bli lite som det blir. Det viktigaste för mig och min programridning är att han går in på banan, struntar i staketen, och han koncentrera sig på mig. Detta för att det ska bli så bra som möjligt när Emma sen ska gå in och rida. Jag hoppas på det bästa! Så på söndag får ni hålla tummarna för oss!

Dagens ridpass - Einstein

Idag blev det lite trimning på Einstein inför söndagens dressyrtävling. Jag känner mig jättehänging, har haft huvudvärk och varit allmänt mosig hela dagen, så jag var inte jättepigg när jag kom till stallet. Men det är så roligt med Einstein så på något vis livades jag upp av honom, och kände inte hur trött och hänging jag var när jag red. Så är det väl alltid med oss hästtjejer, eller?
 
Hur som helst, jag började passet med att rida och försöka få honom lite varm. Jag gjorde lite liknande övningar som igår, med en hel del sidflyttningar, lite öppna, lite sluta och lite galoppfattningar. Även en hel del tempoväxlingar. Jag red bara en kortis, för sen fick Emma sitta upp och rida LB:2 programmet flera gånger. Hon är så duktig, men bara så länge hon rider! Jag ser så mycket av mig själv i Emma, hon är precis som jag var förut (och är till viss del nu med) Man kan, man vet vad man ska göra, men man gör inte riktigt hela vägen, vågar inte lita på sig själv, att man har rätt. Det är verkligen inget ovanligt problem bland oss hästmänniskor, eller vad säger ni? Känner ni också igen er på den beskrivningen?
 
Emma fick rida programmet ganska många gånger, och verkligen få in vägarna. Hon var jätteduktig! Det ser bra ut inför söndag! Sen satt jag upp igen och lossade lite mer på Einstein, och efter mycket flyttande, tempoväxlingar och aktivering blev han SUPERFIN! Rund, mjuk, jämsidig, och bara alldeles härlig. Jag ville aldrig sluta rida. Det var den känslan jag hittade igår kväll på honom, de sista fem minuterna. Men nu red jag så i en kvart innan jag avslutade honom låg och rund. Den formen hoppas jag på att hinna hitta innan jag går in på banan på söndag, men jag ska inte förvänta mig för mycket.
 
Två fina bilder på Einstein ♥
 
Och så en där det syns ganska tydligt hur jobbigt de är att rida den här hästen:
 
Bilderna tagna av Emma Doland
(Med min kamera som hade något konstigt för sig idag)

Gårdagens ridpass - Einstein

Igår blev det ett dressyrpass på Einstein. Han har tagit det lite lugnt i veckan eftersom han i måndags blev vaccinerad och fick tänderna raspade. Och det kändes kan jag säga! Jäklar vad jobbig han var i början, det tog ett bra tag att få honom mjuk och varm. Men när han väl släppte till blev han istället jättefin!
 
Vi jobbade ganska mycket med volter, och att flytta in på en mindre volt i sluta, och sedan ut på större volt i öppna. Inte helt lätt, och det tog ett tag innan Einstein fattade vad jag ville (eller bara brydde sig om vad jag gjorde) Hehe! Men det var en bra övning och han är jäkla bra på det här med sluta faktiskt! I slutet av lektionen gjorde jag en hel del tempoväxlingar i traven och jäklar vilka ökningar han kan göra! Gunget och "vila i steget" kom fram och efter en timme ville jag fortsätta en timme till.
 
 
Efter passet var han jättesöt! Tränaren sa "Nästa vecka blir det lite hoppning då" Och vad gör Einstein direkt efter hon sagt det? Drar upp huvudet så högt han kan, spetsar öronen fullt framtå och trycker av världens gnägg. Ungefär som "Åh fy tusan vad roligt!" Hahaha gullehäst!

Duktiga tjejer!

