Update

Hej på er! Hur mår ni? Jag mår helt okej faktiskt. Saknar bloggen massor, men känner att jag inte riktigt vet hur jag ska uppdatera här när mit hästliv står mer eller mindre helt stilla. Jag ser att ni är många osm går in här dagligen och jag är ledsen att det oftast blir besvikelse. Men jag ska försöka komma igång och uppdatera lite framöver. Kanske inte varje dag precis, men någon gång ibland. Dok kommer det få bli lite andra inlägg än endast hästinlägg, för faktum är att jag inte har så mycket häst i mitt liv nu.
 
Jag rider lite grann, på Ms ponnyer G och R. Det är jätteroligt! Men det blir endast någon gång i veckan och nu är de på sommarbete. Men riktigt roligt är det! Jag har ju fortsatt att ha lektioner på ridskolan, men nu är de slut också och alla ridskolehästarna som jag annars skulle kunna rida på är ju på sommarlov. Så det blir helt klart inte mycket häst just nu.
 
Något som är roligt är att det har trillat in en del förfrågningar och förslag angående hästar jag skullek kunna börja rida. De flesta väldigt intressanta, men framförallt ett har varit extra intressant. Vi får se hur det blir med det.
 
Det är nämligen såhär också att jag har en liten nyhet. I oktober kommer en liten bebis till världen. Så ni som funderade på varför jag mådde så himla dåligt väldigt ofta för ett tag sedan; det är anledningen. Jag mår fortfarande illa och spyr trots att vi kommit långt över halvvägs igenom, men några få mår ju illa hela tiden och jag verkar vara en av dom. På ultraljudet fick vi se att det ska bli en liten flicka, men helt säker kan man ju inte vara. Jag känner mig väldigt tjock och har gått upp hela 17 (!!!) kg. Men tack och lov syns det inte lika mycket som jag tycker att det borde göra. Ni ser på bilden här ovan.
 
Min plan är att fortsätta rida lite grann så länge det går och sen vill jag igång igen med hästarna så fort det bara går efter bebisen har kommit. Det är beräknat 5e oktober och jag hoppas att det ska gå så pass bra att jag kan ta mig upp i sadeln hyfsat snart efter. Men vi får se :)

Saknad...

Nu har det gått över en månad och jag saknar Zigge något enormt. Jag kan fortfarande börja gråta när jag eller någon annan nämner honom. Jag har fortfarande väldigt kluvna känslor när jag tittar på bilder eller filmer av honom. Jag blir så varm i kroppen av alla underbara minnen med honom samtidigt som jag blir helt utom mig av saknad. Jag önskar så mycket att jag bara kunde få krama om honom en enda gång till. Det är obeskrivligt.
 
Jag har sagt det förut, jag tror inte att den här känslan och saknaden någonsin kommer gå över men den kommer bli lättare att hantera. Jag kommer lära mig att leva med det och tillslut kommer jag att kunna titta på bilderna och filmerna och bara minnas de bra stunderna. Jag längtar dit, samtidigt som jag också tycker det är skönt att kunna vara ledsen. 
 
Jag har fått en hel del frågor om jag ska skaffa en ny häst och min tanke ha alltid varit att när Zigge inte finns i mitt liv längre kommer jag inte vilja ha en ny. Ingen kommer någonsin kunna ersätta honom, och det vill jag inte heller. Men jag börjar faktiskt kunna känna att det är helt okej att vilja ha en ny häst. Någonstans inom mig har en litn längtan efter en ny häst börjat gro. Och det känns helt fantastiskt. Att jag äntligen kommit så långt att jag kan känna att det är okej. Jag brinner ju för hästarna. Jag älskar att träna. Jag älskar att rida dressyr. Jag älskar att hoppa lite fö höga hinder än vad jag är bekväm med. Jag älskade att uppleva allt det tillsammans med Zigge, men jag har börjat inse att jag faktiskt får känna att jag vill uppleva det tillsammans med en annan häst. Inte en ny Zigge, utan en annan häst.
 
Förrförra helgen red jag ju Pay & Ride på två ponnyer; G och R och det var faktiskt riktigt roligt. Givetvis på en helt annan nivå och ett helt annat sätt än att rida Zigge. Zigge och jag var ett. Det var han och jag mot världen. Vi kände varandra utan och innan och vi kämpade alltid tillsammans. Vi hjälpte varann när det blev svårt för någon av oss. Nu blev det mer att gå in på banan och se vad som händer. Och det gick faktiskt riktigt bra. Det var faktiskt roligt att gå in med båda ponnyerna med deras olika utmaningar. Och jag ser fram emot att få gå in flera gånger och att vara med på vägen till två ännu mer lösgjorda och välridna ponnyer. Och det är just det jag gillar. Att ha ett mål med ridningen. Jag har aldrig varit den personen som gillar att rida utan mål. Att ha en häst som bara går i skogen är för mig inte ett alternativ. Jag vill ha en träningskompis. Jag vill trimma. Jag vill sätta upp helt galet höga mål och se oss lyckas med dem. Och jag vill komma dit igen. Med en till häst. Så jag hoppas att livet tillåter mig att hitta en annan häst någon gång. Som är på ett helt annat sätt. Som jag kan ha en ny historia med. Som inte konkurrerar med min och Zigges historia. För ingen kommer någonsin kunna ersätta honom ♥
 
