Anmälda!

Nu är vi anmälda till två tävlingar. Den första är vår lokala hemmatävling:
 
 
Det blir att hoppa en clear round på 100cm och en Tvåfasig 110cm.
Den andra är:
 
 
KM i dressyr på hemmaplan! Jag och Einstein har ju inte tävlat så mycket dressyr, jag tror vi varit med på två stycken pay n' rider hemma, men nu blir det alltså KM. Vi måste kämpa på det nu! Heja heja!
 

Videor från Bromma-tävlingen

Ja hörni, här kommer filmer på mina starter på Bromma. De båda ligger i topp på "mina sämsta ritter", men ni får dom ändå. Jag är inte den som är den :)
 
Som sagt i första klassen tar E lite egna beslut och det blir konstigt. I andra klassen är jag så sjukt nervös och rider inte ordentligt. Gemensam för båda ritterna är att både jag och E är alldeles för trötta och otaggade, och båda är lite för ofokuserade.
 
 
 
 Väldigt dålig kvalitet på filmen, men ni får den ändå :)
 

Grymma vinter-stallskor

 
Jag bara måste dela med mig av dessa underbara skor! Jag har köpt dom på Hööks för en femhundring, och det är heeeeelt fantastiska nu när det börjar bli kallt ute.De har världens skönaste ludd innuti, och man håller värmen oerhört bra. Nedtill är de också som gummistövlar, så de står emot mycket väta. Alltså ett mycket hett tips till er som är frusna om fötterna, som jag!

Så gick tävlingen

Ja hörni, jag vet inte vart jag ska börja, haha! Det gick både bra och dåligt på tävlingen i söndags. Innan tävlingen så hade jag ingen aning om hur jag skulle ta mig dit då jag inte får köra själv eftersom jag bara har B-körkort och inte BE. Kvällen innan tävlingen löste det sig i alla fall, min bästa Gustav körde mig :) Men hur som helst gjorde hela grejen att jag var helt inställd på att jag inte skulle komma iväg. Så jag kan tyvärr inte säga att jag var astaggad för att tävla.
 
Hur som helst så kom vi dit och sen blev det stressigt. Såhär gick det:
 
Framhoppning förklass(105cm Två faser):
När jag stod och sadlade Einstein ropade de ut i högtalarna "Sandra Enerstrand kan gå till framhoppningen". Oj shit. Men jag skyndade på och hann ändå hoppa fram en del. Som vanligt är man ju bortskämd med att vanligtvis rida på Sveriges bästa(bland andra) underlag på hemmaplan, så jag tyckte att underlaget var lite jobbigt att rida på eftersom E snubblade heeeela tiden. Men men. Jag fick inte riktigt igång E, han kändes riktigt trött och helt otaggad. Vanligtvis skiner han upp och blir ju superpigg på tävling, men inte den här gången. Vi hoppade i alla fall fram, och det gick bra.
 
Förklassen:
När vi kom in på banan så stannade ekipaget innan mig ut sig och varje gång den stannade höll hon på att åka av, vilket gjorde mig stel, nervös och allmänt ofokuserad. Jag vet inte om det var det som gjorde att E helt enkelt tog kommandot. Det här har jag aldrig tidigare upplevt, men två gånger inne på banan fick han för sig att "Nu svänger jag!" och så tog han bara någon egen väg. Jättekonstigt. Jag veeet, man ska inte skylla på hästen, men jag kan verkligen inte se hur jag på något sätt ska ha talat om för honom att göra det. Nåja, vi hoppade i alla fall första hindret och kom för nära, vilket gjorde att vi rev det. Resten av banan tog vi oss runt "felfritt". Inte fasen var de felfritt, men vi rev eller stoppade inte. Jaa, ni får se filmen sen när jag lagt in den på datorn. Så himla konstigt.
 