Jag är så stolt över mina cuptjejer! Vi har ridit våra 6 matcher för i år, och varenda en har varit rolig! Vi har fått en förlust, tre oavgjort och två vinster! Mycket bra gjort! Vi ligger bra till i tabellen, poängställningen just nu ser ut såhär:
Nu börjar cupen närma sig sitt slut för alla lagen, och i vår grupp, som består av oss, Lidingö, Upplands-Bro och Tyresö, är det bara en match kvar. Nämligen den 17 februari. Men, om vi läser av scoreboarden här:
Så kan vi se att matchen som är kvar är mellan Upplands-Bro och Tyresö, som har 4 poäng vardera. Alltså, oavsett hur den matchen går så kommer vi fortfarande att ha mer poäng än dom lagen. Vi och Lidingö! Alltså kommer vi tillsammans med Lidingö att bli gruppsegrare! Wiihoo! Så himla kul!
 
Dock måste man ju ha EN gruppsegrare, och detta kommer att avgöras med inbördes möte. OCh eftersom att vi ridit en likamatch och en förlustmatch mot just Lidingö blir det Lidingö som får gå till final. Surt och tråkigt, men vi kommer igen nästa år!
 

Bildbomb - Första mötet

Här kommer ett gäng bilder från första gången jag satt på Einstein.
 

Ponnycupen

 
Sedan 2011 coachar jag ett ponnycupslag i hoppning åt ridskolan här. Det är verkligen något jag tycker om att göra. För er som inte vet hur ponnycupen går till kommer här en liten förklaring.
 
Ponnycupen är en lagtävling mellan ridskolor i Stockholms läns ridsportförbund. Alla lagen är indelade i "grupper" om max 6 lag, och sedan rider alla matcher mot varandra. Man har hemmamatcher, och bortamatcher. En hemmamatch går till så att vi bjuder över en ridskola till oss, där vi har förberett allt vad gäller bana och fika och allt runt omkring. Laget från den andra ridskolan kommer bara över, blir visade runt på anläggningen och sedan är det dags för själva matchen. Först rider vårt hemmalag, sex ekipage per match. Banan är 7 hinder, och förbestämd från ridsportförbundet. När vi har ridit våra hästar på banan är det dags fördet gästande laget att sitta upp på våra hästar och rida banan. Lagledarens uppgift är att passa in rätt ryttare på rätt ponny, och sedan att coacha under framhoppningen.
 
När det sedan blir dags för en bortamatch åker vi iväg och rider på det andra lagets hästar. Det är alltid dagens hemmalag som börjar rida, och det gästande laget rider efter. Efter alla ridit tar hemmalaget in hästarna, och bortalaget hjälper till att plocka bort banan. Sedan blir det fika och prisutdelning.
 
Som sagt är det en lagtävling, och det lag som at minst antal fel vinner matchen. Man säknar bort en ryttare ur varje lag, alltså den med flest fel. Skulle båda lagen efter att en ryttare räknats bort vara felfria, blir matchen oavgjord. En vinst medför 2p, lika 1p och förlust 0p. Sedan har man en del också som rä individuell. En ryttare ur något lag får en guldmedalj, och det är den ryttare som är närmast idealtiden. Silvermedaljen går till den ryttare som är närmast idealtiden i det andra laget. Idealtiden räknas ut genom att man lägger ihop alla tider som ridits utan någon vägran. Sedan delas tiden på antalet ryttare, och där får man idealtiden.
 
Mitt mål som lagledare för den här cupen är att laget ska ha roligt, de ska ha gemenskap, alla ska lära sig något och allt ska även följas av säkerhet. Det jag brukar säga till laget är; Vi ska HA ROLIGT!..... och vinna :)
 och med det menar jag såklart att vi ska ha roligt först och främst, men att vi såklart ska göra vårt bästa och försöka vinna eftersom det trots allt är tävling. Men jag kommer inte att hålla på med att "toppa laget" och sånt, utan alla får vara med, man rider olika många matcher beroende på hur länge man varit med och hur gammal man är. Vissa rider nästan alla matcher, och vissa rider två. Har man till exempel varit med i cupen i tre år och har sitt sista år man får vara med, då får man förmodligen rida lite fler tillfällen, medans om man är ny i cupen och dessutom är yngst kanske man rider lite färre.
 