 
Jag kommer alltid älska dig ♥

I huvudet just nu:

Något jag funderar en hel del på är det här med att sitta ordentligt i sadeln. Om jag fick välja en enda sak att bli grym på i ridningen skulle det nog bli att ha den perfekta sitsen. Varför? - För att hela ridningen bygger på en bra sits. För att kunna inverka korrekt på hästen behöver man sitta korrekt. För att kunna rida med små hjälper krävs det att man sitter helt rätt i sitt utgångsläge. Eftersom inverkan på hästen är när vi ändrar något i vår sits från utgångsläget. Tänk själv, vill du flytta för skänkeln så lägger du ju till skänkeln och alltså ändrar din skänkel från utgångsläget. Om du vill ta en förhållning ändrar du utgångslägets kontakt på tygeln, du sitter till eller något. Du ändrar ditt utgångsläge när du vill säga något. Det innebär alltså att för att kunna ge de där små hjälperna och få effekt av dem så krävs det att vi har ett korrekt och stabilt utgångsläge. Hur ska hästen annars veta när jag faktiskt vill någonting, om jag hela tiden råkar göra det och förväntar mig att hästen inte ska svara på det då. Tänkvärt.
 
Som ni vet har jag ju kämpigt med Zigges bjudning. Jag har svårt att få honom att verkligen gå fram för skänkeln och ju mer jag funderat på det här, desto mer har jag testat olika saker och även tänkt när jag rider. Jag har bland annat kommit fram till att vi inte har minsta lilla problem att ta i framåt när jag rider lätt i traven, men när jag sitter ner är det såååå jobbigt. Beror det här med bjudningen alltså på mig då? Kan det vara så att jag i min sits blir bromsandes och att Zigge egentligen är lydig och inte seg? Kan det vara så att jag helt enkelt inte är tillräckligt bra i min sits för att kunna följa med i Zigges rörelser och att inte hämma hans trav?
 
Det är ingen hemlighet att Zigge är enormt svår att sitta ned på i traven. Jag får ofta kommentarer om att jag har så bra sits för att folk vet hur Zigge är att sitta på i traven. Absolut, jag kan sitta ner i traven utan att studsa av. Jag kan sitta ner i traven och få det att se mindre skumpigt ut än vad många kan. Jag kan sträcka på mig och samtidigt vsara lite avslapnad i kroppen. Men om man tänker utifrån det jag skrev tidigare - har jag verkligen en bra sits då? Mitt svar är nej.
 
Jag är absolut inte så stilla i min sits som jag skulle vilja. Jag inverkar på Zigge i varenda steg. Om man utgår från att minsta lilla rörelse jag gör som avviker från grundsitsen inverkar på Zigge - så säger ju jag miljoner saker till honom i varje steg. Han kan inte uppfylla alla kommandon samtidigt så självklart kommer han börja sålla bort vissa signaler. Kan det vara så att jag, för att kunna sitta ner ordentligt, kniper med skänkeln i tid och otid utan att tänka på det? Kan det vara så att Zigge då kopplar bort det kommandot ur vår kommunikation eftersom jag säger det så många gånger utan att mena det?
 
Kan det alltså vara så att rotorsaken till vårt problem med att vi saknar energi och framåttänk egentligen är att jag inte klarar att sitta ner i traven utan att hämma den? Kan det vara så att jag kanske behöver träna upp min egen fysik för att kunna hänga med i Zigges rörelser utan att hämma? När jag pratat med folk om det här med att det blir energilöst i traven får jag ofta frågan om han verkligen får tillräckligt med mat. Jag själv har varit där och tänkt också, men jag tror inte det är det som är problemet. För då skulle det inte lösa sig så fort jag rider lätt. Zigge äter för övrigt nästan 20 kilo mat om dagen och en massa extra grejer, jag tror inte han äter för lite. Just nu känns det här mer som en trolig anledning.
 
Oj, vilket nördigt inlägg det här blev nu, men jag gillar att fundera och sånt här händer i mitt huvud hela tiden i stallet. Jag vänder och vrider och analyserar. De här gången fick ni ta del av en del av det som pågår just nu. Vad är era tankar kring det här? Någon som har samma problem?

Att vända till något positivt!

 
Jaha hörni, såhär efter helgens dåliga resultat skulle man ju kunna tänka sig att jag är superdeppig, inte ett dugg peppad och allmänt nere. Men nej. Jag väljer att vara besviken på poängen men att se det som ett tillfälle att förbättra något. Vi har kommit hem och nu ska vi ladda om inför nästa start. Vi fick nedslag på det jag vet att vi kämpar med. Jag sätter in den här ritten på erfarenhetskontot och lär mig att ta en motgång bättre till framtiden.
 
