Heja mig!

Något som är rätt jobbigt med att vara gravid (för ja, det är faktiskt inte bara helt fantastiskt hela tiden) är att man får himla dålig kondition! Eller.. Egentligen kanske itne så dålig kondition, men väldigt dåligt flås. Jag försöker nu hålla igång och träna lite eftersom jag gillar att röra på mig. Men jag blir så otrolgit flåsig efter bara några minuter. Helt sjukt! Innan jag blev gravid har jag aldrig någonsin tyckt att det varit jobbigt att vi bor två långa trappor upp utan hiss. Nu får jag nästan ta andningspaus mellan trapporna. Galet! Men egentligen är det inget fel på konditionen. Jag orkar nästan lika mycket som innan när jag väl gör något.
 
Träningsformerna jag kör på nu är framförallt simning, och ajg har fortfarande inget problem att simma 1 timme utan att bli särskilt trött. Imorse gick jag till gymmet och körde crosstrainer för första gången på länge. Eftersom jag inte gjort det när jag varit såhär mycket gravd så tog jag det lite lugnt och körde inte så länge, men när jag var klar med ändå 30 minuter med ganska högt motstånd var jag ändå inte jättetrött. Flåsig? JA! Men inte trött. Konstigt.
 
Samma sak var det när jag red i söndags. Det var första gången  jag red igen på ett gäng veckor. Och inte var jag ovanligt trött då heller. Men flåsade efter att ha skrittat ett halvt varv. Märkligt.
 
Några har frågat lite om det här med att jag mår illa, hur jag orkar hålla igång så mycket om jag nu mår så illa. För mig har det varit en räddning att hela tiden ha något att göra. Har jag något att göra så tänker jag inte lika mycket på att jag mår illa. Men sitter jag bara hemma eller så, då jäklar mår jag illa och börjar spy. Konstigt. Mitt illamående är inte som värst på morgonen heller, som jag alltid trott att det "ska" vara. Nä, mitt värsta kommer efter lunch och håller i sig resten av dagen. Ibland spyr jag på kvällen eller natten, men oftast kan jag hålla mig från det nu. Skönt. Det är inte skönt att spy med en stor kula till mage.



Remember me






Ladda ner en egen design gratis