 

Igår

Igår hade Einstein en fix-dag. Han blev vaccinerad och fick tänderna kollade. Skönt! Vaccinationen hade gått bra fick jag höra av Rosie, och tänderna blev raspade. Tydligen hade han haft några som var lite vassa. Kan kanske vara därför han har ätit lite sämre en tid. Förhoppningsvis blir det bättre nu, han måste äta upp sig lite till, och få lite mer muskler, sen kommer han vara supersnygg!
 
Efter vaccinationen nu så skulle han ta det lite lugnt några dagar, han fick ridas men ska inte bli svettig. Jag taggar till dressyrpasset på torsdag, då jäklarns ska det trimmas inför söndagens pay n' ride! Om någon kul person är i stallet på torsdag och vill fota lite med min kamera kl.17.45-18.45 så är det bara att hojta till! Skicka meddelande på facebook eller något så blir jag awesome-glad! :) Även söndagen vill jag gärna ha hjälp att bli fotad. De bilder jag använde i bloggen skriver jag givetvis vem som har fotat, och länkar även om ni säger till :)
 

Classic Riding Wear - Snyggt!

Ingen hästmänniska har väl gått miste om att nyaste Hööks-katalogen har kommit ut med alla vårnyheter! CRW har satsat en hel del på blått, rött och vitt, och jag måste säga att jag verkligen gillar deras kollektion! Dessa tre plagg skulle gärna få flytta in i min garderob omgående! Tänk er var snyggt att sen matcha med rött schabrak, röda skydd och aaaahhh..... Nu kliar mina köpfingrar.
 
 

Hoppövning - Einstein

Här kommer övningen vi gjorde i torsdags, jag och Einstein. Det var en väldigt bra övning för Einstein, eftersom det var flera grejer i rad efter varandra. Då tvingas både han och jag bli lite snabbare på att återfå kontrollen och så.
 
 
 
 
 
 
Hinder 1. En grind
Hinder 2. Ett räcke
Hinder 3. En oxer med tävlingsinfångare
Hinder 4. En kryssoxer
Hinder 5. En låg mur
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi började med att bara rulla på i en bra galopp och ett jämnt tempo på hinder 2 på en volt. Efter det tog vi nr 3 och 4 på en böjd linje, men då var det endast två galoppbommar på vardera "hinder". Även här skulle vi hitta en jämn galopp och en bra balans. När det kändes bra fick vi börja komma på hinder 2 och 1 i följd. Där blev det mycket fokus på att hålla en bra galopp hela vägen, med andra ord att han inte får rusa iväg och bara dra. Lätt var det INTE, men det gick bättre än det tidigare gjort. De gånger han rusade iväg fick jag lägga en volt emellan och verkligen komma ner och jobba galoppen.
 
Efter det gick vi vidare på att hoppa dogleg 4 till 3. Där blev det riktigt skitsvårt eftersom jag verkligen har problem att vända höger på Einstein. Eller, alltså, det går såklart att vända höger, men jag vill vända höger I BALANS. Och där saknas det en hel del. Det är riktigt svårt och jag måste hela tiden tänka på att hålla i på yttertygeln och vända för ytterskänkeln, det går, men det är inte lätt. Om det inte var för att han suger tag i hindrena så mycket skulle vi förmodligen missa 3:an, haha!
 
När vi fått någorlunda koll på det gick vi på att rida en bana. Banan var; 1, 2, 4, 1, 3, 2, 4, 3. Här gick det helt okej faktiskt. Jag hoppade visserligen inte alla hinder problemfritt, utan när han drog iväg la jag in en volt och jobbade honom. Riktig skolningsridning. Jag vill jobba honom så just nu - Att han INTE få gå på ett enda hinder om han inte är i balans och lugn och väntar på mig. Det är en lång väg kvar, men vi har börjat vandra på den och det blir bättre och bättre.
 
Efter banan tog vi några skutt över muren. Einstein bryr sig knappt att det är en mur, men eftersom vi rider i en ridskolegrupp är ju de flesta hästarna inte vana alls vid en mur. Därför har vi med den nästan varje hopp/bom-pass, så att de ska lära sig. För mig är det bra då jag själv inte heller är van att hoppa mur.
 