 
 
Lagklassen framhoppning(105):
Här hade jag nog fortfarande inte kommit över Es konstiga beteende i förklassen, och var nog lite ofokuserad. Jag blev oerhört mesig och blev helt enkelt inte bestämd alls. Därmed sa typ Einstein upp sig och slutade hoppa. Jag gav typ upp. Jag tror vi stannade 6-7 gånger på framhoppningen och jag bara tänkte "Gud vad alla här inne måste tänka att Vad FAAN gör hon här". Men jaa... Dålig dag helt enkelt.
 
Lagklassen:
Med den extremt dåliga framhoppningen i bakhuvudet var det en nervös Sandra som gick in på banan. Det var 8 hinder, med en kombination, så alltså 9 språng. Med statistiken från framhoppningen borde jag alltså komma till max typ tredje hindret, om det skulle gå bra. Jag fick startsignal och hornen i pannan växte ut. Jag hoppade ettan utan problem, tvåan också. Trean gick med lite övertygelse, fyran utan problem, men vi hoppade lite stort och nu började E komma igång i fart, kul! Det gjorde att jag slappnade av lite till femman, eftersom han faktiskt bjöd på rätt bra. Det skulle jag inte ha gjort, för då gjorde han ett typiskt Einsteinskutt. Han hoppade åt sidan ca två språng innan hindret. Med andra ord, omöjligt att komma över. Jag la en volt och hoppade över det. Sen var det dags för kombinationen, som stod precis vid läktaren. Jättedåligt eftersom vi har problem med kombinationer, och att han var lite stissig för läktaren. Men kombinationen var inga problem, vi hoppade den skitbra rent ut sagt! Sen var det dags för banans största hinder, både höjd och längd. Det gick bra, och sen var det dogleg till åttan, sista hindret som då var en vattenmatta. Såklart en jäkla vänstersväng som är mer eller mindre omöjligt. Vi hoppade stort över sjuan, och jag hann inte få tillbaka honom fram till åttan. Här gjorde jag den klassiska utandningen "Det är bara ett hinder kvar nu", och E tog tillfället i akt och svängde undan. FAAAN. Jag gav nu upp helt och kände mig värdelös, la en alldeles för liten volt och fattade galopp, E snubblade till och började trava, för att sen fatta galopp igen, men han sket fullkomligt i att jag ville över hindret. Ett tredje stopp. Utesluten.
 
 
Mina tankar efteråt:
Utesluten.... UTESLUTEN. Jättetråkigt! Det är det enda jag ser. Men egentligen borde jag tänka på att vi faktiskt nästan tog oss runt hela banan, trots att vi stannade heeeeela tiden på framhoppningen. Jag är en dressyrryttare, jag är lite smårädd för allt som är över 90 cm. Jag blir nervös. Strular något blir jag ännu mer nervös. Men jag gick in och gjorde en hele okej runda ändå. Visst, jag blev utesluten, men jag hade faktiskt lika gärna kunnat sluta på 4 fel, om ajg bara hade orkat rida till sista hindret. Det var inget tittigt(han är inte rädd för vattenmattor men tar tillfället in akt när han kan) och det var rätt lågt. Jag hade lätt kunnat klara det. Men jag måste orka mer! Nåja, nu lär vi oss något av det; jag måste helt enkelt bli lite tuffare och förbättra min kondition. Även E behöver bli lite piggare igen. Tråkigt men sant, så var ju det här lagfinalen, och i laget hade vi ytterligare en som blev utesluten. Som tur var så kom vi faktiskt inte sist :) Men vi slutade på en 8 plats i finalen, vilket ändå är rätt bra faktiskt. Tänk ändå, vi tog oss till finalen, och fram till finalen så gjorde vi det jäkla bra!
 
Efter detta började jag fundera på varför E kändes så trött, och kom fram till att han känts trött ett tag nu. Då insåg jag att han får väldigt lite krafftfoder. Så nu är planen att öka upp det, och se vad som händer. Men vi vill inte gå för fort så han får kolik, så sakta men säkert ska vi nu höja. Vi tar nya tag till nästa tävling!
 
 

Tävlingen i söndags

 
Hej alla! Jag har inte glömt att lägga upp något från tävlingen i söndags, jag har helt enkelt inte hunnit eller orkat. Men det kommer! Här är i alla fall en bild på fina Einstein ♥ Jag lovar att skriva om det senare. Och lägga upp filmerna!

