År 2015...

... Bästa tävlingsresultat
 
Mitt tävlingsresultat jag är absolut mest stolt över under året måste nog vara sista tävlingen, som blev Klubbmästerskapet där vi red en MsvC:2 på nästan 66%. Vi tävlade mot ett gäng ganska duktiga ryttare, men som alla fick rida LB eller LA. Så jag och Zigge red med andra ord högsta programmet av alla och vi kom på en fjärdeplats. Så sjukt nöjd! Men Klubbmästerskap är ju inte riktig tävling, så ska jag välja en tävling jag är allra mest nöjd med resultatet blir det nog när vi placerade oss trea på Värmdö i förklassen till allsvenskafinalen. Det var en fin dag och jag är himla nöjd med våra 66% i LA:3.
 

Min knäppis!

Nu tänker jag påstå något heeeeeelt opartiskt. Min häst är en snygg häst. Zigge är stilig. Han är fin att titta på. Jag har aldrig gillat vita hästar tidigare, men Zigge är faktiskt fin. Ja, jag vill påstå att Zigge faktiskt är en snygg häst. Men det finns något som är så otroligt fult på honom att jag skrattar lite varje gång jag ser det. Det har gjort att jag inte kunnat förmå mig att göra något åt det.
 
 
Zigges skönhetsfel är..... Dam-dam-dam-DAAMMM!
 
Mitt på magen har han denna hårtuss. När all annan päls inte blir längre så blir den här lilla tussen bara längre, och längre, och längre. Haha! Så himla tokigt! Oftast syns den knappt eftersom stråna ligger längs magen, menibland sticker den rätt ut och den är jääääääättelång. Så himla kul! Jag misstänker dock att det kan vara något gammalt ärr, kanske från en sporre, som gjort detta. Under tiden jag haft honom och även långt innan det har jag dock inte sett någon skada, så jag vet inte. Kul är det i alla fall!
 
 

År 2015....

 
... Bästa tävlingsplats
Den tävlingsplats jag under året tyckte allra mest om måste jag nog säga var Österåkers Sportryttare. Det var vår första tävling och jag älskade varenda minut! Men faktiskt tyckte jag att tävlingsplatsen var bra för att parkeringen var bra, det var nära till både framridning och tävlignsbana. Man kunde rida fram ute eller inne, vilket man ville. Det fanns en bra, varm cafeteria. Ja, det var bra liksom.
 
Inlägg från tävlingen hittar ni;
Här, Summering av dagen
Här, Utvärdering av LB och LA
 

Dressyrträning 26 Januari - Zigge

 
Igår kväll hoppade jag och Zigge in i ridskolegruppen igen. Den här gången var det ett dressyrpass som stod på schemat och jag tänkte nog mest att det kunde vara kul att rida i grupp liksom. Men OJ vad mycket nyttigt jag fick med mig från den här lektionen!
 
Vi började med att skrittjobba på fyrkanten i vänster varv. Vi fick flytta in hästarna i sluta, sen låta bakdelen komma runt och sen flytta ut igen i skänkelvikning. Det var till en början lite klurigt att få till, men när jag fattade hur jag skulle få till det så blev det jäkligt bra. Zigge var helt med på noterna och gjorde det jättebra.
 
När vi sen började trava igång avslöjade Nussan att hon planerat att iv skulle öva öppna. Oh Crap! tänkte ju såklart jag. Vi har ju så svårt med dessa jäklarns öppnor, men samtidigt passade det ju alldeles peeerfeekt! Vi behöver ju hjälp.
 
Övningen gick ut på att i hörnet innan långsidan lägga en 8-10 meters volt och sen gå in i öppna på långsidan. Låter ju plättlätt, men det är det ju verkligen inte. För mig och Z var det här som sagt sjukt nyttigt och jag fick med mig en hel del bra tips. Känns grymt inför kommande dressyrtävlingarna!
 
I vänster varv har vi lätt att komma före med bakdelen. När vi ridit voltenmåste jag vara jäkligt noga med att hålla bakdelen på plats. Även om man i öppnan vill få böjningen runt innerskänkeln och därmed ha den långt fram så komemr jag under en period behöva flytta bak dennågon sekund för att korrigera. Sen när vi tagit oss in i öppnan så går den rätt bra. Men det gäller alltså att jag riiiiider in i öppnan och är noga direkt.
 
I höger varv har vi lätt att hamna i för mycket tvärning. Jag fick öva på att inte ha så mycket. Problemet för mig sitter i att det inte alls känns som att det är så mycket som det är. Gaah! Vad svårt det är! Haha! Nåja, det här ska vi komma ihåg efter min semester och då jäklar ska vi träna träna träna.
 
För övrigt var Zigge SJUKT rolig att rida det här passet. Han är alltid rolig att rida, men nu var han ännu lite extra. Han var pigg och framåt och bjöd på riktigt bra. Men han höll ändå fokus rättså bra på mig. Han var lyhärd för hjälperna och jag kände att jag kunde sitta mycket mera stilla med mina hjälper. SÅ himla härligt!
 
 

Resa

Jaha hörni. Nu ska jag göra något som är alldeles galet för att vara jag nu för tiden. Jag ska åka på två veckors semester till Zanzibar. Jag lämnar alltså allt vad heter jobb, extrajobb, häst, hund, ideellt arbete.. Rubbet. I två veckor! Det ska bli himlaskönt, och lite läskigt. Jag har en känsla av att jag kanske blir något rastlös till en början, men efter ett par dagar hoppas jag kunna varva ner.
 
Vår plan är att åka runt lite på ön och se lite sevärdheter. Mot slutet av vistelsen har vi bokat ett lite finare hotell och då är tanken att vi ska ha några dykdagar. Både jag och Jonn har ju dykcertifikat som vi tog 2013 på Sardinien.
 
 
Men jaha!? tänker ni nu. Vad händer med Zigge? Vad händer med bloggen? Hahaha! Närå, jag kommer berätta här vad som händer med Zigge, jag har flera fantastiska människor runt om mig som komemr ta hand om honom på bästa sätt. Bloggen har jag tidsinställt några inlägg som dyker upp här med jämna mellanrum, något/några inlägg per dagska ni få. Men det blir nog inte många realtids-inläg. Jag ska nämligen försöka vila upp mig på riktigt. Inläggen som kommer upp under tiden är lite vad jag funderar på, lite lära känna Zigge... Det kommer en resumé från år 2015 - vad jag tyckte var bäst och sämst. Ja, det blir lite gott och blandat helt enkelt.

