Full fart!

Godmorgon! Idag är det en händelserik dag! Vi ska nämligen ha förhandsvisning på vår lägenhet. Vi har ju egentligen visning först på söndag och måndag, men idag ska några som anmält intresse redan komma och titta. Ååhh vad jag hoppas att de gillar lägenheten och vill köpa den, hehe! Håll tummarna med oss! Så nu på morgonen fixar vi det sista inför visningen, sen ska jag kila till jobbet för ett möte och sen är det visningsdags. Vi ska såklart inte vara med, men nyfiken är man ju.
 
Efter jobbet sen idag ska jag åka ut till den här lille killen nedan. Han heter Valle och det är honom jag har varit hos i ett nytt stall några gånger. Jag har inte skrivit så mycket om det än, men med all sannolikhet kommer ni se mycket mer av honom sen. Valle är nämligen min "nya" häst. Men han är inte min, utan han ägs av en helt fantastisk tjej som är allt man kan önska sig i en hästägare! Planen är att jag ska hjälpa till med honom och träna och även tävla om och när tillfälle ges. SÅ kul och jag är SÅ peppad! Älskar också att vi redan har högt uppsatta mål för Valle och så får vi följa planen! Sikta mot stjärnorna så kommer man jäkla långt!
 
Nu har jag dock tagit beslutet att inte rida mer innan bebis kommer. Magen börjar bli stor och jag får ju liksom inte trilla av. Valle är 4 år och bara riden i några få månader, så det känns som en alldeles för stor risk. Så tills jag kan sitta upp på honom jobbar vi från marken och bygger en relation. Det här ska bli SÅ roligt! Jag har ridit honom några gånger och det är en mycket fin känsla! Även om jag mest har "åkt" häst och inte ställt några krav direkt så känner man ju en hel del ändå. Jag längtar och nyper mig i armen för att verkligen veta att det är sant!
 
 

Den värsta dagen

 
Jag vet verkligen inte hur jag ska börja det här inlägget. Det är nu drygt en vecka sedan den värsta dagen i mitt hästliv. Förra onsdagen var Zigge inne för en operation och mitt på förmiddagen fick jag det jobbigaste samtalet någonsin. "Hej, det här är *** från hästsjukhuset. Vi har din häst inne på operation just nu. Vänta lite ska du få prata med veterinären".
 
Tusen tankar for genom mitt huvud. Det är alltså inte bra. Nu är det bara frågan om HUR dåligt det är.
 
När veterinären började prata förstod jag ganska snabbt att det här inte kommer sluta bra. Det hördes så tydligt på hans röst att det här var ett jobbigt samtal. Jag minns inte exakt vad han sa, men innebörden var i alla fall att Zigge nu låg på operationsbordet och att det inte såg bra ut. Det var otroligt låga chanser att få det här bra igen och med tanke på Zigges alla andra problem och hans storlek var det bästa alternativet för Zigge att han fick fortsätta sova och aldrig vakna. Mitt hjärta brast.
 
Såhär dryga veckan senare känns det fortfarande så himla overkligt. Zigge finns inte mer. Jag kan inte fatta. Jag har alltid varit inställd på att jag vet att det kommer komma en dag då jag måste fatta det där otroligt hemska beslutet. Jag har vetat att jag är Zigges ändhållplats i livet. Men jag har alltid trott att det skulle bero på att han skulle få besvär av sin shivering och stiff horse syndrom. Det som gör att han sprätter med sina bakben när han blir stressad och går på hårt underlag. Inte en liten skada i ett knä.
 
Som ni vet kände jag ju att Zigge inte var sig själv senaste tiden och jag valde då att ställa av honom och boka tid hos veterinär direkt. I vanliga fall brukar jag avvakta någon dag och sen rida på och då brukar det vara bra. (Ja, det är enligt veterinärs ordination) Men den här gången kändes det inte som vanligt.
 
När vi kom till veterinären sa han att jag hade rätt. Det var inte Zigges vanliga problem utan något annat. Men han kunde inte säga vad. Tidigare i våras fick Zigge en behandling i vänster bakknä då han visade en viss hälta där. Nu var det alltså samma knä igen fast mycket värre. Veterinären tyckte att det var alldeles för tidigt efter behandligen och att Zigge ju inte ansträngt sig särskilt mycket så det borde inte vara redan. Därför ville han gå in och titta. Så vi bokade en titthålsoperation för knäleden.
 