På väg!

Nu är vi på väg till Bromma för finalen i allsvenskan! Håll tummarna för oss nu! :)
 
 

Nytt i ridgarderoben

Oj hörni, nu var det länge sedan jag skrev, men min vecka har varit riktigt hektiskt, jag har inte kommit hem tidigare än 9 någon dag faktiskt. Hur som helst. Igår åkte jag en sväng till Hööks för att köpa mig en grimma och ett par nya boots till Einstein eftersom han hade sönder en sist vi var på tävling. Jag hittade både grimma och boots, men det var inte allt. Jag kom hem med en hjälm också. Nämare bestämt den här:
 
 

Egentligen håller jag ju då på att spara pengar (inte som en nitisk jävel som lever på existensminimum, men ändå inte slösa) och i den planen ingick kanske inte en ny hjälm. Men efter de senaste hoppningstillfällena då min vanliga hjälm flertalet gånger har åkt fram över ögonen och stött i näsan och alltså lämnat baksidan av huvudet helt öppet, så kände jag att det kanske vore lämpligt att skaffa en hjälm som faktiskt skyddar mitt huvud om jag skulle trilla av. Den här hjälmen är ju ställbar så att den ska passa perfekt efter ryttarens huvud, och det gör den verkligen på mig. Missförstå mig rätt, jag äääälskar min andra hjälm, den må vara lite old fashion, men jag är fin i den och den kommer aldrig gå helt ur stil. Den här hjälmen tycker jag själv att jag inte passar asbra i, men jag tycker ju mig inte passa i såna här lite tuffare, sportigare hjälmar. Men jag får helt enkelt make it work! Haha! Självklart blev det en marinblå hjälm så att den ska passa min tävlingskavaj.
 
Här ser ni vad jag menar händer med hjälmen:
 
 
Tror ni att jag ser något här? :p
 
 

Vinsterna från div III, omg. 2

 
Här ser ni vad vi fick för priser på Hufvudsta Ridklubb. En prenumeration på tidningen Kentaur, En plakett, En mascara från Dior, Ett läppglans från Dior, En anti-rynk creme från Lumene(Vad ska jag med den till?:P) Ett etui och ett par tyglar. Rätt fina priser faktiskt, men jag måsten og säga att det var tur att inte Gustav red i laget den här gången, han hade nog inte haft öerdrivet mycket användning av priserna, haha!
 
Angående finalen så håller jag just nu tummarna för att vi får in en junior/young rider. Vi står i dagsläget utan och man får inte starta utan. Supertrist om vi inte får till laget! Jag är i alla fall anmäld, men eventuellt kommer vi alltså inte till start. Håll tummarna för att det går!
 
 
 

Heldag!

Nu är jag på väg till vår ridklubb för en heldag med tävlingar. Min uppgift är att ta hand om tv-folket från horse1 och swedish riders trophy. Här ser ni de snygga kläderna vi har:

Anmälda!

Nu är vi anmälda till att rida finalen i div III på Bromma Ridklubb! Nu är nästa problem hur jag ska ta mig dit då jag inte har körkort för tungt släp. Kanske börjar bli dags att ta det.
 
 

Rolig bild!

 
En oerhört rolig bild med skön stil när vi hoppar sista planket i omhoppningen utan stigbyglar. Gud vad länge sedan det var man höll på med såna galna saker! Kände mig inte helt bekväm med att hoppa 105 utan stigbyglar, som ni ser på minen! Haha!
 

Fin häst på banan igår

 
Bilderna tagna av Emma Andersson Wikman

Fina Einstein

Här komemr några bilder på fina Einstein och mig när vi gjorde iordning honom inför helgens tävling. Han är så rolig, för han är ganska surig när man borstar honom, men varje gång man gör honom extra snygg (typ knoppar och sånt) då står han bara och myser.
 