Söndagens Pay & Jump - Zigge 100 cm

Efter mjukstarten med 90 cm och min dåliga insats där så kände jag att jag behövde rycka upp mig ordentligt till den här klassen. Sagt och gjort, hur svårt kan det vara!?
 
Framhoppningen 100 cm
När jag fick gå in på framhoppningen började jag jogga igång mest i galopp. Det var väldigt rörigt faktiskt till den här klassen och jag spendera lite väl mycket tid på att försöka hålla mig ur vägen för de ekipage som tog mycket mera plats. Det var högt tempo, hästar som var väldigt fladdriga och ryttare som struntade i högerregeln. Jag hade lite dålig fokus men försökte som sagt hålla koll på de andra och ändå göra min grej. Jag började hoppa fram och tro det eller ej men vi kom bra på räcket nu med! All träning verkar ha lönat sig! Efter en liten stund gick de stökiga hästarna ut och då blev det betydligt lättare att fokusera. Jag tog oxern och sen gick jag ut för att starta.
 
Banan 100 cm
Även till den här klassen blev Z himla pigg. Först var han så lugn och vi galopperade runt lite avspänt i väntan på startsignalen. När vi fick den så kände jag i hela kroppen på Zigge att han visste precis. Han drog upp huvudet och glädjen kändes i hela kroppen. Vad jag älskar att ha en så positiv häst! Ni ser även det hrä på filmen och dessutom sitter jag och skrattar lite åt honom, haha! Jag kan inte låta bli.
 
Hur som helst så red jag betydligt bättre i den här klassen men han blev lite lång ändå. När han är såhär pigg och laddad så får jag inte ihop honom. Då känner jag att han är 185 cm i manke och väger typ 800 kg. Jag med mina 61 kg fördelat på 168 cm har absolut ingenting att säga till om när han drar iväg. Det får vi försöka öva upp.
 
Till första hindret behövde Z gå på toa så där blev det lite stötig galopp men inga större problem. Hinder 2 gick bra men sen får jag ju svårt att hålla ihop honom och få plats med alla galoppsprång. Jag MÅSTE bli snabbare på den punkten. Till hinder 4 blev i lite ofokuserade och jag slutade rida lite så hindret kom lite fel. Den rev vi. Sen till kombinationen kändes det bra, den kändes faktiskt plättlätt vilket ju är kul. Visst, vi kom in lite stort men vi grejadeju det hur lätt som helst den här gången. Sen resten av banan kände jag ändå gick rätt bra. Han blev ju helt klart lite lång efter varje hinder och det tog egentligen alldeles för lång tid att få ihop honom, mendet kan liksom få va så den här gången känner jag. Med de förutsättningarna vi hade så är jag riktigt nöjd.
 
 

Söndagens Pay & Jump - Zigge 90 cm

I söndags var det äntligen Pay & Jump igen! Åh vad vi var sugn, men egentligen var vi väl inte helt förberedda för uppgiften dåvi knappt hoppat sedan november. Med andra ord var jag väldigt inställd på att han skulle vara såååå pigg. Men, hade jag tagit nästa pay & jump som första såhade han varit lika pigg då, så det var lika bra att så det överstökat kände jag.
 
Framhoppningen 90 cm
Jag blev gaaaalet sen till framhoppningen, somvanligt. Jag är verkligen sämst på tider när jag själv ska rida. Den här gången berodde det på att jag var orolig att startlistorna inte skulle vara okej då det var jag som gjort dem. Nytt för i år är att jag gör även för Pay & Jump och inte bara för Pay & ride. Hur som helst, jag blev sen och de var snälla och lät mig starta senare.
 
Väl inne på framhoppningen värmde vi lite i trav och galopp och sen började jag hoppa på lilla hindret. Vi kom lite stort och fick fel avstånd, men inget som gjorde något. Sen tog jag räcket och som jag sagt tidigare så är jag ju säääämst på räcket. Vi kommer aldrig rätt på det. Men den här gången kom vi klockrent två gånger. Superkul! Då tog jag sen oxern ett par gånger och där kom vi lite stort, men helt okej ändå. Då jag skulle hoppa två klasser valde jag sen att gå ut.
 
Banan 90 cm
Som jag trodde var Z jätteladdad och då blir han lite hög i nacken. 90 cm tycker ju dessutom Z är alldeles för låg och han vill hellre satsa på de högre hinderna. Jag red som en kratta i den här klassen måste jagsäga. Självklart hade det kunant gå betydligt sämre men jag känner ändå att jag kan så mycket bättre. Jag släppte skänkeln, jag var svag i kroppen och ja, det blev inte så bra. Ni ser på filmen här hur han vinglar inför varje hinder och det han gör är ju typ att fråga mig vart vi ska och jag bara sitter där och ignorerar hans frågor ända tills precis innan hindrena då jag plötsligt vaknar och säger vart vi ska. Nåja, min häst är bäst och när jag gick ut sa jag "Jag måste rida bättre i nästa klass".
 
Hindrena kändes lätta och Zigge var ändå med mig de stunder jag faktiskt red. Dock mesade jag och tappade koncentrationen när jag kom mot hinder 6 och trodde att en person var i vägen men som ju såklart hade koll och flyttade sig. Jag glömde avvägen lite och blev inte alls klar till hinder 7 så jag fastnade i handen och var inte med i språnget vilket gjorde att Z rev det. Så kan det gå och vi fick då 4 fel.
 
 
 
Något som jag tycker är så himla kul i 90 är att Zigge knappt hoppar. Haha! När man sitter på känns det typ som att han galopperar och baratar ett lite större kraftigare galoppsprång och sen är hindret förbi. Haha, fördel med stor häst!

Hoppträning 19 Januari - Zigge

 I tisdagsfick Ziggemannen hoppa igen. Gissa om han var glad och tokladdad!? Hahaha! Jag slog till och köpte en ridlektion för ridlärare Nussan ochhoppade in på. Så Z vardubbelglad - Glad att få hoppa och gladatt få hänga med gamla kollegorna.
 
Det varen jäkligt nyttig lektion för jag fick verkligen kämpa med att få honom rak i vänstersvängarna. Vi körde till och med på utåtställd för att han inte ska få komma innanför med baken och skjuta ut bogen. Det här behöver vi verkligen öva på.
 