Självklart lägger jag lite skuld på omständigheterna, det känns lite skönare att ändå kunna luta sig lite mot att det fanns saker som spelade in på resultatet, men i det stora hela tänker jag att vi ju faktiskt inte är helt färdiga för det här. Jag brukar alltid försökta tänka att man ska tävla en nivå lägre än man tränar. Med andra ord, tränar man på de moment som dyker upp i MsvB ska man tävla MsvC. Så för att tävla MsvB ska man enligt den teorin träna på saker som är på MsvA-nivå. Det gör inte vi. Samma sak i hoppning. Ska du tävla 110 bör du hoppa minst 120 på träning. Enligt mig. Man ska vara färdig för nivån man tävlar. Och det är vi inte riktigt.
 
Så varför ger jag mig då in på det här kan man ju tänka då? Jo - Därför att våra resultat egentligen inte spelar någon roll. Självklart är det kul att få fina resultat och placeringar, men det är för mig mycket roligare att kämpa mig framåt. Som ni vet tränar jag inte för någon, så tävlingarna är typ min träning. Jag får någons ögon och bedömning på oss. Jag får se vad vi behöver jobba med, vad som önskas av oss. Senaste tiden har vi fått nedslag på skolorna, den här gången var det där vi glänste = Träningen har gett resultat. 
 
Nej, nu tänker jag att tills nästa tävling ska vi jobba på styrkan och bjudningen. Jag måste bli mer konsekvent i min hjälpgivning för att få Zigge mer reaktiv för hjälperna. Jag vet att han kan stänga av lite om jag gör för mycket, han är skolad att stänga ute lite grann. Han är gammal ridskolehäst och har fått lära sig att det inte alltid betyder att ryttaren vill något för att den lägger till skänkeln. Klart det blir svårt för honom om jag är otydlig och inkonsekvent. Det ska jag försöka ha i bakhuvudet hela tiden i träningen framöver.
 
Den här helgen har bara fått mig mer fokuserad. Nu jäklar ska vi greja det här!

Grattis på 2-års-dagen! ♥

 
För exakt precis två år sedan satt jag spänd, nervös och pirrig i magen och väntade på att tiden skulle gå. Äntligen måndag (som det var då) och snart skulle klockan bli 18.00. Då skulle vi nämligen skriva på papper för mitt största, knasigaste, galnaste, mest otippade men absolut bästa köp i livet. Jag skulle köpa Zigge.
 
Såhär två år senare är jag SÅ glad att jag vågade köpa honom trots att jag inte visste hur det skulle gå ihop. Men det löste sig och tänk vad mycket roligt vi har fått göra under de här två åren! 
Jag älskar dig Zigge! ♥

Höstnytt från Hööks

Som ni säkert redan vet har Hööks kommit ut med sina höstnyheter och till min förtjusning (och förskräckelse) är hela katalogen fylld med Sandra-färger. Gissa om jag vill ha hur mycket som helst av grejerna därifrån? Alltså.... Gaaah! Vinrött/lila är min absoluta favoritfärg, både när det gäller ridkläder och vanliga kläder. Om jag bara får välja en färg på kläder skulle jag välja den. Eller ja, kanske svart som ju är klart mest praktisk... Men annars vinrött.
 
Medandra ord vill jag nu slänga mig i bilen och åka till Hööks och handla alla dessa saker. Men riktigt så fungerar det ju inte. Men här har ni i alla fall mina favoriter inför höst och vinter, och jag hoppas att åtminstone några av dessa flyttar in i min garderob. 
 
Tyvärr (eller kanske tur) så var det inte lika mycket av nyheterna för häst som föll mig i smaken. Det var en del fint, men inte som skulle passa på Zigge. Så det var bara ett gäng lindor jag blev sugen på för Zigges del. Undra dock hur han skulle känna för ett gäng lila lindor. Kanske räcker det med att han får ha rosa ibland, hehe!

Tankar inför MsvB-starten Del 6 av 6

Det här inlägget är en del av sex delar av ett långt inlägg med tankar från 16 juni och framåt och publiceras med andra ord långt efter det är skrivet. Men här kan ni alltså följa mina tankar den senaste tiden som jag hållit inne med.
 
Skrivet 16 Juli - Dagen D!
Åhh vad jag är pirrig! Inte kunde jag tro att jag skulle bli såhär nervös! Jag har hela tiden tänkt att det j inte spelar någon roll hur det går - och det gör det ju verkligen inte! Men ändå är jag nervös. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå bra. Då menar jag inte poängmässigt. Jag menar att jag är nöjd. Att jag känner att vi gått in på banan och presterat bra för att vara oss. Det är min stora förhoppning. Och jag känner mig lite emotionell helt plötsligt nu. Lite gråtig typ, haha! Men jag är sån som gråter för ALLT, och nu är jag så himla lycklig över att jag får äga världens bästa häst och att jag kan uppleva det här tillsammans med min egen häst som tycker att det är jättekul! Jag är så lyckligt lottad!
 