Bilderna tagna av My Lillsunde

Snyggt från ginatricot!

 
Ginatricot gör det igen, en kollektion med SJUKT snygga ridkläder! Jag bara ÄLSKAR t-shirtarna i mitten, de kommer bli SÅ snygga till våren/sommaren! Och tänk den vinröda med ett par svarta(eller vita) ridbyxor på någon av mina svarta snygga skönheter! Awesome! Det kan vara så att några plagg kommer på posten om några dagar....

Gårdagens ridpass - Einstein

Igår var det hopplektion med Einstein. Det gick långt över förväntan. Superkul! Dagen innan bytte vi bett på honom, och jag upplevde att han gillade det. Vi bytte till ett lite snällare bett, och det kändes riktigt bra. Jag vet inte om det kanske var det som gjorde att han kändes fin idag, men hur som helst gick passet väldigt mycket bättre än jag vågat hoppas. I hoppningen brukar han ju dra väldigt mycket, och det gjorde han en del idag också, men idag återfick jag kontrollen mycket snabbare, vilket kändes skönt. Vi jobbade med många olika övningar med både bommar och hinder, och det var riktigt nyttigt för Einstein. Vi avslutade med att hoppa en bana som låg på ca 100cm. Dock är det lite svårt att hoppa i dressyrsadel känner jag, haha! (Vår nya hoppsadel har inte kommit än, men jag älskar dressyrsadeln så det gör inte så mycket, haha!) Tränaren sa i alla fall att hon tyckte att det var en enorm skillnad på hästen från första gången. Så det är superkul att det går framåt för varje pass! :) Nu laddar vi för dressyrträning nästa vecka, det blir perfekt inför söndagens Pay n' Ride!
 


Bilderna tagna av My Lillsunde

Problem att lösa - Einstein

Einstein är i dagsläget väldigt omusklad, och vek i sina bakben. Det resulterar i att han känns hård i munnen, och framförallt då i höger. Det gör att man vill dra tillbaka och hamna i någon sorts dragkamp. Det här vill jag ju såklart inte. Men jäklarns vad svårt det är!
 
När man sitter upp och börjar rida så får man börja med att väcka upp honom, han blir lätt lite sävlig i början. Sen är det så himla svårt att få ihop honom. I vänster varv böjer han sig lite för lätt, och blir därmed förböjd. Sen i höger varv böjer han sig helst inte alls, utan skjuter in bakdelen och ut med bogarna, och liksom springer lite halvt på sidan. Det är så SJUKT svårt att få in den där bogen, hålla rumpan på plats och dessutom ha honom böjd och ställd samtidigt. Ju mer man använder skänkeln, desto mer går han emot den och trycker in rumpan ännu mer och ännu mer ut med bogen. Försöker man få in framdelen minskar han spåret, eller blir helt spänd. Vi har ett riktigt projekt här kan man säga.
 
Det här är dessutom bara när man rider dressyr. Tar man fram några hinder på det här så blir han sjukt pigg, och drar en hel del. Då finns det knappt någon fokus alls, och det här med att gå på sidan, det blir bara ännu värre. Einstein älskar att hoppa, och när han kör sitt race får man känslan av att han säger till en: "Hörrudu piloten, ta det lugnt och håll i dig, jag fixar det här!"
 
Den där högersidan blir som sagt att man lätt sliter och drar i, ungefär såhär:
 
Såhär vill jag ju inte rida, obviously! Lägg märke till min högerhand i jämförelse med min vänsterhand. Kolla också bettet på högersidan. Undra om man kan dra ut hela bettet där... :/ Nej, men, det här ska vi givetvis göra allt vi kan för att få bort, och jag har en viss plan för det. Men lätt, det är det inte! Men hur kul vore det om allt bara gick smärtfritt för alla?