Veterinären trodde att det kunde vara en miniskskada och då skulle det inte vara så farligt. Det kunde också vara en broskskada och då fanns det också lösnignar på det, så länge det inte var alltför mycket. Men när de öppnade upp var det så mycket värre än vi trodde. Brosket var inte alls bra och även korsbandet var dåligt. Det här var alltså sammantaget så dåligt att det skulle bli svårt för Zigge att återhämta sig från operationen och eftersom veterinären vet alla Zigges andra problem sa han att det här inte är något som Zigge kommer greja. Därför fick Zigge fortsätta sova efter operationen.
 
Direkt när vi la på telefonen ville jag bara ringa upp dom och säga "Men nej, vänta, gör vad ni kan så hoppas vi att Zigge är den där en på miljonen" - Men jag vet ju att det inte går. Så självisk kan jag inte vara. Zigge måste röra på sig dagligen på grund av sin storlek och sina neurologiska problem. Han älskar att arbeta och att busa med kompisarna i hagen. Att ställa honom på boxvila i flera månader och inte få varken jobba eller gå i hage.. För att sedan kanske ändå inte bli bra. Nej. Det går inte. Jag vet det. Men jag ville ändå ringa tillbaka och be dom göra sitt bästa och låta honom vakna.
 
Inte en minut har gått utan att jag saknar Zigge och jag vet att ingen någonsin kommer kunna ersätta honom. Vi får 2 år och 8 månader tillsammans. På dagen faktiskt. Och det har varit dom bästa 2 åren och 8 månaderna i mitt liv. Jag är så otroligt glad att jag vågade satsa på den där hästen som var så stressad i sin box och gick på femtioelva spår hela tiden. Jag är så glad att jag vågade tro att jag skulle få det att gå ihop ekonomiskt trots att jag inte hade en blekaste aning om hur det skulle gå. Tillsammans har vi gjort en riktigt häftig resa och det är tack vare att Zigge var den han var. Hur jobbigt det än är nu att ha mist honom och att hjärtat är i tusen bitar så hade jag aldrig velat ha något av det ogjort.
 
Jag minns när jag köpte Zigge att det var flera som frågade mig varför jag satsade på att köpa en häst som hade haft en del problem, som inte var på någon som helst nivå inom dressyren och som inte hoppade så mycket högre än 110 utan att riva. Varför jag inte satsade på att köpa en häst som jag "kunde komma längre med". Mitt svar var då att jag vile ha en häst som jag kunde ha roligt med och som jag någon gång inom en låååång framtid kanske, kanske, kanske kunde starta en LA-dressyr på. Tänk om vi hade vetat att jag ohc Zigge tillsammans skulle klara av att rida MsvB:4 godkänt, delta i division 1-laget, hoppa hinder på 135 cm och att jag inte en enda dag skulle ångra mitt beslut att köpa just Zigge. Och när jag tänker tillbaka känns det faktiskt overkligt att vi klarade alla dom där sakerna. Men det var Zigge som fick mig att våga. Jag minns när vi anmälde vår första MsvB. "Äsch, hur svårt kan det vara? Nån måste ju komma sist" sa jag och vi testade att göra vårt första byte.
 
Just nu är det svårt att vara glad, men jag försöker. Det gör ont i hjärtat varje dag och jag har inte klarat av att gå till Zigges box i stallet än. Det kommer aldrig att gå över, men det kommer bli hanterbart. Jag kommer alltid sakna Zigge och jag kommer alltid vara glad för den tiden vi fick ihop. Världens bästa häst ♥
 

Fingers crossed ♥

 

Veterinärbesöket 10 april

 
Hej på er allihopa!
 
Igår var vi ju iväg till veterinären igen och kollade Zigges ben. Jag har ju tyckt att han inte sett okej ut och ville kolla igen för säkerhets skull. Och mycket riktigt så var det som jag trodde. En galla i vänster bakknä som han var störd av stackaren. Så det ska vi få ordning på nu.
 