Men om jag ska sluta vara sån där och istället säga vad jag tror om starten.. Jag tror ändå att vi kommer kunna bli godkända på en del moment. Jag tror kanske inte att vi kommer få så många betyg som är över 6... Men kanske någon hoppas jag på. Om än bara på något litet moment. Kanske enkla bytet, för dom är vi faktiskt bra på! Jag tror vi kommer få det svårt att klara godkänt på skolorna och bytet till höger komemr vi nog inte alls att få godkänt. Bytet till vänster kommer nog bli bra om inte jag sjabblar till det för att jag blir stressad över att "nu jäklar" typ. Mellangångarterna och ökningarna kommer nog inte heller sitta... Haha vad positiv jag är! Men jag tror ju faktiskt inte att vi når godkänt, men det ska ändå bli så jäkla kul! Det blir debut i MsvB för mig som individ, för Zigge och definitivt för oss som ekipage. Men tillsammans vet jag att vi kommer ha kul och det är det viktigaste!

Tankar inför MsvB-starten Del 5 av 6

Det här inlägget är en del av sex delar av ett långt inlägg med tankar från 16 juni och framåt och publiceras med andra ord långt efter det är skrivet. Men här kan ni alltså följa mina tankar den senaste tiden som jag hållit inne med.
 
Skrivet 15 Juli
Herregud! Imorgon smäller det! Då är det dags! Idag har jag varit och fixat allt allt ALLT inför tävlingen så att inget ska gå fel. Allt ska vara klart som kan vara klart och vi ska åka dit i god tid. Jag kommer starta MsvC:1 först, och sen MsvB:2. Jag hade tänkt stryka mig från MsvC:1 för att kunna foksera 100% på MsvB:2... Men nu har jag tänkt om. Jag kommer starta båda. Vi behöver tid på oss att bli varma och det tar tid innan han slappnar av. Så det blir två.
 
Jag är faktiskt lite nervös. Jag har fortfarande inte berättat för särskilt många, men det känns ändå bra. Mindre press liksom. Men jag ska erkänna att jag är lite nervös. Jag vill ju gärna klara målet för morgondagen. Det minns ni säkert:
 
Över 55% = Nöjd
Över 58% = Glad!
Över 60% = Då svimmar jag av glädje!
 
Jag hoppas ni hade hållt tummarna om ni visste :) Fast några har märkt eftersom man får notiser i Equipe.. Hehe.
 
Klockan 14.00 imorgon kommer nästa del!

Tankar inför MsvB-starten Del 3 av 6

 Det här inlägget är en av sex delar av ett långt inlägg med tankar från 16 juni och framåt och publiceras med andra ord långt efter det är skrivet. Men här kan ni alltså följa mina tankar den senaste tiden som jag hållit inne med.
 
Skrivet 10 Juli
Jaha hörni, idag fick jag starttider för den kommande tävlingen. Att se på Equipe att det har kommit en startlista "med Sandra Enerstrand och Inzaghi i Medelsvår B:2" kändes lite overkligt. Men, det ska bli SÅ kul! Nu har jag smält den där 59% rundan i MSvC och känner mig bara laddad inför det här! So what om vi inte blir godkända? Det gör ju verkligen ingenting! Att däremot våga satsa och att våga stå upp mot alla människors dömande ord. DET är coolt! I och med att startlistan är publicerad så kan det ju nu tänkas att fler människor ser det, och kommenterar. Men jag har bestämt mig för att inte låta andra bestämma vad jag ska tycka och tänka. Ingen ska få bestämma vad jag och Zigge gör eller inte gör. Vi tar tillfället i akt och kastar oss ut. Sag jag skrivit tidigare; kanske skämmer vi ut oss, kanske gör vi succé. För mig kommer det vara succé bara att genomföra!
 
Senaste tiden har vi ju övat byten som galningar och vi fick även hjälp av gulliga Nussan. Hon vet inte (tror jag) att jag anmält till en MsvB, så hon kanske funderar på varför jag så målmedvetet övar byten, haha! Men vi fick en massa bra tips och för några dagar sedan så satte vi faktiskt två rena byten, precis så som de ligger i programmet! Helt otroligt! Gissa om jag var glad!? Dock har jag under de senaste dagarna funderat lite kring programmet och insett att jag kanske snöat in mig lite väl mycket på bytena senaste tiden. Dem är ju störst chans att vi sjabblar till på banan, och då är det bra att ha övat resten av programmet också så vi kanske kan plocka hem lite poäng där åtminstone. Så det måste jag jobba med nu. Mindre än en vecka kvar till debut!
 
Klockan 14.00 imorgon kommer nästa del!

Fredag

 
Godmorgon på er!
 
Vilken bra dag jag hade igår! Började morgonen med att tvätta lite kläder och sen åkte jag ut till gulliga Maica och Johanna och hade lektion. Fick rida på söta lilla Avve, och det var SÅ kul att se utvecklingen de gjort tillsammans! Sen är det alltid trevligt att vara där ute, så himla mysigt! Tänk om man hade den känslan i sitt eget stall ;) Sen åkte jag till mitt stall i alla fall och där röjde jag lite i skåpen innan jag red ett pass på Zigge är om kändes som vanligt. Skönt!
 