Om Sandra Enerstrand

Jag heter som sagt Sandra Enerstrand och är född 1989. Jag har hållt på med hästar sedan jag var 6 år, alltså började jag år 1995, och jag har inte haft något frivilligt uppehåll från det. 
När jag precis började rida red jag på en liten ridskola med ca 15-20 ponnyer/hästar. Min favoritponny hette Tinna och var en islandshäst. Hon finns fortfarande kvar där, född 1986. På den här ridskolan lärde jag mig grunderna och fick alltid höra att jag hade en himla fin sits i dressyren och att dressyren var min grej. Så jag blev helt enkelt dressyrryttare, och inte gjorde det mig något, för lite läskigt var det ju att hoppa över höga hinder.
På den här ridskolan träffade jag också min allra första superbästis, Jenny. Hon och jag började sen åka iväg med våra mammor på turridning på islandshästar. Det var inkörsporten till nästa del i min ridhistoria.
 
Genom islandshästridningen kom min mamma igång och började rida på allvar igen. Hon började också på ridskolan, och sen blev hon även medryttare i ett islandshäststall med fem hästar. När en av hästarna tråkigt nog fick tas bort på grund av en hagolycka, skulle ägaren skaffa en ny. Då bestämde vi att vi skulle köpa en liten islänning tillsammans med den familjen. Så kom min älskade Thrymur.
 
Även när vi hade skaffat Thrymur fortsatte jag att rida på ridskolan, men jag red även en hel del på Thrymur och de andra hästarna. Jag började umgås med min andra superbästis Emmelie, och vi var ute och red jämt. Vi busade i skogen och red oftast barbacka, vi byggde upp hinder och hoppade i full fart, vi red ner till stranden och badade med hästarna. Det var livet!
 
Tyvärr fick vi ta bort Thrymur efter några år på grund av en hälta som inte ville ge sig. Jag började då rida på en annan ridskola också, så att jag red på två ställen samtidigt. Den nya ridskolan var mycket större, med många hästar och ponnyer. Här var lektionerna uppdelade i ponnylektioner eller hästlektioner och jag började såklart på ponny, jag var "bara" 12 år.
 
Här fick jag börja i en grupp som jag snabbt flyttades från och hamnade i en dressyrgrupp som hade kommit mycket längre än mig. Dessutom var allihopa några år äldre än mig. I samma veva som jag började i dressyrgruppen kom en ny ponny till ridskolan, Timmon. Den var galen. Rädd för sin egen skugga, hoppade över solen som lyste in genom fönstrena, blev rädd om svansen blåste fram på honom när man red. Ja.. Efter en liten 
t
id hade han slängt av två tjejer som brytit benet. Sen skulle han gå på vår lektion. Jag minns det som igår. Världens bästa ridfröken Nussan frågade alla i vår grupp om någon kunde tänka sig att rida på Timmon, och alla tog ett steg bakåt och skakade på huvudet, utom lilla 
Sandra som inte för ett ögonblick trodde att hon skulle klara av den där galningen. Men Nussan såg mig och sa "Åh, Sandra, vad bra!" Med hjärtat i halsgropen gick jag och gjorde iordning ponnyn och tog sakta men säkert farväl av mina ben och armar, jag tänkte att jag ju ändå skulle vara inlindad i gips om en timme.
 
 
Ridpasset började, och det var kärlek på en gång. Både från min sida och från Timmons. Efter den dagen var vi oskiljaktiga, och jag red honom varje ridpass. Jag slutade på den andra ridskolan så att jag kunde gå två gånger i veckan och rida Timmon. Jag började vara med på lite dressyrtävlingar med honom, och de första gångerna sprang vi på helspänn. Det var MYCKET läskiga staket överallt, och bokstäver, och en DOMARE! Så småningom blev det bättre, och i slutet av året vann vi KM i dressyr. Lyckan var enorm!
 
Efter att vi vunnit vårt första KM blev det svårare att tävla Timmon, nu ville ALLA rida Timmon på tävlingarna. Det kändes väldigt tråkigt, men när några hade provat honom och insett att det inte var att bara åka runt och vinna, så fick jag tillbaka honom. Vi hann starta upp till LA innan jag började rida stor häst istället.
 
