Pay n' Jump Premiär

 
Idag var det premiär för mig och Zigge på Pay n' Jump. Det gick både bra och jättedåligt skulle jag väl säga.Men, jag är nog ganska nöjd ändå, det var ju trots allt bara fjärde gången jag hoppade honom, han har inte hoppat jättemycket senaste halvåret (Vad jag fått höra) och jag har heller inte hoppat särskilt mycket eller högt sen förra året. Så det kunde absolut gått myyyyycket sämre!
 
Planen var att hoppa en runda i 90 cm och sen beroende på hur det kändes skulle jag hoppa 90 igen eller 100. Så eftersom första rundan ändå var helt okej så blev det 100 som andra klass.
 
 
 
Såhär gick det:
 
Framhoppning 90 cm:
Innan jag skulle in på framhoppningen blev det SÅ stressat! När jag skulle gå in egentligen, var jag på väg ut för att hämta Z i hagen... Så bra i tid låg jag till. Men det berodde på att jag hoppade in och hjälpte till precis till innan jag skulle rida. Men det här gjorde mig stressad, och jag kom liksom inte riktigt till ro.
 
Z skötte sig bra, men kändes vääääldigt stel i sidorna. Han ville helst inte böja sig alls, och jag fick kämpa ovanligt mycket för att få ihop honom. Men känslan var ändå att han var positiv, även om det inte var den där klockrena känslan.
 
Banan 90 cm:
När jag skulle in i ridhuset ville Z säta mig på prov. Han vägrade gå in i ridhuset och ställde sig lite på bakbenen(men väldigt lite) snurrade runt och backade ner i diket. Till slut fick jag i alla fall in honom och då var han hur lugn som helst. När det blev vår tur så körde jag igång och red de fyra första hindren riktigt bra. Där är jag ändå nöjd med mig själv. Sen efter fyran fick jag inte riktigt tillbaka och ihop honom, så han fick gå lite för lång. Det gjorde ju att jag efter det hindret hade ungefär noll kontakt med honom och han ville inte alls böja sig vill vänster i svängen. Jag tappade lite galopp i svängen och Z tittade till lite på hinder nr 6. Det var en enfärgad oxer som de flesta stannat på. Jag fick inte riktigt med mig galoppen och vi fick då ett litet extra galoppsprång och därmed ett rätt dåligt hopp. Landar ju såklart rätt tight bakom hindret och får inte riktigt ihop Z fram till sjuan, som han också tittar lite på. Men det blev ändå okej, lite fel avsprång. Sen vände vi runt till åttan och jag fick känslan att han skulle lägga in ett litet extra galoppsprång, men det gjorde han inte. Han säg tag i hindret och flög högt över. Jag måste sett ut som en liten vante däruppe, men försökte kasta fram händerna för att inte bli hängandes i munnen på honom. Nåja, han var duktig.
 
Minnet i kameran tog slut så tyvärr får ni inte se hinder nr 8.
 
 
 
Framhoppning 100 cm:
Fortfarande kände jag mig stressad efter första rundan, men ville ju såklart göra ett mycket bättre jobb. Jag brukar kunna skärpa till mig till nästa klass, så jag hoppades på det. Nrä jag fick gå in på framhoppningen körde jag igång och det var ungefär samma känsla då. Lite stelt i sidorna, men bjöd på bra mot hindrena. Tungt att få ihop honom, men positiv häst.
 
Banan 100 cm:
När jag nu skulle in i ridhuset gick han rakt in, knashäst. När det blev min tur fattade jag galopp och styrde på hinder nr 1. I anridningen red man förbi nr 7 och den tittade han så mycket på att han skuttade åt sidorna och bytte galopp flera gånger. Det blev alltså väldigt vingligt och jag tänkte "Jag lägger en volt", men insåg att jag inte kunde göra det utan att korsa startlinjen. Så jag valde att rida på hindret ändå.
 
Det blev ju då väldigt vingligt och jag försökte göra det bästa av situationen, och löste det ändå ganska bra. Efter ettan vände jag mot tvåan, men var alldeles för långsam med att räta upp mig, men jag red ändå bra. Tvåan gick super och mellan tvåan och trean lyckades vi byta till rätt galopp och även trean gick bra. Här tänker jag "Ja, sedär, jag är verkligen bättre runda två" och så andas jag ut. Nervositet och stress släpper och jag känner hur trött jag är i kroppen. Även att jag inte ätit på hela dagen och klockan är 2 känns. När jag vänder upp mot fyran ser jag absolut inget avstånd, trots att jag har hyfsat bra galopp. Här fegar jag tyvärr ur, och istället för att lita på Zigge så trycker jag av honom. Han blir lång och vi river med oss en bom. Efter fyran är han så lång att jag aaabsolut inte hinner få ihop honom till femman. Dessutom byter vi galopp lite hur som helst för att jag är så fruktansvärt otydlig mot Z. Han hoppar dock femman bra, och vi vänder mot sexan. Jag rätar inte upp mig utan hamnar i ett framhäng och får inte honom runt skänkeln. I svängen tappar jag all galopp och när Z tvekar till så fegar jag ur och sätter mig i någon form av "Han-kommer-stanna-så-jag-förbereder-mig-på-det-sits". Z stannar såklart lite förvirrad. Jag vänder tillbaka och rider på igen och då hoppar han jättebra. Även sjuan går bra, men sen får jag inte ihop honom igen. Åttan har nu blivit en tvåkombination och jag känner att jag har så dåligt flyt så jag kanske bara borde skippa resten. Men sen kommer jag på att jag såklart ska fullfölja, men se till att rida som en dåre nu på sista. Så jag lägger en volt för att känna att jag har kontrollen och att det blir som jag vill. När jag vänder upp blir det okej, vi kommer lite nära, vilket gör att det blir lite långt i kombinationen så jag trycker på, och det funkar ju, hihi!
 
På filmen hände samma sak igen, inget minne kvar, så det finns bara fram till vårt stopp. Haha!
 
 



Remember me






Ladda ner en egen design gratis