I uppvärmningen red vi på en galoppvolt med tre bommar. I höger varv kände jag mig som en kung. Det var plättlätt. Vi kom rätt varenda gång, han hade fin form, låg kvar... Allt var topp. I vänster varv... Not so much. Där funderade jag på omvi kanske skulle varit med i en nybörjargrupp istället. Men, det är nyttigt att få bekräftat vad de svaga sidorna är, såkan vi jobba på dem.
 
Efter lektionen tog jag några språng lite högre inför söndag. Då är det Pay & Jump och jag kände att vi kanske behövde ta några språng så han inte skulle bli alldeles racer-galen på söndag. Han kommer nog vara pigg, men han behöver ju inte springa i galen fart liksom, haha!
 
 

Ridpasset 18 Januari - Zigge

 
Åh, i måndags hade jag en så häftig upplevelse. Ni vet när man känner att man kommer på någonting som ändrar allt i sin egen ridning. En riktig Aha-upplevelse.
 
Det började med att jag i söndags kväll satt och tittade på lite youtube-filmer med olika ridmoment. Folk som red och förklarade hur man ska göra. Jag kom till en film om öppna och sluta och jag vet ju hur man gör dessa, men jag tycker att det är himla nyttigt att ibland gå tillbaka och verkligen tänka igenom. Tjejen i filmen pratade om hur ryttaren ska sitta i en öppna och sa att du som ryttare ska vinkla ditt bröstben så mycket som du vill att hästen ska vinkla sitt bröstben i öppna. Det fick mig att börja tänka och fundera på om jag verkligen sitter rätt i en öppna.
 
Det ena ledde till det andra och jag började fundera på det här med att Zigge och jag alltid har svårt att vända till vänster och att vialltid vill flyta ut till höger. Jag funderade på det här med bröstbenet och automatiskt började jag vrida kroppen. Jag insåg att i och med min gamla skada så är jag mycket stelare när jag vill vrida överkroppen tilll vänster än till höger. Hm...
 
Jag var såklart tvungen att testa det här när jag hoppade upp på Zigge så när jag väl satt där och styrde runt så provade jag i västervarvet att verkligen överdriva min kropps vinkling inåt - Och herregud vilken skillnad det blev. Det var inte längre svårt att vända vänster. Sen att det här verkligen kommer fungera varje pass och att problemet verkligen är löst, det har jag svårt att tro. Men tänk hörni, vad många gånger det alltidberor mestadels på oss ryttare. Jag har i alla fall en uppgift nu.För Zigges skulle behöver jag bli rörligare åt vänster.

Ridpasset 17 Januari - Zigge

 
Åh herregud vilket hetspass det blev i söndags. Det var en dag med full rulle kan jag säga. Vi hade ponnycupsmatch i dressyr på förmiddagen oc hsen hade jag 1,5 timme på mig att rida och fixa allt med Zigge innan det var dags att åka på ponnycupsmatch på bortaplan. Dessutom fanns inget ridhus ledigt förrän ca 40 minuter innan jag egentligen ville åka.
 
Hur som helst, det var bara att göra det bästa av situationen och kämpa på. Jag skrittade fram ute och så fort ridhuset blev ledigt (endast bortplockning av dressyrstaket och bokstäver pågick) så gick jag in i ridhuset och red ett kort effektivt pass. Vi jobbade mycket galopp och lite trav. Som tur var så var Zigge riktigt fin och jag hade nog inte ridit så mycket längre ens om jag hade haft tid. Bästa häst, han vet när det itne är läge ;) Haha!
 
Vi jobbade som sagt mest i galopp och red då lite tempoväxlingar (Herregud vad han älskar att få gasa på på hela långsidorna) förvänd galopp och gjorde några enkla byten. De enkla bytena är fasen itne lätta alltså, men jag tänker att med övning så kommer färdigheten så vi kämpar på. De får bli som de blir så länge och så hoppas vi att vi succesivt blir bättre helt enkelt. Haha!

Ponnycupsmatch 4 av 8 - Dressyr

 
Äntligen dags för ponnycupsmatch i dressyr igen! Det blir den 4e för oss i år och det innebär alltså att vi är halvvägs igenom cupåret. Den här gången var det Gladö som kom till oss, så alltså ytterligare en hemmamatch. Hittills hade vi ju vunnit alla matcherna och vi var ju såklart sugna på vinst även denna gång. Det verkar vara hård konkurrens i år och för att ha en chans att gå vidare från grundomgångarna kommer man inte ha råd att förlora någon match. Mitt motto är ju som ni vet att vi ska ha roligt, och vinna. Alltså är det viktigast att vi har kul, men vi vill ju gärna försöka vinna också.
 
Hur som helst så kom Gladö och fick en rundtur. Idag var faktiskt jag lite pirrig. Vi hade en ny ponny med och en som är himla svår. Vi började rida fram och jag kände mig lite lugnare. De är så duktiga mitt gäng!
 
När det blev första start hade vi vår tröttaste ponny på banan. Det blev en fin runda där ryttaren fick kämpa för att hålla igång ponnyn i galoppen. Men det blev endast ett litet avbrott i galoppen och det är ju sånt som händer. Start nummer två var vår söta lilla ponny som inte går med särskilt ofta på såna här extraaktiviteter. Han var SÅ söt när han lite stolt sprang runt och visade upp sig. Det blev en jättefin runda med endast ett par småmissar som rättades snabbt.
 
Tredje starten ut var ett nytt ekipage för dagen och jäklars vad bra det blev! Det blev en riktigt fin runda som skulle visa sig resultera i dagens näst högsta poängsumma. Superkul! Vårt sista ekipage ut var det för dagens mest rutinerade paret och det blev en bra runda, men de kan absolut bättre. Ponnyn hade lite egna åsikter, men gick ändå bra.
 
Sen blev det Gladös tur och de var riktigt duktiga. De fick till fina rundor men med några missar. Vår trötta ponny ville inte galoppera alls i princip och jag funderar nu på om hon kanske har gjort sitt i ponnycupen dressyr. Visst, hon är ju en jättebra ponny för oss eftersom vi har ryttare som rider henne bra, men det ska ju som sagt vara roligt och det är inte kul när den inte galopperar. Hur som helst, de fick alltså till bra rundor men jag kände nog på mig att vi tog hem det här.
 
Efter räknandet av protokoll stod det klart att vi vann med 49 poäng! Tjiho! Så nu fickvi med oss ytterligare 2 poäng i cupen och vi fortsätter att ligga i ledning, menallt kan hända! Heja!