 
 
Nu åker jag till ridskolan för att förbereda för stoooora tävlingar vi ska ha där torsdag till söndag. Det är Volkswagen Grand Prix och Swedish Riders Trophy. Vad jag ska hjälpa till med? Jag ska styra upp med SRT-folket och TV-inspelningarna.
 

Bra start i ponnycupen!

 
I söndags var det start för Ponnycupen i hoppning, vår första match var på hemmaplan mot Liginö Ryttarförening. Det var en lite extra nervös match eftersom att vi förra året förlorade mot Lidingö på hemmaplan, och det gjorde att vi kom tvåa i vår grupp. Vi och Licingö hade nämligen samma poängsumma och då räknas de inbördes mötena, och vi hade en oavgjord mot Lidingö och en förlust. Typiskt.
 
Så i år var det dags för revansch! Och det fick vi! Det blev vinst för oss, och därmed har vi 2 poäng av 2 möjliga! Extra roligt var också att den individuella medaljen gick till Hanna, som gjorde en riktigt bra debut i ponnycupen på vår knepiga illa b-ponny Caddy. Envisare ponny får man leta efter :)

Fler bilder från i söndags

 
Här har vi hela laget, med bästa lagledare Annelie :)
 
 
Såklart är det bästa Emma Doland som tagit alla fina bilder!

Gårdagens hopptävling

 
Igår var det hopptävling. Omgång två av allsvenskan division III, på Hufvudsta ridklubb, Jag deltog även denna omgång och här får ni veta lite hur det gick:
 
Förklass framhoppning:
Det här var den jobbigaste klassen jag ridit någonsin! På framhoppningen var jag själv lite mesig, och Einstein kändes trött och seg. Jag fick inte alls igång galoppen och varje gång E snubblade blev jag rädd att vi skulle gå omkull. Sist när jag var och tävlade på Hufvudsta var det ju sjukt dåligt underlag och hästar gick omkull hela tiden. Jag fick helt enkelt inte till det, men han hoppade ganska bra ändå.
 
 
 
Förklassen:
När jag kom in på banan gick jag och kikade på hindret med lådor under, han kan nämligen kika mycket på dem. DET gjorde han! Fyra meter innan ajg kom fram till hindret började han titta och tycka det var konstigt. Kändes som ett helt rätt val att gå och titta på hindret. Jag tittade även på muren, bara för att vi aldrig hoppat mur på tävling. När det blev vår tur startade vi med att E tittade till på första hindret och jag fick lägga till spöt. En ganska dålig start med andra ord. Sen blev det lite bättre hinder två och tre, fyran tittade han till på, och sen var det dags för hinder fem; lådan. Han tittade till lite men sög tag i hindret och hoppade över. Efter femma var det en båge till sexan som var en vattenmatta. Jag var så nöjd över att ha kommit över lådan, så jag glömde helt enkelt att rida till sexan som kom väldigt fort och överraskade E. Det blev ett stopp. Skittråkigt. Vi vände runt och hoppade den sedan utan problem, muren gick toppen och sen var det dags för kombinationen. Vi har ju problem med dom, och jag var så oerhört trött så jag kände mig som gele i hela kroppen när jag vände upp. Jag minns att jag tänkte "Jag måste lägga på mer ben" men benen lyssnade inte. E var i alla fall duktig och hoppade över om än utan flyt. Det blev alltså fyra fel i förklassen, ett okej resultat med en usel känsla.
 
 
 
 
Lagklass grund framhoppning:
Inför den här klassen hade hornen i min panna vuxit ut och jag gav mig fasen på att jag skulle fixa det. Jag startade sist i laget och min tränare sa åt mig att inte vara så mesig mot E när han segade. Med andra ord skärpte jag till mig, och red mer ordentligt på framhoppningen. Vi fick några bra språng men några dåliga. Jag hoppade inte mycket där inne, eftersom vi egentligen var liiiite framhoppade ändå.
 