Zigge fick somvanligt massa beröm av personalen på kliniken, han är ju rättså stor, även om jag inte tycker det eftersom jag är så van, så blir dom alltid lite förvånade. Varje gång vi är iväg någonstans får vi svara på hur hög han är och sånt. Men han får också massa beröm för att han är så lätt att hålla på med. Och det känns nästan som att han trivs hos veterinären. Glad och uppmärksam och helt otroligt samarbetsvillig! Bästa Zigge!

Alltid när man kommer med hinken

 
Gulle-gulle häst! När man kommer med en nyfylld hink vatten vill han ALLTID dricka såhär. Egentligen borde jag lagt upp en filmsnutt istället, han är nämligen så rolig för han viftar på öronen när han dricker såhär. De åker liksom fram och tillbaka med en jäkla fart. Så söt!  Men - Det är BARA om vattnet är ljummet. Är det kallt ignorerar han det. Tokstolle!

Ridpasset 24 Mars - Zigge

 
Åh, igår premiärade vi på utebanan för i år! Så underbart! Jag var dock lite pirrig och visste ju att jag riskerade en liten flygtur om Zigge började bralla och ha sig, men det gjorde han inte. Han var pigg och glad, men höll sig på mattan. Duktiga häst! Det är SÅ underbart nu när det är lite ljust längre på dagarna så man faktiskt kan rida ute även efter jobbet. Han man en lite mörkrädd häst som jag så är det inte askul att rida i mörker, haha!
 
En sak som jag älskar med att vara på utebanan är ju att man får lite extra framåtjudning i hästen, och en annan sak är att jag har såååå mycket yta. Att rida på en halv eller lite mindre än en halv ridhusbana är ju ingenting mot att få galoppera runt på vår jättelika utebana. Jag vet inte exakta måtten men tror den är typ 70x120 eller ännu större.
 
Vi började med att mest jogga runt och höll ett lite framåt tempo. Zigge var nöjd och frustade på rätt bra. Mot slutet samlade vi ihop oss och han fick göra några byten som han längtat efter. Och vet ni vad vi satte? En diagonal med tre galoppsprång med fyra språng emellan! Min häftiga häst!!! Det här ska jag leva länge på!

Nu börjas det

 
Ja hörni.. Nu vet vi att det är vår. När Zigge kommer in från hagen och ser ut såhär varje dag. Ja då vet man att det är vår. Den här perioden är Zigge typ gulskäck hela tiden. Detär omöjligt att hålla honom vit. Kolla bak på svansen också, som en hel lerkorv! Galet!
 
Ps. Haha! Zigges min är ju to die for! Han stod och sov när jag kom in och fotade och hade INTE tid att posa för någon kamera!

Måndag vecka 11

Godmorgon!
 
Ny vecka idag och jag inleder veckan med ett kvällspass på jobbet. Så nu på förmiddagen ska jag faktiskt ta tag i lite tvätt. Jag har dock lite möten på jobbet också, så jag springer lite emellan. Tur att jag bor så nära, hehe.
 
Ikväll är det nämligen intervjuer inför sommaren. Jag ska anställa ett helt gäng med sommarjobbare och jag ÄLSKAR det. Det är SÅ roligt att intervjua och anta utmaningen att på en kort stund avgöra vaddet är för person jag har framför mig och hur bra den passar in i vår verksamhet. Bland det roligaste i mitt jobb! Helt klart!
 
Den här veckan avslutas med tävling! På söndag är det årspremiär för mig och Zigge. En LA:4 och igår var ju tanken att han skulle få springa av sig lite på en bana inför det så han inte blev kaos nu på söndag när det är på riktigt. Det var ett klokt val. Igår var det inte många rätt. Zigge gjorde typ 10 byten, i LA:4 ingår det 0 byten. Haha! Tokiga lilla häst! Men på något sätt var det ändå kul. Även fast jag kände att jag hade noll kontroll inne på banan, at Zigge bara körde med mig och att vi var typ helt värdelösa... Så var det så himla härligt att känna Zigges glädje och energi. Bästa häst! Det kändes som att han hade saknat tävlingsbanan. Tokstollen.
 
