Ponnycupsmatch nr 8 av 8

Idag var det ett glatt, sorget gäng som samlades för säsongens sista match. För några av tjejerna blir det sista matchen i ponnycupen hoppning då de blir för gamla sedan. Men hur som helst så var vi ändå laddade, vi visste ju att vi hade möjligthet på gruppseger beroede på hur det skulle gå idag!
 
Som sagt så var vi lite nervösa, vilket märktes liiiite lite under framhoppningen, men det var ändå mycket fina ritter osm visades upp. När det blev dags för start blev jag supernervös. OJ vad jag höll tummarna! JAg blir så mycket mer nervös av sånt här än när jag själv tävlar! Haha!
 
Första ryttaren gick ut starkt och satte en stadig felfri ritt, trots att lille bus-Billy drog på ett par språng precis vid startsignalen. Andra ryttaren red även hon en fin felfri ritt! Likaså gjorde tredje ryttaren! När det blev dags för fjärde ryttaren såg allt tipp topp ut, men plötsligt sprang ponnyn på sidan. Typiskt! Men än är det inte kört, om de andra går felfritt så har vi fortfarande chans på gruppseger! Det blev dags för femte ryttaren, som även hon red en fin runda, men råkade släppa iväg ponnyn lite mycket på ett hinder, vilket gjorde att de hoppade av lite stort och fick med sig en bom ner. Alltså två ryttare med fyra fel vardera. Typiskt! Siste ryttaren ut red felfritt!
 
Lite nedstämda var vi nog efter detta, även om det var mycket fina ritter, så var det ju väldigt typiskt att få de där små felen, men det är sådant som händer. Men här tog vi ut förlusten och började säga saker som "Jaja, men vi gjorde vårt bästa och har haft mycket kul".
 
Det blev andra lagets tur och de började starkt med en felfri första ryttare. Även andra ryttaren var felfri med en fin runda. Tredje ryttaren red riktigt fint och precis inför näst sista hindret tänker jag "Jaa, det blir nog en förlustmatch det här, men det är också vår enda den här säsongen!" så tvärnitar ponnyn och ryttaren åker av. Uteslutna. Som tur var gick det bra med tjejen och hon fick sitta upp i slutet och hoppa resten av banan. Det blev dags för nästa ryttare och plötsligt hade vi vårt hopp uppe igen, nu räckte det ju med att någon fick något litet pet eller stopp så skulledet bli oavgjort! Men samtidigt är det inte så vanligt att det blir så många rundor med fel. Fjärde ryttaren red en fin felfri ritt och även femte ryttaren. När den sjätte ryttaren skulle hålla sig beredd hoppar hon pltsligt hela banan. Utan startsignal. Utesluten. Jättetråkigt för henne och för Botkyrka, men för oss betydde det ju....
 
VINST!
 
Och inte bara det! I och med den vinsten så vann vi vår grupp! Vi blev gruppsegrare! Så otroligt kul! Så nu blir det semifinaler!
 
 
Vårt vinnande superlag i en vinst-pyramid!

Ponnycupsmatch nr 7 av 8

Den 9 februari var det dags för ponnycupsmatch igen! Den här gången skulle vi få åka till vårt favoritlag Täby! När de var och hälsade på hos oss så hade vi väldigt trevligt, så nu såg vi fram emot att åka till dem. Samtidigt var vi ovanligt nervösa inför den här matchen då vi nu börjat räkna lite på poängen i vår grupp. Vi hade nämligen insett att vi och Täby låg bäst till i gruppen poängmässigt, och båda hade chans på att bli gruppsegrare. Även Botkyrka hade chans på seger, men de hade så få matcher ridna. Vi hade innan matchen 7 poäng på 6 ridna matcher, och Täby hade 8 poäng på 7 ridna matcher. En vinst skulle alltså förmodligen leda till en gruppseger.
 