 
Lagklass grundomgång:
När jag skulle starta hade vi två felfria ryttare och en med 7 fel (ett stopp och tre tidsfel) därför behövde jag rida felfritt för att vi skulle gå till omhoppning. När jag kom in på banan gick jag och tittade på lådan igen eftersom den bytt håll. Sen hann jag även gå och titta på vattenmattan, bara för att. Mest psykiskt för mig själv. När vi fick startsignal körde jag igång och nu jäklar orkade benen bra mycket mer! Första och andra hindret gick sådär, lite för dåligt tryck och då kom jag på mig själv med att bara sitta och acceptera att det går halvbra. Så då tog jag tag i mig själv och red ordentligt. Vi hoppade trean, fyran bra, vände upp till mattan som vi hoppade asbra, vände dogleg till lådan som också gick bra, om än lite snett språng. Det gjorde att vi fick en lite dålig väg till kombinationen vilket inte är optimalt egentligen, men det gjorde att jag red som fasen och hoppade kombinationen bättre än jag någonsin gjort tidigare. Sista hindret var muren som vi vände upp på och hoppade kalasbra. Alltså noll fel och vidare till omhoppning med laget!
 
Lagklass omhoppning Framhoppning:
Eftersom vi bara var tre lag som gick till omhoppning hoppade jag inte fram så mycket inför omhoppningen. Jag gick egentligen mest in och startade igång E igen, och hoppade något språng eftersom de höjt hindrena en aning. Det gick ganska bra på framhoppningen faktiskt.
 
 
 
Lagklass omhoppning:
Jag var ju då sist ut i vårt lag, och vi hade en ryttae som hade gått felfritt, en på 8 fel och en på 15 fel. Alltså skulle vi få 8 fel om jag gick felfritt och det kunde ge oss en andraplacering. Men som sämst kunde vi ju bli trea, inte dåligt! Hur som helst var det nolla som gällde för mig. Jag gick in, red fram till lådan igen bara för att lugna mig själv, och sen fick jag startsignal. Vi hoppade då tvåan, ett hinder med däck i, det gick jättebra, sen böjd linje till lådan, gick också bra. Sen vände man runt och hoppade kombinationen som också gick helt okej. Sen upp till muren och där blev det tokigt! Vi kom på helt fel avstånd för att jag tappade yttersidan i svängen, det gjorde att jag trodde E skulle lägga in ett liiiiitet galoppsprång som han gör, men i och med att jag ändå hade lyckats hålla trycket i galoppen så hoppade han av stort och jag flög! Jag landade lite på halsen på honom, med en tappad stigbygel och hjälmen ner i ansiktet. När jag satte mig upp tappade jag även den andra stigbygeln. Det var ett hinder kvar. Jag rättade till hjälmen och tänkte sakta av för att ta stigbyglarna och fortsätta. Men då insåg jag att jag aldrig skulle hinna det, och härlga Gustav skrek "Kom igen nu Sandra ett hinder klarar du!!" Och ajg tänkte; Ja vad fasen, det ska jag väl klara! Så utan stigbyglar vände jag upp med det lite svåra planket (många stannade eller rev det) och hejade på Einstein som hoppade och jag flög lite, landade rätt okej och vi gick i mål felfria! Efter målet höll jag nästan på att trilla av igen, haha! Och red nästan över några funktionärer, ni anar inte hur svår Einstein är att sitta på, skumpigare häst har jag nästan aldrig ridit!
 
 
 
Mina tankar:
Jag är så himla nöjd med min och Einsteins insats i lagklassen, vi var grymma faktiskt! Förklassen sätter vi på vårt erfarenhetskonto och lär oss av det. Nu är vi till final i allsvenskan och jag hoppas på att kunna låna Einstein då också, så att vi kan rida finalen, den är om två veckor, den 20 oktober.
 
 

Dagens hopptävling

 
Med denna bild är det en trött tjej som går och lägger sig för att sova. Vi kan summera dagen som asbra och asdålig, men på det stora hela asbra. Berättar mer imorgon.
 

Nu kör vi!

 
 
Startnummer 35 i förklassen! Nu får ni hålla tummarna för mig och Einstien, och hela laget förstås!