 

Träningspasset 9 Mars - Zigge

 
Åh vad jag är glad idag! Det var ju Helena-träning idag och jag befarade ju att jag inte skulle kunnavara med eftersom Zigge klätt av sig en sko. Men hovslagaren kom ut vid 10-tiden och Zigges hov såg så pass bra ut att jag kunde rida. Han var inte det minsta besvärad. Sååå härligt och så roligt!
 
Så det blev ett träningspass idag och jag hade verkligen inga stora förväntningar på passet, mer än att jag alltidhar kul när jag tränar för Helena. Men med tanke på hur lite jag och Zigge har trimmat på senaste tiden kändes det som att det kunde gå lite hur som helst.
 
Vi började med att jobba lite i trav och flytta in och ut på volten. Här fick jag verkligen kämpa för att inte Zigge skulle antingen trycka emot eller falla ut alldeles för fort. Men efter en liten stund fick vi ordning på det och jag började också rida lite bättre. Vi gick sen ut och jobbade lite öppna på långsidan och rätt upp och där fick vifaktiskt omdömet "Bättre än vanligt" vilket kändes SÅ roligt! Vi har inte jobbat med öppna alls senaste tiden och nu bara satt det. Underbart!
 
Sen jobbade vi galopp och där var Zigge faktiskt riktigt fin. Här jobbade vi mest på volten till att börja med och just att få honom att vänta på mig. Det blir lätt att vi racear iväg och jag låter liksom Zigge göra det istället för att ta en förhållning och be honom vänta.
 
Sen gick vi över på att rida lite övergångar, ganska snabba. Några steg skritt - några steg trav - några steg galopp - några trav - några galopp - några trav - några skritt, osv. Här kändes det riktigt bra faktiskt! Svårt, men bra! Dock fick vi lite surigheter när vi skulle fram i trav i högervarvet, haha! Zigge började trycka åt sidan när jag bad honom hålla ordentlig böjning och ställning in i traven. Det tyckte han inte vi skulle göra. Så vi gick heeeeela långsidan i vårt 80m-ridhus och bara tryckte till vänster och jag försökte vända höger. Sen plötsligt gick det bara och sen skärpte han sig. Tokhäst! Vi avslutade med lite tempoväxlingar i trav och även där var han riktigt fin. Gissa om jag är taggad på att fortsätta nu när han kändes helt fantastisk?
 
Det var också så roligt idag attvi körde på oh ajg blev helt slut och då sa Helena att jag ju måste säga till om jag blir för trött för hon blev så engagerad så hon inte tänkte på det, hehe. Det är en härlig inställning på tränaren tycker jag! :)

Hästen med bordsskick

 
Haha såhär ser Zigge alltid ut efter att han fått sin lucern. Han kan verkligen inte äa utan att kladda ner hela ansiktet. Nu blev bilden lite suddig då han var helt övertygad om att det fanns en godis att hämta, men det här är alltid minimum-kladdet han har i ansiktet efter en måltid. Haha. Tacksamt de gånger han är nytvättad!
 

Zigges sjukdom

 
Nu ska jag berätta allt för er som jag har hållit inne med. Det här är något som är otroligt jobbigt för mig och som jag oftast håller uppe en fasad där jag försöker låta självsäker, trygg och stark. Men det är jag såklart inte. Inte det minsta. Det här är så otroligt känslomässigt, jobbigt, osäkert och energikrävande som det bara kan bli. Men okej, here we go.
 
Som ni säkert vet har ju Zigge lite speciella rörelser på sina bakben. I ridningen stör det väldigt sällan, utan det är mest när han stått still ett tag och ska börja gå, exempelvis ut ur boxen. Nu har Zigge under en tid haft mugg. Väldigt ordentlig mugg tyvärr och då har detta blivit mycket värre och också börjat ske vid ridning. Ni ser på bilderna här nedan hur det kan yttra sig. Nu när muggen har lugnat sig har vi inte haft samma problem i ridningen längre.
 
 
Jag förstår att det här rörelsemönstret ser väldigt obehagligt ut för utomstående, jag gör verkligen det. Och tro mig, det tycker jag också innerst inne. Det är inte något man ser särskilt ofta och när man inte förstår vad som händer tycker man säkerligen synd om hästen. Jag förstår att man kan tycka att jag är knäpp som rider på honom när han gör såhär. Jag vill här understryka att jag givetvis har haft kontakt med veterinärer, kiropraktorer, hovslagare, tränare och alla möjliga olika välutbildade människor under hela tiden Zigge varit i min ägo. Och vet ni vad? Alla har sagt samma saker.
 