Idag ska jag åka till stallet på förmiddagen. I eftermiddag ska jag nämligen sätta mig i bilen och åka hela vägen till Göteborg! Det blir en liten weekend där nere. Bara vara, äta gott och imorgon ska vi gå på konsert med Bruce Springsteen! Innan vi åker hem tar vi en sväng förbi Fjällbacka också och hälsar på Jonns kusin. Det ska bli himla trevligt!
 
Zigge då? undrar ni. Han kommer ha en helmysig helg tillsammans med en del av teamZigge. Sofie och Kicki tar hand om honom och det kommer han gilla! Jag håller mina tummar för att Kicki går lös på Zigges man, den är fruktansvärd! Men när hon varit där så är den så fin, så fin :) Förra gången gjorde jag bus. Då tog jag fram saxen och klippte av manen suuuuperfult så Kicki inte hade något val, hehe! Hon fixade till den jättebra :) Jag hoppas att Zigge låter henne fixa!
 
Men jag har tänkt på det här med att ha häst... Det är fasen inte lätt att åka bort när man har häst! Jag har huuuuur många människor som helst runt omkring mig som gärna ställer upp och tar hand om Zigge, så det är absolut inte att jag är alltför uppbunden eller så. Men han är min lilla bebis! Tänk om något händer om jag är iväg på något? Man vågar inte lämna ifrån sig hästen hur som helst. Jag känner mig som vääärsta hönsmamman som hör av mig typ varje dag till den som passar honom och frågar "hur går det?" "Sköter han sig?" och så vidare. Hur klarar ni andra av detta?
 
Nä hörni, slutbabblat. Nu måste jag sätta fart och packa och sen åka och pussa på Ziggeprinsen!

Tankar inför MsvB-starten Del 2 av 6

Det här inlägget är en del av sex delar av ett långt inlägg med tankar från 16 juni och framåt och publiceras med andra ord långt efter det är skrivet. Men här kan ni alltså följa mina tankar den senaste tiden som jag hållit inne med.
 
Skrivet 4 Juli
Såhär måndagen efter att ha startat en MsvC:1 på inte ens godkänd procent.... Känns kanske inte lika bra som när vi slutade på 70%, hehe. Men... Igår red jag ett pass på honom där han faktiskt kändes fantastisk. Jag får försöka tänka bort 59% rundan i MsvC och se det som en lärdom att Z verkligen behöver en bra framridning innan start.
 
Direkt när jag på riktigt insåg att vi faktiskt slutade på 59% i MsvC och att nästa tävling blir vår debut i MsvB så kände jag viss stress faktiskt. Som jag sagt tidigare spelar resultatet ingen roll, det är bara roligt att ha gjort det. Men jag skulle ju ljuga lite grann om jag sa att det skulle vara precis lika roligt att rida på 40% som att rida på 60%... Skulle jag landa på 40% tror jag inte att min känsla inne på banan skulle vara så rolig. Jag tror dock någonstans inombords att om allt går så bra som det kan gå så har vi ändå en liten liten chans att rida på godkänd procent. Sen tror jag ju som sagt inte att vi kommer lyckas hålla ihop programmet så bra hela vägen. Jag menar, det räcker med att vi missar bytena så ligger vi väldigt mycket back och har mycket att hämta hem för att komma upp igen. Men jag tror absolut att vi kan lyckas rida en del moment godkänt.
 
Så just nu känns det lite extra pirrigt att vi faktiskt red MsvC, som ju är betydligt lägre krav, på 59%... Samtidigt som det också peppar mig mycket. Att vi kunde rida in på 59% med helt ouppvärmd häst, gör ju ändå att vi har goda chanser också. Nåja, vi håller tummarna och kämpar vidare!
 
Klockan 14.00 imorgon kommer nästa del!
 
 

Tankar inför MsvB-starten Del 1 av 6

Det här inlägget är en del av sex delar av ett långt inlägg med tankar från 16 juni och framåt och publiceras med andra ord långt efter det är skrivet. Men här kan ni alltså följa mina tankar den senaste tiden som jag hållit inne med.
 
 
 
Skrivet 16 Juni
Jag har gjort något galet. Jag har anmält mig och Zigge till en MsvB:2. 16 Juli kommer vi förhoppningsvis att debutera MsvB:2. Förmodligen inte på godkänd procent, men vi kommer ändå ha gjort det. Jag har kanske blivit galen.
 
Som ni nu vid det här laget vet har jag alltså anmält mig till en MsvB:2 och nu när jag skriver det här har jag ju ingen aning om hur det gått, kanske har vi skämt ut oss totalt, kanske har vi briljerat. Jag tror just nu mest på att vi har gått in och ridit runt på icke godkänd procent, men jag hoppas att jag är nöjd ändå. Jag hoppas att vi har gjort vårt bästa och att vi haft kul. Nu när jag sitter här och precis har anmält mig till MsvB är jag ju fullt medveten om att vi egentligen inte är redo för det. Alls. Men ändå har jag gjort det.
 