Bompasset 15 Januari - Zigge

 
 
I fredags red jag och Zigge ett bompass. Vi hade tur och kunde ta över lite bommar från ett gäng som tränade för min tränare Annelie. Så de fick helt enkelt låta övningen ligga kvar och så körde jag och Z den. Jag gjorde väl om lite grann bara.
 
Fokus den här gången var att bara rulla på i ett lugnt tempo och att vi skulle sätta galoppen och hålla samma hela vägen. Lite snäva svängar för oss som tvingade oss att bibehålla styrkan i galoppen, och det är ju något vi har lite svårt med ibland. Jag tycker att det gick rätt bra faktiskt.
 
Något som däremot var mindre bra var att jag inte hade min hoppsadel, så jag fick köra i dressyrsadeln, hahaha! Det var spännande som bara den. Man har ju inte alls samma stöd och kan inte ha samma stigläderlängd, så följsamheten var väl inte på topp i varje språng kanske.. Men samtidigt får man ju vissa fördelar med dressyrsadeln när det ändå var så lågt. Jag har lättare att hålla om med benen och såna saker. 
 
 

Ridpasset 13 Januari - Zigge

IMG_9390

I onsdags blev det ytterligare ett pass i ridhuset. Gud vad jag längtar tills han lugnat ner sig och underlaget ute blir lite bättre så vi kan våga oss ut igen! Fast å andra sidan gillar både jag och Zigge att trimma i ridhuset, så det går ingen nöd på oss.

 

Hur som helst, vi trimmade som sagt lite dressyr och fokus för det här passet var trimning av MIG. Jag har ju varit lite bekymrad över mina händer på sistone. Jag vill ju ha en bra sits, och på senaste har jag mer och mer börjat störa mig på att mina händer är ruskigt dåliga. Jag har ofta händerna för nära kroppen och för nära manken. Jag breddar och trycker ner. Nu jag få upp och fram handen. Jag vill ha en grym handställning helt enkelt! Så det kämpade jag massor med under det här passet. Men herregud så svårt det är. Resultatet av att jag flyttade fram och upp handen blev att jag inte orkade hålla upp överlivet. Jag föll fram lite och hade svårt att komma ner i sadeln. Förmodligen för att jag spände mig.

 

Men, men, jag får jobba vidare med det här. Jag bara SKA få till den där handställningen OCH den bra sitsen i sadeln. Sen ska jag också kunna inverka rätt på Zigge samtidigt. Där brast det lite under det här passet och jag fick inte riktigt till honom. Men det får vara så. I det långa loppet vinner vi på det här. Babysteps. Babysteps.

Varför skriver jag om varenda ridpass?

 
Som ni vet skriver ju jag alltid om våra ridpass, med och motgångar, hur jag lagt upp dem och saker jag funderat på. Ni som undrar varför jag skriver så utförligt om mina ridpass även om det bara är joggingpass eller inte hänt något särskilt så finns det en ganska solklar anledning. Att jag väljer att skriva om varje ridpass är främst på grund av min satsning. Jag vill utvecklas med Zigge och komma framåt i våra kunskaper. En viktig grundsten är då att kunna reflektera över saker man gjort fram tills dagen. En vän postade en bild på facebook med vad Jens Fredricson sagt;
 
”Skyll aldrig på hästen – dess prestation är resultatet av ditt arbete. Antagligen hade du för bråttom igår, eller så red du för ofokuserat i förrgår och därför gick det inte som du hade tänkt dig idag. Respekten för hästen utebli samma stund som vi lägger skulden på den för att vi själva gjort ett dåligt jobb.”
 
Det är så jäkla rätt! Och till detta är det ju därför viktigt att kunna utvärdera sig själv. Om något gått riktigt, riktigt bra vill jag kunna gå tillbaka och se över vad jag gjort som lett till det här bra resultatet. Samma sak om något inte blir som jag tänkt mig, då vill jag kunna gå tillbaka och titta på varför det inte gick som jag planerat. Det är för mig jätteviktigt.
 
En sak som skiljer mig och många andra hästbloggar är att jag skriver min blogg för mig själv, och endast mig. Jag skriver saker som händer mig och Zigge, och jag skriver den så att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa. Ni andra som läser är bara ett plus i kanten och jag är jätteglad för alla era fina kommentarer och det känns såklart jättekul att ni vill följa oss på vår resa. Men min absolut viktigaste läsare på bloggen är faktiskt jag själv.

Ridpassen 10, 11 och 12 Januari - Zigge

 
Ojojoj vad jag ligger efter med ridpassuppdateringen. Men här kommer ett samlat inlägg kring tre dagars pass.
 
10 Januari - Då körde vi på ett "joggingpass" med endast galopparbete. Vi galopperade runt i låg form och ställde inga direkta krav. Vi la lite volter och tog lite förvänd, gjorde lite tempoväxlingar osv. Emellanåt la vi in lite skritt för att pusta ut. Man skulle väl kunna säga att det blev lite inomhus-cantring, hehe!
 
11 Januari - Vi körde ett lite tuffare pass. Jag ville känna lite hur han kändes och eftersom jag upplevt honom lite stel, framförallt i vänster varv, så ville jag försöka få honom lite med lösgjord och mjukare. Det gick faktiskt riktigt bra. Han var helt med på noterna och tyckte att det var skitkul rent ut sagt. Emellanåt tyckte ha natt det var lite väl kul så han plötsligt fattade galopp från skritt, haha! Älskade lilla häst!
 
12 Januari - Tog vi det lite lugnare och jobbade i lite lägre form och joggade mest. Mot slutet övade vi lite fattningar och halt från galopp. Sjuuuuukt svårt och vi måste verkligen bättre oss på det här. Hua. Min kvickhet måste förbättras något enormt och Zigges reaktionsförmåga likaså. Det blir nog 2016s uppgift. Haha!