Innan muggen kom i år hade jag funderat en massa på att ta vinterns tävlingsuppehåll till att göra en ordentlig koll på Zigge i och med att jag tyckte det var dags. När jag köpte Zigge var han röntgad i båda bakknäna och haserna där man skulle kunna tänka sig att han hade några problem. Men helt utan anmärkning. Då hans bensprätt gradvis ökat under min tid med honom kände jag att det kanske var dags igen. Trots att alla kunniga personer runt om mig hela tiden sagt att det inte går att göra något så kände jag ändå att jag ville kolla det som går att kolla för att hundra procent kunna känna i hjärtat att han fortfarande inte har ont. Att det fortfarande inte är något fel. För tro mig, jag oroar mig för Zigge. Varje dag. Minsta lilla snubbling skickar en blixt igenom min kropp där jag för en sekund tror att han brytit något eller skadat sig på något sätt.
 
Zigge har en sjukdom som jag tror ni känner till och en jag inte tror ni känner till. Den ni känner till är shivering. Shivering yttrar sig oftast när man ska lyfta hovarna på hästen. Den drar då upp benet i ett onaturligt högt läge och skakar. Det ser ut ungefär som här ovanför på bilderna. Därefter slappnar hästen av och kan sätta ner hoven igen. Ibland åker den upp igen och ibland kan den åka ner på marken med en jäkla fart. Det här är vanligt på framförallt stora och tyngre hästar. Zigge har shivering, men egentligen en ganska liten påverkan av det. Zigges shivering gör inte ont på honom. Han är inte särskilt besvärad av den och så länge alla som hanterar hans ben är medvetna om detta är det inget problem. Man håller sig lugn och väntar ut honom så blir det inte så dramatiskt och han tycker inte ens det är särskilt jobbigt.
 
Men Zigge har även en annan sjukdom som heter Stiff Horse Syndrome. Det här är en väldigt ovanlig sjukdom och det finns väldigt lite forskning kring den. Än så länge har man inte hittat något botemedel men man har hittat saker som han hjälpa hästar med Stiff Horse Syndrome. Tyvärr har man inte hittat något som fungerar på alla hästar med denna sjukdom. Det som gör en häst bättre kan göra en annan häst sämre. Så det är väldigt svårt att veta hur man ska behandla och tillsammans med veterinären håller jag på att testa vad som kan hjälpa just Zigge. Jag har hittat några små saker men inget revolutionerande. Det vi vet är att Zigge mest troligt kommer bli sämre med åren.
 
Det som ändå är bra är att Zigge inte lider av den sjukdomen heller. Han har inte ont och han mår inte dåligt av att hans ben beter sig sådär. Hästar med Stiff Horse Syndrome har ofta även Shivering, så det är heller inget konstigt. Men vad är det då som händer med benen? Varför gör dom sådär? Jo, Stiff Horse Syndrome är en neurologisk åkomma som yttrar sig när Zigge ska börja gå. Zigges hjärna skickar signalen till benen att börja gå. Här uppstår en fördröjning och signalen når inte helt fram till bakbenen. Det gör att rörelsen framåt påbörjas och Zigge lyfter benet. Men sen stannar det. I det här läget kan Zigge bli lite frustrerad och ibland vänder han sig till och med om och tittar på benet som inte lyder. Här kan även hans Shivering slå in och göra att det ser värre ut. Men efter en liten stund kommer signalen fram och han börjar då gå. Efter ca 1 till 5 steg går han sen som vanligt. Stiff Horse Syndrome visar sig sällan när hästen redan är igång eftersom vägen som signalen från hjärnan tar redan är "öppen" då. Därför märks i princip ingenting när vi rider. Enda gången jag märker det är om vi gjort halt och ska igång, men det behöver nödvändigtvis inte bli någonting. Ibland kan han börja gå ändå.
 