 
Som vanligt började vi dagen med en rundtur på anläggningen, och vilken anläggning! Helt nybyggt, stort, fint och luftigt! Vilket ställe! Sedan fick vi gå banan. Det var samma bana som sist, vilket kändes skönt. Efter en stund kom ponnyerna in och jag började planera. Min ursprungsplan skrev jag upp, men ändrade en liten grej. Sedan velade jag fram och tillbaka då det inte var helt lätt. Jag fick lite tips från ponnymammorna, men jag valde att gå på mitt allra första tänk. Och vilken tur! Jag blev SÅ nöjd och hade inte kunnat ha på något annat sätt!
 
Hur som helst red Täby-ryttarna först och där var det en som fick två nedslag. Därmed visste vi att vi inte kunde vinna matchen, Då var det bara att satsa allt på att göra matchen oavgjord och hålla tummarna för nästa match!
 
Våra tjejer hoppade upp och red fram. Det var inte helt lätt eftersom det var ponnyer av en helt annan typ än vi är vana vid. Men de grejade det mycket bra och alla mina tjejer red jättefina, felfria rundor! SÅ duktiga och jag var så nervös! Jag vill så gärna att det ska gå bra för tjejerna i år då de har kämpat så bra, och vi var så nära förra året.
 
Tur som vi hade blev det alltså en oavgjord match och det innebar att vi visste säkert att Täby skulle sluta på 9 poäng den här säsongen. Vi låg nu på 8 poäng och hade en match kvar, en hemmamatch mot Botkyrka. Målet för den blev helt enkelt att rida en oavgjord match, för vi vet ju att v inte har så lätt att vinna hemmamatcher eftersom vi har väldigt snälla ponnyer. Men hoppas kan man alltid göra! Nu väntar vi med spänning på den sista matchen för säsongen!

Lilla favoritponnyn!

Fina fina ponny! Här kommer en film som Gonzos ägare Malin filmade när jag red Gonzo sist. Vi övade på att jobba i rätt form i galoppen då det är en liten svaghet Gonzo har. Ofta i galoppen öser han på i 190 eller så knäpper han av i nacken och får in sin nos mot bringan. Här var han SÅ fin och SÅ duktig, men man ser att jag får rida som en dåre, samtidigt som jag måste vara tokförsiktig. Man ser också hur jobbigt Gonzo tycker det är, samtidigt som han verkligen tycker det är kul att få jobba! Gulle-fina-bäst-Gonzo!
 
 

Ponnycupsmatch nr 6 av 8

Den 26 januari var det dags för den sjätteponnycupsmatchen. Det blev en bortamatch mot Lidingö! Hos Lidingö har vi ju varit förut, och som jag skrivit tidigare så är det ju mot dem som vi förra året snubblade på målsnöret mot. Men i hemmamatchen mot dem så tog vi dem, så idag hoppades vi på en oavgjord eller vinst.
 
 
Vi mindes från förra året att Lidingö var ett svårt ställe. Det året hade de inte helt lätta ponnyer, och det hade ganska maxade hinder. Men det kändes väldigt roligt! Som vanligt började vi med en rundtur på anläggningen, och sedan gick vi banan. Vi kändes väl igen banan eftersom vi själva ofta använder just den. Efter en stund kom som vanligt ponnyerna och Lidingös ryttare in och började rida fram.
 
Ganska snabbt förstod jag att jag verkligen måste få till rätt ryttare på rätt häst, då det inte var ett helt enkelt gäng hästar som kom in. En var så pigg att den mest såg ut som en liten svart skugga, en sparkade bakut mer än den galopperade vanligt och jaa, inte lätt inte.
 
Efter en stund hade jag i ala fall bestämt mig och tjejerna fick veta vilka de mest troligt skulle rida innan Lidingö hoppade banan. Detta för att de skulle kunna spana lite extra på just den hästen.
 