Veterinärbeskedet 13 Januari - Zigge

 Idag kom veterinären ut till Zigge och skulle kolla hans ben och även tänderna. Benet har jag ju försökt att tänka bort en del den senaste tiden och så har jag ridit på. Men självklart har jag kontrollerat det varje dag för säkerhets skull. För er nya som dyker upp hela tiden så kommer en kortare (nä det blev ganska långte) version av vad som hände med benet här;
 
I början av december red vi KM i dressyr och debuterade MsvC:2 och Zigge kändes fantastiskt fin och vi fick höga procent. Bara ett par dagar senare hade han ett jättetjockt bakben. Det var tjockt på utsidan men inte särskilt varmt. Han fick promenera och vår veterinär kom och kollade. Hon sa att det nog inte var någon fara och det borde gå ner inom et par dagar. Tillsvidare var det skrittarbete som gällde. Efter ytterligare några dagar kom hon ut igen och det hade blivit bättre men var inte helt bra. Fortsatt skritt. Sen efter det har jag nojat fram och tillbaka, jag tyckte det blev bättre och provade att rida men då tjocknade det igen. Skrittarbete. Sen blev jag sjuk och då valde jag att låta honom vila med skrittarbete extra länge. Ungefär en vecka efter att jag tyckte han såg bra ut började jag sätta igång och därefter har jag nojat fram och tillbaka då det oftast varit fint men någon gång känts lite tjockare. En dag bestämde jag mig för att sluta noja och bara rida på så får vi se. Och idag var alltså ytterligare en koll av veterinären.
 
Veterinären kollade på benet och sa att det såg jättefint ut! Tjihooo! Underbart! Jag är SÅ glad! Jag har ju misstänkt att det skulle vara bra, annars hade jag aldrig vågat rida. Men det är alltid skönt att ha veterinärens utlåtande också. Men så nu är vi på gång igen! Jag diskuterade också lite kring Zigges bakben med henne (han har ju upphakningar) Hon sa återigen att det bästa för honom är att röra på sig mycket, men självklart att vara försiktig så man inte överanstränger lederna. Men jag kunde gärna rida två pass om dagen (förmiddag + kväll) några dagar i veckan och då såklart ett kortare lite lättare och ett lite mer ordentligt. Han ska inte ha vilodagar där han står still, utan behöver röra på sig även under vilodagarna. Alltså samma upplägg som jag redan har, skönt!
 
Sen skulle hon ju också kolla tänderna på Z och det blev inget. Igår hade hennes munstege gått sönder mitt under ett besök. Helt galet! Så vi kunde inte ta det nu utan det får bli när jag kommer hem från min semester om ungefär en månad. Juste, jag träffade också hovslagaren i stallet idag så jag småsnackade lite med honom och vi bokade in att han ska sko Zigge igen innan jag åker bort. Känns skönt att lämna honom nyfixad till mina fantastiska hästvakter :)

 

Ponnycupsmatch i hoppning nr 6 av 8

 
I söndags körde vi ju även en ponnycupsmatch i hoppning! Det var en hemmamatch mot Enskede. Jag måste nog säga att det här var min mest nervösa ponnycupsmatch någonsin tror jag. Det kändes inte helt bra att ha lämnat laget att bygga fram och göra i ordning allt utan mig. Men samtidigt så vet jag att de har bra rutin och vet vad de ska göra. När jag väl var på plats så hade de full koll, precis som jag misstänkte.
 
När jag var på plats fick dem alltså sitta upp och vi började rida fram. Det kändes himla bra att vara på plats och allt var på banan. Då kunde jag slappna av lite. Vi hade tur som mötte Enskede den här matchen för dom var himla trevliga och snälla och väntade på mig. Toppen!
 
Hur som helst, vi började med framridningen och framhoppningen. Det gick bra för alla men ett par av ponnyerna var nästan lite väl pigga. Haha! Men det är alltid kul när det är pigga och glada. Ponnyerna börjar veta vad som gäller vid ponnycuperna nu och de taggar liksom igång lite grann då.
 
När vi hade värmt upp blev det dags för första start. Alla ryttare red fina rundor och alla blev felfria utom en. Den fick en rivning där bommen låg kvar ända tills hon hoppade nästa hinder, då föll den. Märkligt. Men, men, laget slutade på noll fel och jag kunde pusta ut. Jag kände mig lite nervös när några av ponnyerna gjorde lite kråksprång. Men laget har bra balans.
 
Sen blev det dags för Enskede att sitta upp och rida fram. Det såg himla bra ut och jag kände mig lugn och misstänkte att det nog skulle bli en oavgjord match. Och så rätt jag hade. Alla Enskedes ryttare blev felfria men emellanåt var det nära på någon rivning eller så. Med andra ord en jämn match som borde bli oavgjord. Så nu fick vi med oss 1 poäng till och i och med detta gick vi upp i ledning igen i vår grupp. Heja SRK!

Bompasset 9 Januari - Zigge

Iförrgår blev det ett bompass med Zigge. Ett ganska lugnt pass med bommar som inte var så mycket upphöjda. Tanken med ridpasset var att ändra steget lite och få honom att gymnastisera lite extra. Det är bommar alldeles perfekt för och det räcker ofta med att höja upp dom lite grann för att få stor effekt. Jag menar, kolla bara på bilden här ovan. Sådär mycket lyfter han ju inte på benen i vanlig trav.
 
Jag började med att trava bommar på galoppavstånd, så det blev liksom två steg emellan. Det för att göra det lite mindre ansträngande men ändå förberedande. Sen tog vi dem i galopp och jobbade med att hålla ett lugnt tempo hela vägen. Inte gasa iväg som vi gärna gör på såna. Därefter la vi ihop bommarna och travade endast ett par gånger åt vardera håll när de låg som på bilden ovan. Det är ju faktiskt jobbigt för hästen att ta de där stora "ta-i-kliven" så tänk på att inte komma alltför många gånger. 
 
Jag tycker att vi faktiskt fick till de här grejerna långt över förväntan. Han väntade bra, vilade fint i steget och höll ändå en hyfsad form genom det hela. Jag måste däremot rycka upp mig. Sträcka på mig även i bomarbetet och rätta till händerna. Korta tygeln och fram med händerna Sandra! Men, men, jag får kämpa vidare. Sjukt svårt att ändra sin sits faktiskt.
 
 

Ponnycupsmatch 3 av 8 - Dressyr

 
Igår var det dags för tredje ponnycupsmatchen i dressyr. Det var dessutom första bortamatchen för säsongen och det var lite extra pirrigt. Jag hade ju dessutom en extra stressig dag och visste ju att jag var tvungen att åka efter en liten stund bara. Så förmodligen skulle jag inte hinna se de sista ryttarna i vårt lag. Men men, vad gör man inte för att slippa ställa in matcher när det krockar, hehe.
 
När vi kom fram till Gustavsberg som var laget vi skulle möta så fick vi en rundtur. De har en himla häftig anläggning faktiskt. Sen var det dags för uppvärmning för hemmalaget. Under uppvärmningen var jag lite fundersam på det här med vem som skulle rida på vilken häst då en av ponnyerna var väldigt liten. Men, vi tog med oss en ryttare som vanligtvis inte är med i laget, men som skulle vara tillräckligt liten. Men frågan var om jag ville sätta henne på den eller om jag skulle ta någon av de som ingick i laget. Vi fick nämligen godkänt på att sätta vår kortaste ordinarie ryttare på den om vi ville.
 