 
 
Något som förvärrar för Zigge och i princip alla hästar med Stiff Horse Syndrome är stress. Jag märker ju en otrolig skillnad på Zigge beroende på när jag är i stallet till exempel. Jag är ofta själv med Zigge i stallet på kvällarna och då har han nästan inga problem alls med att börja gå. Men är jag där vid ca 4-5-tiden när väldigt många är i stallet så kan han ha väldiga problem. Därför känns det mycket bättre att han vid den stressiga tiden i stallet får vara i fred. Samma sak när han ska gå ut på morgonen. Får han gå ut bland de första hästarna så blir det oftast mindre problem. Men har han fått stå och vänta länge och stressat upp sig över att komma ut så kan det bli mer problem. Men det viktiga här är att jag vet att han inte har ont.
 
Nu kanske några undrar varför det blev så himla dåligt med muggen då. Hur det kunde påverka den här neurologiska defekten så mycket. Det har troligen mest att göra med hans Shivering. När Zigge haft mugg har han haft ont/varit öm i såren och han har också varit väldigt tjock i sina bakben. Det har påverkat honom genom att det blir ett obehag och vi alla vet ju vad en häst som upplever obehag med bakbenen gör. De drar upp sina bakben jättemycket. Och det som då händer är att Zigges shivering kliver in och hakar upp benet där uppe. Det har gjort att han ibland fastnat med ena bakbenet högt upp och det har blivit så.
 
Idag har Zigge fått nya skor. Det är nästa grej att testa för att se om det kan hjälpa. Idag har Zigge fått på sig både ringskor och kilsulor och vi hoppas att det kan hjälpa honom att avlasta lite och göra det lättare för honom. Det är ju givetvis lite högre belastning för Zigges bakben än för e nhäst som rör sig "normalt". Innan det här har vi provat en mängd olika kiropraktikbehandlingar med allt från nålar till laser, vi har testat värme och kyla, mer eller mindre rörelse, viloperioder och allt möjligt. Men det är det här vi testar nu. Så får vi hålla tummarna att det kan hjälpa honom så vi kan fortsätta ha kul ihop och så snart som mömjligt komma tillbaka fullt ut på banan.
 
 
Med allt det här sagt så är det alltså så att Zigge har två sjukdomar, men han lider inte av någon av dem. Så länge han håller så bra som han gör kommer vi kunna träna och tävla utan att hans sjukdomar ska ha någon betydelse. Han är en fin och oerhört ambitiös häst som alltid gör sitt bästa och jag hoppas att han kommer hålla i många år till ♥ Jag älskar Zigge över allt annat och för mig är det viktigt att han får göra det han tycker om, dvs. träna både dressyr och hoppning och även ut i skogen någon gång ibland när det fungerar.  Jag har börjat bli tillfreds med att Zigge förmodligen kommer stanna i min ägo tills den dagen Zigge inte ska finnas mer. Jag vet att jag aldrig kommer kunna sälja Zigge och veta att han blir omhändertagen som den prins han är. Men jag är medveten om hans problem och jag vet att han inte har ont, det är det viktigaste.
 
 

Så mycket kärlek

Ridpasset 19 Januari - Zigge

 
Kramar efter ridpassen är viktiga!
 
Ja hörni, just nu är det inga jätteroliga ridpass att skriva om direkt. Vi har skrittat på. Igår jobbade vi på samma sätt som två dagar innan. Raka och böjda spår och några skänkelvikningar. Zigge jobbar på bra och känns faktiskt fin och mjuk. Vi får se när vi börjar trava igång. Just nu rider jag barbacka, tycker det är mysigt trots att Zigge har en manke from hell. Men vi passar på.

Lördag

Idag är det ju lördag så idag började jag dagen med att ha lektioner. Fast innan det fixade jag lite med Zigges ben och matade även Zigges grannponny. Men sen som sagt, lektioner. Alla var SÅÅÅ duktiga idag! Jätteroligt! Jag älskar verkligen att ha lektioner, helt galet.
 
Efter lektionerna mötte jag H som också bara skrittar sin häst en period nu. Perfekt! Vi gjorde sällskap ut i skogen en runda med våra två galningar, men de två kompletterade varann jättebra. Zigge älskar ju att gå först och F går gärna bakom för att hålla sig lite lugn. Z kan dock få för sig att man plötsligt inte ska gå någonstans och så kunde F ta vid som ledarhäst. Men så fort vi kommit framåt en bit till ville Z gå först och inte brydde han sig ett dugg om när F studsade lite bakom honom. Duktig häst!
 