 
När det var dags att börja gymnasiet blev jag och min senaste superbästis Katta erbjudna att söka en naturvetenskaplig linje med inriktning Elitidrott(Ridning) Det nappade vi givetvis på, men tog det som nummer två. Först hade vi sökt till Södertäljes svåraste linje på den tiden. När gymnasiebeskedet kom så hade Katta kommit in på vårt förstaval och jag kommit in på ridlinjen. Som tur var så bytte Katta till min linje, så det var vi två och en tjej till på den linjen.

 
Samtidigt som hela gymnasiegrejen drog igång blev jag medryttare på en stor häst (som egentligen är ganska liten) som heter Marion. Marion har jag MYCKET att tacka att jag orkade hålla igång min storhäst-ridning. Jag fick nämligen en liten svacka när jag gick upp på stor häst, det var ju så svårt! Men jag kom ur det och det visade sig senare att jag visst skulle komma att gilla de allra största hästarna bäst.
 
Gymnasietiden blev mycket rolig. Vi red två förmiddagarna i veckan, tisdagar och torsdagar. Dessutom red jag två gånger i veckan på ridskolan, och två till tre pass i veckan hade jag Marion. Gissa om det blev en del ridning! Det komiska i det här också var att dressyrryttarna Sandra och Katta som började gymnasiet med inriktning ridning, fick lära sig att det minsann var en hoppinriktad linje. Andra året var målet att vi skulle hoppa en bana på 120 cm, och vi ansåg att 60 cm var ganska lagom. Det här gjorde att iv fick börja träna hoppning så mycket det bara gick. Dock sänkte dom kravet till att vi skulle hoppa en bana på 110cm på tävling, eftersom att ingen ridskolehäst egentligen hoppade 120. Vi kämpade och kämpade och i slutet av året gick jag in i min första 110.
 
Samtidigt som jag gick ridlinjen på gymnasiet blev jag erbjuden jobb som ridlärare på ridskolan. Det var lördagsjobb med nybörjar-grupper och märke 1 grupper. Jag visste ingenting om att hålla lektioner, men jag hade ju ridit ett antal i mitt liv, så jag körde på. Det gick riktigt bra och jag fick många elever som tyckte om mig.
 
Till sommaren efter studenten gick jag sen ridledarutbildningen på Strömsholm, och det var tre intensiva veckor jag hade. Första hästen jag hade med mig var helt galen när vi var där, och efter fyra dagars konstant bockande, hoppande och sparkande (hela dom två stycken tvåtimmarspassen vi red om dagen) blev min instruktör så arg att han skickade hem min häst. Istället fick jag med mig Norson, en snäll, rätt stel häst som hoppade mest på vilja. Vi skulle i slutet av kursen ta oss över en bana på 100cm, med trippelbarr och allting. Vi skulle också ta oss runt en terrängbana och ja. Normalt sett hemma hoppade han oftast inte mer än 80cm och aldrig terränghinder. Men det gick jättebra! Vi gick felfritt i hoppningen och hela terrängbanan var han så glad så jag trodde att han skulle spricka.
 
Efter gymnasiet träffade jag en dam vid namn Inger. Hon har verkligen betytt mycket för mig och min ridning. Inger hade nämligen en unghäst vid namn Fiffi (Faithful). Den här unghästen var 3 år och hade blivit sutten på i skritt, trav och galopp, för något år sedan. Sen hade hon gått i hagen. Jag började hänga ute hos Fiffi och Inger, och efter ett tag började jag rida Fiffi. Jag som aldrig suttit på en unghäst. Men det gick bra, och vi kom så långt att vi kunde göra öppna och sluta, och vi startade en LB dressyr tillsammans. Det sista jag hört om henne var att hon var i Holland och tävlade.
 
När jag slutade rida Fiffi började jag ta hand om en stoooor häst vid namn Casla. En jättefin dressyrhäst som tävlat SM och sånt. Ägaren var gravid och därför red jag henne. Efter att bara ha ridit henen några få gånger startade jag en LA i KMet på ridklubben. Vi vann. Fina häst!
 