Jag klurade och klurade och kom fram till en preliminär plan. Gustavsberg startade och de kämpade på riktigt bra. De fick lite missar och ponnyerna var lite busiga och någon blev väldigt trött. När det var vår tur var jag därför lite pirrig eftersom de inte såg så lätta ut. Men samtidigt hade jag en liten känsla att det nog skulle gå bra för oss.
 
Under framridningen kände jag mig sen lite lugnare då mina ryttare red ponnyerna jättefint. De är så duktiga och jag är så stolt över dem! När det sen blev dags att starta var jag redan sen. Men de två första starterna skulel också med hem så dem hann jag se. Först ut var den inlånade lilla ryttaren på B-ponnyn och hon fick till en jättefin runda. Lite bus med att den klev utanför banan en snabbis, men sen in igen. Ryttare två fick också til len grymt bra runda, men råkade rida fel väg en gång. Sånt som händer. Sen avslutade hon bra.
 
Sen stack jag alltså. HUR PIRRIGT BLEV INTE DET DÅ!? Fy vad jag inte gillade att lämna dom där! Men men... Måste man så måste man. När jag sen kom fram till vårt stall hemma fick vi sen meddelande om att det hade gått jättebra för våra två sista ryttare och att vi vann matchen med hela 124 poäng. HEJA SRK! Så nu har vi med oss 2 poäng till i cupen! Tjiho!!

Ridpasset 8 Januari - Zigge

 
Älskade häst vad snygg du är! Kolla bara! (Inte alls partisk, hehe) Hur som helst. I fredags kväll blev det ett dressyrpass i stora ridhuset och då såg vi ut såhär. Ziggeman var galet pigg och vi rejsade mest runt i full fart och fick egentligen inte till det särskilt bra. Jag älskar att han är så pigg, glad och positiv till arbetet... Men det blir liiiiite svårt att rida ihop honom. Nrä han är på det viset känns det att han är 185 cm. Jag orkar inte riktigt sitta ihop honom. Men vad tusan, det är bara att ta tag i det och bli bättre. Hur svårt kan det vara!? ;)
 
Det känns ändå rätt bra att han är fin även när det inte går bra. Jag tittade på filmer från ridpasset när jag kom hem och han gick ändå helt okej, även om min känsla inte alls är så bra. Sen skulle jag ju såklart önska att ha nvar mer lyhörd för mig och fokuserade mer på vad jag faktiskt vill honom än att han i varenda hörn går och laddar för att han hoppas på att få galoppera full fart framåt på långsidan, haha!
 
Tokiga, underbara, knäppa, fina lilla häst! ♥

Vem vill du vara?

 
Åh, jag har senaste tiden gått och tänkt mycket på en grej. Det är det här med beröm och bestraffning för hästen. Ja, jag vet, nu kommer ett till sånt här inlägg där jag tjatar om vikten av beröm. Men det är SÅ viktigt enligt mig. Åtminstone någon gång per vecka ser jag en ryttare som alltid är osams med sin häst. Jag har nog, utan att överdriva, aldrig sett den här personen vara sams med sin häst längre tid än de är osams under ett och samma pass. Nu säger inte jag att jag har någon koll på hur den här hästen är, kanske behöver den ridas så, men jag har ju å andra sidan sett den vara 100% överens med annan ryttare. Men alla är vi olika. Det handlar bara om vem du som ryttare vill vara och vilken väg du vill ta för att komma framåt.
 
Jag själv väljer alltid vägen som består av uppmuntran, positivitet och beröm. Jag vill att min häst och jag kommer framåt i vår utveckling för att vi har roligt, att vi är sams och att vi får vara nöjda med varandra när något blir bra. När något går mindre bra lägger vi det på vårt erfarenhetskonto och sen går vi vidare och kämpar på. Den andra vägen som handlar om att på ett aggressivt sätt pressa och kräva - det är inte den ryttaren jag vill vara. Självklart är det inte alltid lika svartvitt, men det lutar alltid lite mer åt ena hållet.
 
Jag tror stenhårt på den gamla storyn om eleven som ska lära sig klockan. Jag misstänker att ni säkert hört den förr om inte rent av läst den här i bloggen tidigare. Men vi drar den igen. Tänk er att en lärare ställer sin unga elev frågan om vad klockan är. Eleven svarar då 13.00. (I själva verket kan vi säga att klockan är 13.03) Utan att säga något annat ställler läraren samma fråga igen till eleven. Den här gången svarar eleven att klockan är ett. Läraren tittar på eleven och ställer samma fråga igen och eleven svarar då att klockan är tre minuter över ett. Läraren frågar ytterligare en gång och eleven svarar att klockan är 13.03. Nästa gång läraren frågar kommer eleven svara att klockan är lunchtid och såhär kommer det att fortsätta tills läraren ger eleven någon sorts bekräftelse på att eleven har svarat rätt. Tills dess kommer eleven att fortsätta ändra sitt svar för att försöka pricka rätt på vad läraren vill ha för svar. Varför skulle inte hästarna fungera på liknande sätt?
 
Med andra ord, när jag arbetar med en häst väljer jag att ge beröm hellre för ofta än för sällan. Jag tycker att hästen har rätten att få veta när den gör rätt. Hur ska den kunna gissa sig till att den gör rätt om vi hela tiden begär samma sak igen och igen och igen utan att bekräfta att den gjort rätt? Sen kan man ju också ställa sig frågan hur man får en positiv häst genom att alltid bli arg, sparka, dra och liknande. En häst som vid varje ridpass utsätts för dessa saker kommer ju aldrig tycka att det blir roligt att arbeta och ekipaget kommer att hamna i en negativ spiral där det bara går sämre och sämre. Jag tror att det är SÅ viktigt att ha roligt tillsammans för att komma någonstans. Det är alltså LIKA viktigt att hästen har roligt som att du själv har roligt. Därför när jag gör lite svårare grejer med Zigge och han börjar kännas lite less på mig så avbryter jag och tar en långsida i full-fart-galopp som jag vet att han älskar, och vips så har vi hittat tillbaka till glädjen och det roliga i att kämpa vidare.
 
Glöm aldrig det.