Nu har jag kommit hem och sitter i soffan och trycker i mig chips. En bra lördag! Jag är rätt trött efter gårdagen. Den var lite hektisk. Först jobba hela dagen, sen stressa till tallet och skirva ut och förbereda lite papper, sen direkt köra två lektioner och efter det en ponnycup hoppning. Sen var det bara att gå ner i stallet igen och ta av Zigges bandage och tvätta rent. Jag kom hem vid 23.00 och åt då lite middag och sen gick vi och la oss. Snacka om full fart från morgon till kväll. Men jag ska verkligen inte klaga, jag gillar ju att ha det såhär. Det är helt självvalt.
 
 

Ridpasset 10 Januari - Zigge


Jaha hörni, skrittjobb var det på schemat och vad passar då bättre än att skritta barbacka? Älskar att sitta barbacka! Även om Z inte är superbekväm med sin stora manke, hehe. Men mysigt var det ändå! Dessutom fick vi trevligt sällskap av H och F som också skulle skrittjobba, perfekt!

Dagen

 
Idag blev det inga inlägg, det är på grund av att vi ägnade oss åt det här! Vi var på Evidensia i Stav och hade tid kl.8.00 imorse. Därför stod klockan på 05.00 så jag kände inte riktigt för att sätta mig och blogga i morse, hehe. Men, nu är jag hemma igen och har tid. Men jag är så galet trött nu så jag ska ut och gå med Abbe och sen kryper vi ner och sover. Mer inlägg får ni imorgon :)
 

Ridpasset 5 Januari - Zigge

     
 
På torsdagen blev det som sagt ett pass på utebanan! Det ligger ju ca 1,5-2 dm snö där ute och det ä verkligen pulvrigt! Så himla fint! Zigge kändes till en början mest förvirrad över vad vi gjorde där. Märkt var det, men snön är ju så härlig när den liksom lyser upp. Så Zigge som brukar kunna vara lite mörkräddd kändes ändå helt tillfreds med det ljus som fanns.
 
Till en början var Zigge hagkompis Storm med där ute och även två till ponnyer. Varje gång de kom galopperandes förbi kände jag hur det ryckte till i hela Zigge och han blev lite laddad. När han väl fick komma igång sen var han som jag trodde jättepigg. Men han höll sig faktistk på mattan och uppförde sig fint. När alla andra lämnade banan var jag lite beredd på att han skulle kunna göra lite cirkuskonster, men det gjorde han inte. Han spände till lite, men efter ett varv ensam där ute slappnade han av igen.
 
Vi red ganska kort stund och det var helt enkelt eftersom Zigge inte är van att jobba på det sättet. Det kändes att han fick ta i på ett annat sätt i snön och det var nog nyttigt! Men det blir ju också jobbigt då. Hoppas att snön ligger kvar ett tag nu så man kan rida där ute igen!

Pannband

 
Zigge fick ju ett nytt pannband nyligen och det är verkligen jättefint! Här ser ni lite bättre hur stilig han blev i det, även om J tyckte att han såg ut som en tjej. Äsch, min manliga häst kan bära dessa färger ändå! Men, fakum är ju att jag vill ha det pannbandet till tävling egentligen, och då skulle jag ju behöva ett nytt till vardags. Jag är sjukt sugen på att beställa ett till från PS, mest för att det är så smidigt med att klicka på det. Att man itne behöver ta isär hela tränset liksom.
 
Jag tror absolut att jag kommer klicka hem ett nytt inom kort och då lutar det mot att bli någon av dessa ovan. Det allra högst upp är ju det som Zigge redan har och det i mitten är det jag har funderat länge på. Men jag gillar verkligen det nedre också. Det gråa är ju väldigt enkelt och passar ju verkligen till ALLT, jag som gillar att köra många olika färger på allt liksom. Men det blåa passar ju himla bra till mycket också. Jag tror att Zigge skulle vara riktigt snygg i det också. Hm, vad tycker ni?
 