Efter Casla återgick jag till att bara rida på ridskolan en gång i veckan, vilket var en ganska stor förändring från de senaste åren. Tyvärr skadade jag mig efter att ha kraschat in i ett hinderstöd, och fick operera knät. Jag var då borta i ett halvår ungefär. När jag började igen började jag med att efter att ha ridit två gånger på träning ställa upp i en pay n jump 90 cm och det gick KALASBRA! Så då var jag igång igen.
 
Året efter var jag inne på en pay n jump och gjorde mitt livs mesigaste avramling, men tog emot mig med armen, som böjdes åt fel håll och armbågsleden hoppade ur. Jag kunde inte rida på några månader.
 
När jag fick börja rida igen träffade jag min kollega Sophia som erbjöd mig att komma och rida på hennes fina gamla dressyrhäst Rolle (Roi Du Moulin) men jag trodde inte att hon menade det, så jag tänkte inte så mycket på det. Efter ett par dagar kom ett sms från Sophia där hon frågade om jag ville komma ut. Det ville jag. Väl ute där så pratade, och pratade och pratade vi, och kom fram till att vi faktiskt var rätt lika. Efter det började vi umgås en hel del och jag red Rolle ganska mycket.
 
 
Någonstans här började jag även coacha vår ridskolas ponnycupslag i hoppning. Något som jag verkligen skulle tycka var roligt. Ponnycupen är en fantastiskt rolig tävlingsform för ridskoleryttare, och jag älskar att ha mitt egna lag som jag hjälper. Från början brukade vi förlora elelr ligga i botten. År 2013 ligger vi i topp. Superkul!
 
Under tiden som jag red mycket hos Sophia skaffade min vän Malin en liten ponny till sina döttrar. Wille. Jag fick rida honom ett par gånger, och startade även en LB-dressyrtävling på honom. Söta lilla ponnyn gjrode så gott han kunde! Efter ett tag sålde dom Wille och köpte istället Gonzo. En pigg, maffig fälttävlans-c-ponny, som känns som en stor häst. Honom har jag hjälpt till med en hel del och startade även honom i dressyr. Det blev både LB och LA på fina procenter. Superkul! Gonzo har på den tiden jag känt honom kommit att bli en stor liten kärlek för mig. Han är den goaste, raraste lilla ponny jag någonsin mött tror jag. Han frsöker alltid, gör alltid sitt bästa och vill alltid väl. Om jag hade barn skulle jag vilja att dom hade en egen Gonzo.
 
I Januari 2013 blev jag tillfrågad om att hjälpa till med en häst som heter Einstein. Det var en gammal elev till mig som hade hästen, och det var en egentligen rätt fin häst, om än NÅGOT oriden just då. Han hade tydligen hoppat 160 och gått rätt högt i dressyren också, jag vet inte så himla noga. En av hans tidigare ryttare är i alla fall John Hickey. Just då var han som sagt väldigt oriden, och vi kämpade med att få honom starkare och att bygga mer muskler.
 
Första gången jag red ett bomarbetspass med Einstein var det nästintill omöjligt. Han bara drog iväg med huvudet rätt upp. Jag tänkte verkligen att det här aldrig någonsin skulle gå. Men jag kämpade vidare, och det är jag glad att jag gjorde. Jag red Einstein i ett år, och under den tiden lyckades vi starta några hopptävlingar, bland annat division 3 med två andraplaceringar, och även en 110-runda. Vi hann också vara med på dressyr-KM och lyckades plocka 67% i LB.
 
Den 18 Augusti 2014 blev jag ägare till min första alldeles egna häst, Inzaghi eller Zigge som jag kallar honom. En stilig herre på 185 cm som i tre års tid gick på ridskolan där jag har jobbat och ridit. Zigge är efter Irco Mena  Cortez och är en lite känslig kille som älskar att hoppa, men även att jobba i dressyren.
 
I bloggen här kommer ni att få följa min och hästarnas utveckling. Mina framsteg och mina bakslag. Mina tankar och mina drömmar. Mina åsikter och mina önskningar. Helt enkelt allt som just jag funderar över just då.