Hoppträning igår

 
Det här gjorde vi igår. Det var riktigt kul! Vi hade förlängt får träningstid från en timme till en och en halv timme, gissa om vi hann mycket mer!?
 
Min och Einsteins prestation var kanske inte riktigt på topp, men vi gjorde så gott vi kunde. Han hade en sån där dag då han inte fick till galoppen. Antingen går det för segt och jag får kämpa ihjäl mig för att få tryck i galoppen, eller så går det bara fort utan tryck. Men som sagt gjorde vi det bästa av situationen och det blev helt okej ändå.
 
Vi började med att hoppa 1an och sedan 2an. 1an var en bom som låg på liggande sockerbitar, sen var det sex galoppsprång och sedan ett räcke med grind. Här gällde det att få en jämn rytm och jämna galoppsprång. För min del gick det ovanligt bra. E hoppar ju ganska stort över den lilla bommen, vilket gör att det blir lite trängre fram till räcket, men han kom tillbaka bra och fick bra avstånd varje gång.
 
Sedan gick vi på att hoppa på 7an uppifrån och ner. Det låg en bom, sen var det två galoppsprång, en oxer och sedan en bom bakom. Jag gillar inte att hoppa med en bom bakom på marken, det kommer från att jag för ett tag sedan såg en häst landa exakt på bommen som rullade iväg och hela hästen bara föll när frambenen åkte ut framför honom. Läskigt. Så min prestation var väl inte på topp eftersom att jag stod emot och sen gasade lite väl ambitiöst. Men Einstein fixade det bra och var jätteduktig ändå.
 
Efter det blev det dags att ta 6an och sedan rakt fram till 8an. Studs är ju inte Es starka sida, eftersom han får lätt panik så fort något står närmare än tre galoppsprång. Så såklart hetsade han igenom det lite, men han gjorde det förvånansvärt bra! Det här ska jag träna mer på! Den här linjen gick jättebra.
 
Sedan tog vi linjen; 3an, volt runt 7an och ut på 4an som var ett räcke med en låda. Här höjdes det upp till ca 105 för mig och E. Vi hoppade först någon gång med volten, och sedan utan volten. E hoppade SÅ bra på 3an. Grym var han faktiskt, vi fick ju vända upp en snäv vänstersväng, och vi har ju extra svårt att behålla trycket i vänstersvängar, men han bara tryckte av och hoppade skitint rent ut sagt på 3an. 4an tittade han en hel del på, han är lite kinkig med den där lådan.
 
Nästa linje blev 5an till 6an, och det gick också rätt bra. 5an var en parallelloxer med två runda vattenmattor under, och E hoppade rätt högt över det, vilket gjorde att det blev lite trångt till studsen, men han kom tillbaka bra även där och hoppade studsen riktigt bra för att vara han. Lite hetsigt, men inte så farligt.
 
Sen blev det dags att göra en bana. Vi började lågt på ca 70/80 cm bara för att hitta flytet. Banan var 1 till 7 i ordning. Första vändan hoppade E superbra, även om jag givetvis skulle velat ha bättre galoppkvalitet. Men med utgångsläget var det grymt. Andra varvet höjdes banan upp till 100-110, och här var E faktistk ännu bättre! å himla kul!
 
När vi var klara tog jag studsen en gång till bara i lugn galopp, och då var E grym igen! Duktig afina häst! Ganska lovande ändå inför imorgon då det blir omgång två av allsvenskan!
 
 

Så gick pay n' jumpen

 
 
Jag tänkte att jag skulle berätta lite om pay n' jumpen. Min och Einsteins första 110. Superkul! Ovan ser ni filmen från det också :)
 