Träningspasset 27 December - Zigge

 
Åh vad det var roligt att få träna igen! Dock hade ju Zigge vilat en massa dagar och sen bara joggat en dag, men samtidigt var det faktiskt jättebra. Vi fokuserar ju på lösgjordheten och rörligheten och liksom själva grunderna och är det någon gång jag verkligen behöver hjälp så är det just vid såna här dagar. När han är lite extra stel och inte så igenomriden. Så det var faktiskt helt perfekt!
 
Vi jobbade en hel del i galoppen och jag fick verkligen fokusera på att få honom i den lägre formen. Att komma runt och ner på böjda spåren. Ledande tygeltag där jag måste passa handen så den inte går bakåt. Det är så lätt hänt att man kommer lite bakåt. Jag fick också jobba med att få galoppen sådär rund som den bara blir när jag rider för Mia. Så härlig känsla när det bara fungerar sen.
 
Vi jobbade också lite öppna på långsidorna och vi gjorde föst den där jag efter halva långsidan ställer om utåt. Såååå svårt! Men vi blir åtminstone bättre, även om det går sakta framåt, hehe. Jag måste verkligen komma ihåg att fokusera på vart jag ska och se linjen framför mig, annars blir det lätt vingligt. Sen fick jag också jobba med tempoväxlingar i öppnan, att våga gasa på lite i princip. Då fick han verkligen trampa in under sig med inre bakbenet, även om jag inte riktigt fick till det där, så fattar jag ju vad vi letar efter. Nu får vi öva helt enkelt.
 
Vi jobbade också en del med det här att ställa inåt, utåt och inåt igen och utåt igen. Att öka och minska volten. Det är bra arbete som är såå svårt, hehe. Tänk att det verkligen känns så - Ju mer jag lär mig, dest mer tycker jag att jag inte kan. Galet.
 
I slutet gjorde vi lite travöppna också och de gjorde han faktiskt rätt bra. Som ni vet brukar vi ju typ tappa energin helt i dem, men han höll faktiskt ganska bra energi ändå. Duktig Zigge. Mot slutet kändes han sådär luftig och fin och stadig och mjuk som han gjorde sist. Även om det var ne kort stund bara så kommer jag leva på den korta stunden länge. Tänk vad underbart det vore om jag kunde hitta dit själv i framtiden, och lite tidigare än efter 40 minuter. Hehe. Dröm!
 
Juste, Zigge fick springa i sitt nya fina tävlingspannband från PS of Sweden också! Fancy va? Fast... Det syns visst inte så mycket på bilden ändå, hehe. Får ta en nyasen!

Träningspasset 15 December - Zigge

 
Åh, igår tränade vi för Helena igen. Det var SÅ roligt och SÅ nyttigt! Jag jogade igång Zigge lite grann innan passet och sen när det blev vår tur pratade vi ihop oss lite. Det gillar jag med Helena, hon känns så himla engagerad och verkligen vill höra hur det har gått sedan sist och så. Nu pratade vi om att Zigge haft sin mugg och sådär och vi la då fokus på det här med att jag har så svårt att få till saker i vänstervarvet.
 
Under ridpasset fick jag sen jobba ganska mycket i höger varv och verkligen ställa igenom Zigge ordentligt. Under en stund frågade Helena mig och jag tyckte at han var överböjd och jag svarade "JAAA!!!" och då svarade hon "Okej, nu är han perfekt böjd". Haha! Tji fick jag. Och det här veeeeet jag ju så väl. Jag har en tendens att inte riktigt ta igenom. Jag rider honom gärna lite för rak och lite för inkonsekvent. Så det får vi öva på.
 
Jag fick också sen gå över till vänstervarvet och när jag hade hittat stödet i högertygeln så blev vänstervarvet myyyycket enklare. Där fick jag dock också jobba med att ta igenom ställningen och att hålla kvar och inte lätta förrän han lättade. Efter ett tag släppte det och han blev väldigt rund och fin och avspänd.
 
Något mer vi fick jobba på var öppna längs långsidan där vi fick ställa om. Precis som senaste träningen för Mia. Det gick ungefär likadant som då. Totalkaos i början, vi tappade linje, flöt ut åt alla håll och det blev otroligt jobbigt. Men efter ett tag släppte det lite och blev bättre. Så kul!
Tidigare inlägg