Lidingös ryttare började starkt och första ryttaren red felfritt. Andra ryttaren red en fin runda, men lite segt över ett hinder som ponnyn slog i bommen. Bommen gled ner med hållaren på ena sidan men den låg kvar i hållaren och landade inte på marken. Lidingös lagledare bedömde det som en felfri runda. De tävlingsinriktade mammor och barn i mitt lag blev direkt fundersamma över detta, och även ajg. Min tanke var "Vi läser TR om det här blir en avgörande faktor. Man får ju ha en ryttare som man räknar bort, så det kanske inte behöver spela någon roll." Det här är nog första gången jag stått och hoppats lite på att det ska bli bara massa felfria rundor så att det blir oavgjort. Haha! Fast bara lite.
 
Men tji fick jag för nästa ryttare satt på den sparkande ponnyn, och pltsligt började den sparka så mycket att de sprang förbi ett hinder, och vips hade dem fyra fel. Men än är det ju inte avgjort tänkte jag, det kan ju vara så att vi får massa fel och förlorar i vilket fall som helst.
 
Lidingös tre systa ryttare red fina felfria rundor och sedan belv det vår tur. Framhoppningen gick bra och när det var vår tur började även vi starkt. Första ryttaren red felfritt, andra ryttaren likaså. Tredje ryttaren red en superfin runda på den sparkande ponnyn, som plötsligt inte sparkade så mycket, men mellan två hinder blev det lite för avslappnat och ponnyn sprang bredvid. Det gjorde den sedan två gånger till så den blev utesluten, men sen kom den över och de avslutade rundan jättefint. Vår fjärde ryttare red en felfri runda och vår femte ryttare red en riktig racer-runda varpå de kom lite fel på ett hinder och valde att hoppa igenom hindret. Bommarna flög, men de såg väldigt oberörda ut och slutförde rundan bra. Men tyvärr fyra fel. Sista ryttaren red felfritt.
 
Det här gjorde ju att bedömningen på hindret som "halkade ner" avgjorde om matchen blev vinst för Lidingö eller oavgjord. Jag läste då i TR och där stod det att om hindret på grund av ryttare eller hästs åverkan måste återställas för att nästa ekipage ska kunna starta räknas det som nedslag. Jag visade detta för Lidingös lagledare som då godkände det och gjorde om matchen till en oavgjord. Så alltså fick vi ett poäng även denna gång :)
 
Nu ligger vi allså fortfarande på inga förlust-matcher och vi har nu 7 poäng på 6 matcher! Hurra!

Ponnycupsmatch nr 5 av 8

Den 19 januari var det dags för ännu en ponnycupsmatch och det var vår andra bortamatch för säsongen. Vi samlades hela gänget och fick en rundtur på anläggningen. Botkyrka har vi mött tidigare i cupen och v har då gillat deras ponnyer väldigt mycket, så alla var väldigt nyfikna på att få se ponnyerna.
 
 
Efter rundturen gick vi banan tillsammans, och sen kom ponnyerna in. Jag kände igen ett par ponnyer från tidigare, vilket alltid är lite skönt för då har man lite extra koll på hur de fungerar. Idag skulle det visa sig att komma väl till hands när det var dags att välja ryttare till ponnyerna.
 
Jag fick en liten beskrivning av Botkyrkas lagledare, och det var lite komiskt för den ponny som knde bli lite seg så helt vild och galen ut. Stackars tjejen satt lite löst ett par gånger när han drog iväg i full fart. Efter hand lugnade han sig dock lite. Det var inte helt lätt att sätta upp ryttare på ponnyerna, men jag bestämde mig ändå ganska fort.
 
Botkyrkas tjejer red fina rundor och alla lyckades rida felfria rundor, trots lite småproblem under framhoppningen. Det är alltid lite jobbigt att starta när man vet att vi alla måste gå felfritt, med undantag för en ryttare, för att få med oss något poäng hem från matchen, så nog blev vi alla lite nervösa.
 