Framhoppningen
På framhoppningen var Einstein ganska okoncentrerad, han gick och spanade på utgången mer eller mindre hela tiden, men han var fin i gångarterna. Men helt enkelt lite loj. När jag skulle börja hoppa fram passade jag på att ta räcket en gång på 100 innan de höjde till 110. Det känns lite mastigt att börja hoppa på 110 när jag inte är så himla van vid det nuför tiden. Visserligen hade han ju hoppat 90 med Emma innan, men ajg hade ju inte hoppat något. Första språnget gick jättebra, han hoppade ovanligt bra på räcket. Sedan höjdes det och jag tog det två gånger till, även där toppenbra! När jag skulle gå på oxern gick det tokfel. På kortsidan gick han och bara fokuserade på utgången och när jag vände upp fick jag lite panik att det var för dålig galopp. Jag försökte hinna rätta till det, men hann inte och kom helt fel. Einstein tänkte hoppa av men ändrade sig i sista stund och la på en tvärnit så vi gled in i hindret och rev allting. Oooops. Hindret byggdes upp och jag tog det två gånger till och då bara flöd han över som en världsstjärna. Duktiga häst!
 
Inne på banan
När vi kom in på banan skulle man ändra avståndet i kombinationen precis innan Gustav som startade innan mig. Det gjorde att vi fick spendera ganska lång tid inne på banan, men det kan ju vara nyttigt. När det väl blev min tur körde jag igång. Det gick bra på ettan, sedan landade vi i korsgalopp och lyckades rätta till den, men takten och rytmen var inte alls bra. Språnget över tvåan hade kunnat vara bättre, men blev ändå helt okej med tanke på förutsättningarna.
 
När vi vände upp mot trean som var en kombination med två galoppsprång hände det som alltid händer inför kombinationen. Hela Einstein tappar allt vad heter tryck i galoppen, och blir helt matt. Han stod emot hela vägen fram tills det var dags att hoppa av, då la han in ett superkort språng och hoppade sedan av. Jag fick kämpa för att inte rycka honom i munnen vilket gjrode att jag mer eller mindre kastade mig fram över honom och i landningen hamnar jag snett, med hjälmen helt nere över ögonen. Jag ser inte ens om vi är på väg mot b-hindret, men kör på ändå och hoppas på det bästa. Duktiga Einstein gör så gott han kan och trycker in tre galoppsprång och hoppar sedan över b-hindret som vi river. Jag flyger lite tokigt och landr utan stigbyglar och lite snett. Då bröt jag av (kolla filmen vad jag skrattar åt mig själv!) och tog stigbyglarna, rättade till hjälmen och klappade om hästen. Sedan fortsatte vi.
 
Fyran hoppade vi bra, femman kom vi som vanligt lite nära på eftersom det stod på rakt spår efter fyran. Sexan gick bra, och sjuan rev vi eftersom jag inte hann få tillbaka Einstein. När jag vände upp mot åttan minns jag att jag tänkte "Fyfaaaan vad trött jag är, men nu är det bara et hinder kvar! Det orkar jag! Neeeej! Så får man inte tänka, för då går det dåligt! Nu kör vi!" Och sen tog jag alla mina sista krafter och gjorde det bra faktiskt.
 
Efter rundan var jag SÅ trött att jag höll på att spy. Jag var ju trots allt sjuk och det visade sig att ajg visst hade feber och sånt. Typiskt hästjej, eller vad säger ni?
 
Mina tankar
Givetvis önskar ajg att det hade gått lite bättre under dagen, men jag är faktiskt riktigt nöjd ändå. Det som strulade var bara sådant som jag redan vet att vi har problem med, trycket i galoppen och kombinationer. Dessutom var jag faktiskt lite mer nervös än jag brukar vara, och hittills har vi inte tränat på 110 så jättemycket, så det kändes ändå bra. Det var dessutom nyttigt för mig att få det där superstoppet på framhoppningen av flera anledningar. Dels för att jag så insåg att jag måste verkligen rida, men också, eller ska jag kanske säga framför allt för att jag behöver se att en häst kan tvärnita på ett hinder, och jag klarar att sitta kvar. Lite men har jag ju trots allt från när jag åkte av på ett sådant sätt och böjde armbågen helt ur led. Hemsk story som ajg kan berätta om någon gång ifall ni vill, för er som inte vet vad som hände :) Nej, jag måste nog ändå säga att jag är toppennöjd med både min och Einsteins insats.