Ridpasset 7 Januari - Zigge

 Igår blev det ett dressyrpass på Mr Z. Dagen innan vilade han ju, så jag misstänkte att han skulle vara lite pigg och kanske lite stel. Han hr ju varit rätt stel senaste ridpassen efter den långa vilan, så nu måste jag skärpa till mig och rida ordenliga lösgörande pass. Angående det där med att han skulle vara pigg... Jag hade rätt.
 
Zigge var galet pigg och öste på i full fart. Flera gånger när vi skulle börja trava från skritt så satt jag nästintill helt still och bara tänkte trav så for han iväg i galopp, haha! Men efter att vi galopperat lite runt runt och inte haft så höga krav taggade han ner lite och då kunde vi börja jobba lite mer. Men det var himla svårt att sätta ihop och att sitta ner i sadeln var också sjukt svårt. Han släppte liksom inte riktigt ner mig och när han vid minsta vink från mig far iväg i full fart, då är det inte lätt. Men kul är det! Älskar när han är sådär pigg!
 
Vi övade en hel del sidvärtsrörelser och lite förvänd. Allt för att han ska bli lösgjord. skänkelvikningarna gick riktigt riktigt bra, den förvända... not so good. Haha! Med den farten han hade var det svårt att riktigt få ihop honom och få rätt takt. Så det blev lite hetsig förvänd, men vad gör det. Han hade superkul!
 
 

Ridpasset 6 Januari - Dido

 
Igår red jag äääntligen på fina Dido igen. Jag har ju varit sjuk himla länge och det har inte blivit någon ridning på Dido sen typ jul. Men igår blev det äntligen ett pass igen! Vi jobbade ganska lätt, dels för att jag själv inte är helt kry än och för att det var länge sedan vi arbetade ihop. Jag känner att jag inte vill ställa för höga krav när vi inte är helt samspelta liksom. Då känns det bättre att ta det lugnt och bara rida ett myspass. Hon kändes i alla fall rätt fin och det var en trevlig känsla hon bjöd på.

Dock kände jag väl att jag kunde fått henne att gå ännu bättre, men jag försökte heeeela tiden tänka på det här med sitsen som jag är väldigt inne på just nu. Jag MÅSTE få bättre sits på hästarna och då blir ibland ridningen lite lidande, men i det långa loppet kommer jag att vinna på det här.
 
 

Godmorgon torsdag!

 
Igår hängde jag med dessa två snyggingar. Tänkvilket lyxliv jag har att vara omgiven av så många fantastika djur och människor! Underbart! Dido red jag ett dressyrpass på (mer om det i ett eget inlägg sen som vanligt) och Zigge fick promenera och sen att jag upp och galopperade lite barbacka bara så jag vet att han rört på sig ändå. Men helt enkelt en vilodag. Egentligen hade jag planerat in en vilodag idag istället, men kände på dagen att "varför ska jag rida två hästar på onsdagen och ingen på torsdagen?" då är det ju bättre att ta vilodagen idag när jag ändå ska rida Dido.
 
Hur som helst, idagä r det torsdag och jag har sovmorgon och jobbar först från 13.30. Så just nu myser jag och Abbe i sängen med lite frukost och bloggen och sen ska jag åka till stallet en sväng ochfixa med anmälningsidor till alla våra Pay & Jumps i januari/februari. Sen blir det alltså jobb ett par timmar och sen åker jag till stallet igen och rider Ziggeprins. ♥ Åh, jag längtar!

Ridpasset 5 Januari - Zigge

 
 Igår blev det ett ridpass på Zigge där jag krävde lite mer. Jag valde ju vägen att rida på och se vad utveckligen blir av hans ben, och hittills har det bara blivit bättre och bättre av att jag ridit på, så nu kör vi.
 
Vi började med att jogga igång i lite lägre form och bara rulla på i trav och galopp. Han låg på rätt bra, framförallt i galoppen så jag fick jobba med att verkligen sätta ihop och inte låta honom rinna iväg. Men det är himla kul när han är sådär pigg faktiskt. Efter uppvärmningen tog vi lite förvänd galopp och även här fickjag kämpa för att få ihop honom, men efter den förvända blir han ju ofta så fin, så jag ville verkligen få till det.
 
Han blev faktiskt himla fin efter den förvända preci som vanligt, och han började sätta ihop lite mer. Jag övade då lite övergångar och försökte hela tiden tänka på min egen sits och handställning. Zigge är ju en avde absolut skumpigaste hästarna jag någonsin suttit på i mitt liv, och en bra sits är otroligt viktig inför alla dressyrtävlingar. Jag måste få upp handen och få till att han släpper ner mig i sadeln ordentligt. Det gick ändå helt okej tycker jag. Men det är himla svårt med sitträning tycker jag. Att både sitta bra och att rida bra samtidigt, det är en konst! Ofta blir det lätt att man tummar lite påden ena för att få till den andra lite bättre. Men så får det inte bli. Idag ska jag öva vidare! Jag bara SKA få till den där grymma sitsen nu! Kämpa kämpa!
 
 

Ridpasset 4 Januari - Zigge

 
Åh, älskade häst vad du gör mig orolig! Jag är en RIKTIG hönsmamma nu för tiden. Igår red jag ett pass på Z och till en början kändes det rätt bra, men plötsligt fick jag någon dipp och fick för mig att han var halt. Jag travade på långa tyglar och försökte känna efter, men det kändes inget tydligt. vi filmade och det syns ingenting. Jag bad en av ridlärarna kolla när jag travade på och hon sa att det inte syntes någonting mer än att han kanske var lite stel.
 
Jag red då på och jobbade lösgörande och ställde lite mer krav, och då blev han jättefin och kändes betydligt bättre. Så förhoppningsvis är han bara stel, vilket ju inte alls vore konstigt. Vanligtvis när han är igång känns han ju stel om ha nvilar två dagar i rad... Så efter tre veckor kanske han kan vara lite stel. FY vad jag inte gillar att vara såhär nojig! Men.. Planen är att rida på nu och så får vi se vad som händer. Efter ridpasset var han jättefin i benen, så förhoppningsvis är vi på rätt väg. Huuu.

Ridpasset 3 Januari - Zigge

 
Ridpasset igår kändes bra. Zigge var himla glad och körde öronskaket flera gånger, haha! Efter en liten stund kom dessutom Zigges bästa vän Pompe in i ridhuet och dåblev det ännu mer fart på honom. Han känns himla stel i vänstervarvet dock, så jag är himla orolig att det ska vara något med vänster bak, men förhoppningsvis är han bara inte lösgjord. Efter ridpaset var bakbenen lite varma och något tjocka, men inte alls särskilt farligt. Återstår att se hur de ser ut imorgon, håll tummarna!
 