Så varför har jag anmält oss till en klass jag inte tror vi kan bli godkända i? Jo, för att jag kan. Det är NU som jag har häst. Det är NU som Zigge är frisk. Det är NU som Zigge är kvalad till MsvB. Det är NU jag kan testa. Och det ska ingen annan få tycka till om eller bestämma åt mig. Vi var inte riktigt redo när vi debuterade varken LA eller MsvC och det har ändå gått ganska bra för oss. Mig gör det ingenting om vi inte blir godkända i MsvB. För mig är det fortfarande helt fantastiskt att vi kan rida LA på godkänd procent och nu känner jag mig klar med LA. Helt otroligt! Jag är så tacksam för min fina fina häst!
 
Att vi testar att rida MsvB nu är bara för att det är roligt. Bara för att vi kan. Jag har absolut inte bråttom upp i klasserna för att bevisa någonting. Det är bara en rolig grej. Jag kommer bli överlycklig om vi skulle lyckas rida på 55%. Det är absolut ingen bra procent, men för oss är det bra. Vi har fortfarande kämpigt med skolorna, vi kan inte byta galopp rent och vi har jättekämpigt med alla olika sorters trav som inte är arbetstrav. Jag har aldrig ridit MsvB, Zigge har aldrig gått MsvB, men vi har heller inget att bevisa.
 
Som ni vet har jag inte berättat för er att vi varit anmälda till MsvB, även om några har sett det. Jag har berättat detta för ytterst få människor, och det är helt enkelt för att jag inte orkar med folks dömande ord och tankar om mig och min häst. De som jag berättat för, det är människor jag vet kan hålla det för sig själva och som jag vet stöttar mig och Zigge. De människorna vet att jag inte anmält oss till MsvB för att jag har bråttom upp i klasserna, utan för att jag ser det som en rolig och helt galen utmaning som driver min och Zigges utveckling framåt och får mig att kämpa även om det är motigt någon gång.
 
Anledningen till att jag tävlar är inte att vinna och få priser. Inte ens äran är jag ute efter. Tävlingarna för mig är bara en rolig grej och som en avstämning och kvitto på att vi går framåt i vår utveckling. Jag har inga planer på att "bli någon" inom ridsporten. Jag har inget behov av att uppmärksammas på en prisutdelning. Men jag tycker att det är roligt att rida för domare. Mig spelar det ingen roll om det är 40 personer till i klassen, eller om jag är ensam. Det är bara kul att få en bedömning.
 
När vi debuterade MsvC var jag helt 100% på att vi inte skulle bli godkända. Jag tänkte att vi kanske, kanske, kanske om allt gick som smör skulle kunna sätta 58%. Jag hade delvis rätt, delvis jättefel. Vi blev inte godkända, men vi var bara något poäng ifrån, trots en massa missar. Jag var så galet glad! Att ens bara ha startat MsvC kändes för mig som en vinst, även om vi kom nästan sist. Men på riktigt tror jag att jag var gladast av alla.
 
Så nu är vi alltså anmälda till MsvB och jag hoppas verkligen att allt känns okej fram till 16 juli så vi kan genomföra det här, oavsett vilken procent vi hamnar på.

Just nu i lurarna

Är ni som jag? Att man kan tagga igång något otroligt av en viss låt? Jag har nästan alltid någon låt som är "den där" låten liksom.. Den som man går igång som mest på och bara känner att man är oövervinnerlig. Just nu är det den här låten nedan som spelas högt i mina lurar när jag behöver en kick åt rätt håll. Jag vet verkligen inte varför, den är inte alls min typ av musik och texten har jag knappt lyssnat på. Men jag gillar den. Lyssna och bedöm själva!
 

Anmälda!

 
Åhh, jag är sååå tagggad! Nu är jag och Zigge anmälda till båda omgångarna i division 2 och jag längtar något otroligt! Jag älskar att ha tävlingar inbokade såhär för det gör att min träning med Zigge blir mer fokuserad och jag kan på ett annat sätt jobba mot tydliga mål. Jag tycker det är så himla roligt med lag också, för då hejar man liksom på varandra och man tävlar även för någon annans skull. Dock vet jag inte om jag kommer få rida i laget än, för i år är vi väldigt många som vill starta i division 2. Förra året satt ju jag och jagade ryttare och vi lyckades para ihop en ryttare och en häst som typ inte hade setts tidigare så att vi till slut fick ihop ett lag. Det är jättekul att vi fått så många som vill rida i laget, men samtidigt gör ju såklart det att mina chanser minskar. Men vi får se. Förhoppningsvis kan jag starta dessa tävlingar ändå.
 
Extra lyxigt är ju att båda deltävlingarna går på klubbar jag gillar. Södertälje är ju hemmaplan (sen om det verkligen är positivt nu för tiden vette tusan, han blir ju så laddad, haha!) och den andra är på Värmdö som jag gillade väldigt mycket sist vi tävlade där. Det var tävlng utomhus vilket är trevligt, och framridningen var helt okej och det fanns en utebana också att rida fram på. Dock hade det blivit såååå mycket vatten där då så det gick inte att rida där, men det har dem säkert åtgärdat. Dessutom fanns en liten skogsstig man kunde skritta och trava på, superhärligt!
 