Vår första ryttare fick hålla sig på banan, och hos Botkyrka får man alltid hoppa en gång på första hindret innan man får startsignal, vilket jag bara upplevt hos dem. För oss var det tur, då vår första ryttare(som haft en mycket bra framhoppning) fick ett stopp på hindret. Som tur var fick hon då hoppa om hindret, för att sedan få startsignal. För henne blev det en liten sporre och hon red en mycket fin felfri runda. Nästa ryttare ut var också felfri med en fin runda. Tredje ryttaren red även hon en mycket bra runda, men med en liten hov-släpar-häst när det gick lite långsamt, så en rivning fick hon med sig. Då blev det lite extra press på resten av gänget, då vi nu visste att alla resterande måste gå felfritt för att få med oss poängen hem. Fjärde ryttaren lyckades nolla och red fint, även femte red fint och felfritt och det blev dags för sista ryttaren i vårt lag. För hennes del var det bortamatch-premiär, men hon lyckades hålla nerverna i schack och styra runt ponnyn felfritt!
 
Alltså en oavgjord mach! Därmed ytterligare ett poäng till vårt lag! Så efter idag har vi fortfarande plockat poäng i varje match, och vi ligger på 6 poäng på 5 matcher. Mycket bra! Hoppas att vi fortsätter såhär!

Hästskötar-sällskaps-Sandra

Idag blir det lite häst för mig. Jag ska följa med fina Sophia på tävling med hennes Latina och Bananja. Det ska bli jättekul, det var så länge sedan jag träffade henne så jag har verkligen saknat henne! Hoppas det går superbra idag, ni får hålla tummarna och tårna :)
 
 
Sophia & Latina för 2 år sedan. Idag blir det aningen högre hinder så jag säkert får svindel bara av att titta på dem ;)

Tyst och tomt

Hej söta läsare!
 
Kul att se att ni kikar in här även fast jag inte har uppdaterat över huvud taget på jättelänge. Här kommer nu en förklaring.
 
För en tid sedan, ungefär samtidigt som jag slutade skriva, blev det en hel del tråkigheter med Einstein. En del har jag skrivit om här i bloggen, att han var tjock i benet och sådär. Men allt har jag inte skrivit om. Det här med benet var ju en stor grej som var tråkig, men till slut tog ägarna ut veterinären så vi fick veta om det var något problem. Han sa att vi skulle rida på och som jag tolkade honom mellan raderna "Det är en gammal häst, så länge han inte visar att han har ont så kör på tills han tar slut". Kan tyckas hårt, men det är ju det han mår bäst av förmodligen.
 
Hur som helst så blev ju det bra, men sen kom nästa grej. Då ville ägarna göra en massa förändringar med träningstider osv, som skulle göra att jag inte kunde träna alls med Einstein. Bara rida själv. Som ni vet går jag ju i en ridskolegrupp, och går i den mest avancerade gruppen som finsn i hoppning. Jag har mina vänner i den och det finns ingen annan grupp på ridskolan jag skulle kunna byta till för att få samma nivå. När då Emma valde att börja träna just på den dagen, så att jag inte kunde rida E då, så valde jag att sluta. Jag kände att jag inte kan träna med en häst, och sen förväntas göra ett bra jobb med E, bara genom att rida själv. Visst, jag klarar att rida själv, men man behöver lite hjälp av en tränare ibland när man kör fast.
 
Det var ett jättetungt beslut att ta, och jag saknar E varje dag fortfarande, trots att var flera veckor sedan jag tog beslutet. Men ägarna utlyste annons om ny medryttare endast 9 minuter efter att jag sa att jag inte kunde fortsätta, vilket såklart gjorde mig jättebesviken. Jag har ändå känt att jag gjort stora skillnader för hästen och att jag gjort ett jättejobb, så det kändes lite snöpligt när det gick så fort att vilja ersätta mig. Men men.. Jag får tänka att jag och många andra vet vad jag gjort och vad jag tydligen kan. Det har varit lärorikt och jag är tacksam för den tiden jag fick ihop med E.
 
Nu får jag blicka framåt och se vad som händer i hästvärlden för mig. Jag har lite nytt på gång, men vi får se vad jag väljer att göra. Så länge chillar jag lite och rider på lite ridskolehästar.
 
 
Fina E och jag i somras