Året 2015 med Zigge

 
Här kommer en liten resumé från vårt fantastiska och fruktansvärda år 2015! 

Ridpasset 2 Januari - Zigge

 
Igår blev det ett ridpass på Mr Grey. Det blev ett lugnt pass med lite trav och galopp och mest skritt. Jag hoppas verkligen att hans ben ser okej ut nu efter det här. Huuu vad nervöst!
 
Han kändes väldigt stel och kantig till en början, så han kändes nästan halt. Men jag hade is i magen och red på så han blev lite varm i kroppen och då blev det klart bättre. Han har ju liksom endast skrittat i typ tre veckor, så det kan ju vara det som gör att han känns lite stel liksom. I högervarvet kändes han rätt okej, men just i vänstervarvet ville han springa med innersidan först och var inte alls särskilt mjuk och härlig. Men han var himla pigg och glad och när vi började galoppera kom öronskaket och viftet med frambenen. Då vet man att han är glad! Sötnosen! ♥

Ponnycupsmatch 2 av 8 - Dressyr

 
Idag var det äntligen dags för ponnycupsmatch i dressyr igen! Det var även den här gången en hemmamatch och just idag var det mot Tyresö som är det lag som ligger allra bäst till i år. De har nämligen haft ett väldigt framgångsrikt år med endast vinster och har snart ridit klart alla sina matcher. Vi har ju bara hunnit med en enda match innan.
 
Alla var lite extra nervösa idag tror jag då vi ju visste att vi skulle behöva vinna den här matchen för att ha en chans i år. Men, som vanligt är det viktigaste såklart att vi har kul tillsammans men självklart blir det ju ännu lite roligare om vi vinner också, hehe.
 
Under dagens framridning såg det väldigt bra ut för allihopa, tills precis innan det var dags, då var det några i vårt lag som tappade lite känslan, men det är ju bara att kämpa vidare. När det var dags att börja var jag superpirrig! Jag vill så gärna att det ska gå bra för tjejerna!
 
Vår första ryttare ut red väldigt fint, men råkade rida fel väg och få en felfattning. Typiska såna där onödiga grejer som vanligtvis inte händer, men som absolut inte får hända när man möter det starkaste laget. Men i övrigt var det en riktigt fin runda. Ryttare två var en som gjorde sin premiärrunda i cupen ochdessutom på en svår ponny som i vanliga fall kan blilite trött, men idag var hon ännu tröttare. Hon fick därmed lite missar i galoppen, men i övrigt ett jättebra och fint program. Helt klart godkänd premiär.
 
Tredje ryttaren ut har ridit sin ponny väldigt mycket, och fick till en bra runda. Dem kan absolut bättre, men med tanke på förutsättningarna (ett helt jullov med massa vila) innan så var det en bra ritt. Fjärde ryttaren ut satt på vår snygga ponny som kan vara något svår. Framridningen var himla kämpig för henne idag, men jag kände mig rätt lugn. Jag vet att hon brukar reda ut det, och det gjorde hon. Hon fick till en riktigt bra runda väl inne på banan.
 
När det blev Tyresös tur började de rida fram och det såg riktigt bra ut faktiskt. Dom var himla duktiga och jag förstår verkligen att de har vunnit många matcher. Jag tänkte att det nog kommer bli ganska jämnt, och OJ vad rätt det skulle visa sig att jag hade. Dom fick till fyra bra rundor där alla hade ungefär samma svårigheter som våra ryttare hade..
 
När vi räknade ihop poängen stod det sedan klart att ena laget fick 611 poäng och det andra laget 610. SNACKA om jämnt! Men som tur var så var det vi som fick 611 och därmed blevdet VINST för oss och vi fick således med oss två poäng vidare! Underbart! Heja Södertälje!

Så gick målen 2015

IMG_7934

Som ni vet satte ju jag upp lite egna mål för mig och Zigge att kämpa mot under 2015. Det var mest bara på skoj och helt enkelt kul att ha något att jobba mot. Inlägget om målen kan ni läsa HÄR. Då jag nådde flera av målen ganska tidigt satte jag ju också upp nya mål, men såhär gick det:

Dressyr
♦ Rida LA på tävling godkänt - Uppnådd
♦ Ta en placering i LA - Uppnådd
♦ Rida MsvC:1 godkänd på antingen tävling eller träning - Uppnådd (Fast det blev MsvC:2)
♦ 
Rida en start på över 70% - Ej uppnådd

Hoppning
♦ Hoppa 110 felfritt med en "Nu har vi bara kul-känsla" - Uppnådd
♦ Hoppa en 120-bana på Pay & Jump - Ej uppnådd

Övrigt
♦ Känna att det är roligt att åka till stallet varje dag - Uppnådd
♦ Hålla oss friska - Ej uppnådd

Jag är så otroligt stolt över det här året. Tyvärr fick vi ju dras med en del skador vilket har gjort att vi tappat flera månader av träning. Faktum är att vi haft 7 månader att träna på istället för 12, och att ha lyckats åstadkomma allt ovan på endast 7 månader känns fantastiskt!

Mest nöjd är jag helt klart med våra dressyrframgångar. Vi började året med att debutera LA på Pay & Ride och gick sedan från det till att vi på tävling varit placerade i nästan varenda start och även lyckades debutera MsvC:1 på nästan godkänd procent trots väldigt många missar, men framförallt att vi debuterade MsvC:2 på nästan 66%. Underbara häst!

Hoppningen är väl kanske den delen som jag lagt minst krut på. Den stora utvecklingen inom hoppningen är nog mina känslor inombords vid hoppning. När jag hoppar själv nu för tiden lägger jag gärna upp det på 115/120 och tycker att det känns kul och är inte särskilt nervös. Tidigare kändes 100/110 på träning lite i högsta laget. Så det känns faktiskt som en vinst i sig. I och med skadorna har vi dock inte hopptränat så mycket att vi lyckades nå vårt drömmål, men det realistiska målet nådde vi.

Men det kanske viktigaste av allt är ändå att fortfarande känna glädjen i att åka till stallet varje dag, och det gör jag verkligen! Självklart har det känts tungt bitvis med alla skador och att åka dit och bara se Z stå lite småledsen har inte varit roligt. Men sen när han fått komma igång och vi kunnat ta stora kliv framåt, då är det värt det!