På första omgången som är redan om 23 dagar(!!!) på hemmaplan är vi anmälda till förklassen MsvC:2 och sen till lagklassen LA:3, jag hoppas att man kan få starta LAn även om man inte får rida i laget, men vi får se. Om inte annat får vi rida MsvC så det blir jättekul! På andra omgången är det ingen förklass så då kör vi lagklassen LA:3 på en gång om jag får rida i laget och sen är det en MsvC:1 efter det. Ska bli kul att rida MsvC:1 också. Vår första start ever i MsvC:1 var ju i November och då hamnade vi ju preciiiiiis under godkänt, mycket på grund av att vi fick ett byte. Tokigt. Så jag är ju skapligt revanschsugen!
 
Så fort Zigges sår har läkt ihop så blir det träningsdax för att ta oss till tävlingsform! Och det är ju minst lika roligt som själva tävlingen, att träna på vägen dit! Heja Zigge!
 

Vikten av en bra sits

Som ni vet tjatar ju jag rätt mycket om att det är så viktigt att ha en bra sits på hästen. Och med bra sits menar jag att kunna sitta ner i alla gångarter i den lodräta sitsen, med alla kroppsdelar på rätt ställe. Att kunna sitta stilla och följa med i hästens rörelser och att ha så pass mycket kroppskontroll att du själv kan välja exakt hur mycket, var och när du vill påverka hästen med dina hjälper. DET är för mig en bra sits. Du ska kunna sitta på vilken häst som helst och sadel ska inte spela någon större roll. Självklart måste ju sadeln uppfylla minimikraven för att du ska kunna ha en bra sits(alltså inte göra att du faller i bakvikt eller liknande)och självklart blir det lättare att få en bra sits om du har en grymt bra sadel som passar dig som handen i handsken. Men på det stora hela ska sadeln inte spela någon jätteroll. Det dummaste jag hört är typ "Jag kan inte sitta i en dressyrsadel".
 
Varför jag tycker att en bra sits är så otroligt viktigt är för att när vi ska ge en hjälp till hästen är ju det enda vi gör att vi ändrar sitsen jämfört med ursprungssitsen. Alltså, vi flyttar någon kroppsdel till ett annat läge än den "ska" vara på, och sen flyttar vi tillbaka den. Om vi då har en dålig eller ens halvdan ursprungssits på hästen, hur ska den då veta när vi vill något? Tänk dig att du sitter mitt över hästen med båda skänklarna intill hästen, men i ett avspänt läge. Du följer med i hästens rörelser. Om du då lutar dig lite åt sidan och trycker till med motsatt skänkel så kommer ju det här bli supertydligt för hästen. Om du istället tänker dig in i en situation då du sitter lite på sned och alltså har ett större tryck med ena skänkeln än den andra, samt har lite svårt att följa med i hästens rörelser. När du då vill göra samma sak behvöer du ju alltså luta dig lite mer åt sidan och trycka lite mer med motsatt skänkel. Det kommer ju inte alls bli lika tydligt för hästen som det tidigare alternativet.
 
Om vi inte har en bra sits där vi inte inverkar på hästen alls när vi inte ger någon hjälp, kan vi verkligen då kräva att hästen ska lyssna för minsta hjälp? Om vi redan från början sitter snett i sadeln, kan vi då förvänta oss att hästen ska känna när vi faktiskt lutar oss åt sidan med flit och när vi bara gör det för att vi råkar? Kan vi kräva av hästen att den ska lyssna för skänkeln när vi lägger till den när vi i tio minuters tid har suttit och knackat med skänkeln utan att egentligen mena något? Jag anser att svaret är NEJ.
 
Så mitt mål för 2016 ska bli att få till den där grymma sitsen. Jag måste nog ändå säga att jag har ganska bra sits som utgångsläge, men jag har också mååånga förbättringspunkter. Jag har lätt att hålla händerna för nära kroppen och för långt ner. Jag har lätt att hamna med skänkeln för långt bak eller bli för långsam. 2016 ska jag göra till det året då jag befäste en grymt bra sits och övade sitsen varje ridpass. Heja heja! Vilka är med mig!?
 
 
Här ser ni en sak jag försökt jobba på och förbättra.Mina händer.Jag vill ha dem som på bilden till vänster, men när jag blir trött eller så faller jag lätt tillbaka till gamla spår och kör med handställningen till höger. Som ni ser faller typ hela sitsen då. Det är viktigt att hitta sin grej att förbättra. För mig blir hela min sits bättre om jag får koll på handställningen.
 

Taggad!!

Åhhh jag är så tävlingssugen! Snart har jag längtat i ett år på att allsvenskan i dressyr ska starta igen! Förra året deltog jag och Zigge i laget i division 2 dressyr för vår klubb. När jag fick frågan av lagledaren sa jag först tvärnej. "Herregud, så bra är vi absolut inte!!" men sen valde jag att se det som en utmaning istället. Idag är jag SÅ glad att jag vågade satsa och tro på oss och det har jag mitt härliga #teamZigge-gäng att tacka för. Som peppade och stöttade.
 
Jag älskar att tävla i lag. Jag har visserligen börjat älska att tävla i allmänhet nu på sistone, men tidigare har jag aldrig varit någon tävlingsmänniska. Eller ja, det beror helt på hur man ser det i och för sig. Tävla mot andra har jag inte varit så inne på, men däremot tävla med mig själv. Det älskar jag! Och även att tävla i lag. Förmodligen är det väl därför jag är lagledare för två lag redan och har tidigare varit det för andra lag.
 
I år hoppas jag att kunna få ingå i laget för division 2 för vår klubb. Som jag skrev tidigare, jag har verkligen längtat ända sedan förra året. Men i år är vi betydligt fler som anmält intresse att rida i laget, så det kanske inte blir någon plats till mig, vi får se. Men kul vore det! Nu har de precis lagt om omgångarna också, och det passar mig nästan ännu bättre! Anläggningarna är fantastiska och jag har bara bra minnen därifrån! Planen är nu alltså;
 
24 April - Omgång 1 - Södertälje RK (Hemma juuu!)
8 Maj - Omgång 2 - Värmdö RK (Där vi gjorde vår bästa ritt förra året!)
22 Maj - Final - Vallentuna RK (Superfin anläggning!)
 
Så nu får ni hoppas och hålla tummarna med mig att jag och Zigge får en plats i laget!

Hej från Zanzibar


Hoppas att ni har det bra där hemma! Här är allt super men händelserikt! Resan började rent av ganska kämpigt. Vi kom i bra tid till arlanda och åt lunch där på plats. Allt var frid och fröjd tills vi skulle kliva på planet till Amsterdam. Där fick vi tvångsinchecka vårt handbagage med alla våra saker. Inte bara till att få det i Amsterdam utan vi fick checka in det hela vägen till Zanzibar. Kul. Det här gjorde att vi fick kliva av planet och jag som är flygrädd fick någon sorts panikattack och fick svårt att kliva på planet igen. Stod och hyperventilerade och tårarna bara forsade.

Hur som helst så lyckades jag ta mig på planet och sen gick resan till Amsterdam bra. I Amsterdam hade vi tokstressigt till nästa flyg men vi hann. Den långa flygningen till nairobi gick jättebra och vi hade ett grymt fint flygplan med egen tv med över 100 filmer, massa spel och massa annat. Både middagen och frukosten var jättegoda och jag lyckades sova rätt bra faktiskt. 

Väl i nairobi gick det också bra och smidigt. Även flyget till Zanzibar. Skönt. Gissa om jag andades ut när vi stod på fast mark på Zanzibar! Hela resan har jag dock tänkt på mitt handbagage som ju innehöll plånboken, kamera, undervattenshus till kameran, solglasögonen, alla laddare och i princip allt viktigt jag ville ha med mig. Tror ni vi fick de väskorna på Zanzibar?  Nix. De var borta.

När vi kom till hotellet började det dock gå bättre. Hotellet var mycket finare än vi förväntat oss och efter ett dygn kom väskorna levererade till hotellet. Inget saknades eller var trasigt vad jag upptäckt hittills.

Men vilken tur varar för evigt? Vi hade inte tagit ut så mycket Tanzaniska shilling så vi behövde ta ut mer. Men det gick inte. Vi hade pengar på Jonns kort men det gick inte att ta ut någonting.  Vi ringde banken hemma i Sverige och vi har ingen gräns. Men vi fick inte ut några pengar. Mitt kort var fortfarande någonstans i världen så jag . . Vad gör man? Dagen efter visade det sig att banken hade haft slut på pengar och det var därför vi inte fick ut mer. I övrigt är det ganska roligt också, man får som absolut högst ta ut 400 000 shilling åt gången,  det motsvarar 1600 kronor. Bara för att det är kul har vi såklart tagit ut 1 miljon. 

Vi har hunnit med en hel del på redan skulle jag vilja säga. Först bodde vi i huvudstaden några dagar och där vandrade vi i stone ton,  vi åkte på en utflykt för att se hur de odlar kryddor och vi åkte till prisen Island och tittade på ön som byggdes för att bli ett fängelse men aldrig blev det. Nu bodde det massor med sköldpaddor där som vi klappade och gosade med. Den äldsta var 184 år.

Efter några dagar flyttade vi oss till den sydöstra delen på ön och där är vi nu. På vägen hit åkte vi förbi ett naturreservat där vi tittade på fjärilsodling och vilda apor. Jag fick också se och hålla i en kameleont för första gången, ett djur jag är väldigt fascinerad av. Vi svängde också förbi ett mangroveträsk.

När vi kom fram hit till Jambiani så fick vi uppleva lågvatten. Det är superhäftigt!  Just nu när jag skriver det här är det högvatten och stranden är då ca 100 meter ner till vattnet. Om några timmar kommer det vara lågvatten och då är det ca 1 km ner till vattnet. Galet men ett sånt häftigt fenomen.

Här blåser det ganska mycket och något som är väldigt stort här är kitesurfing. Och vi är ju inte dom som är dom så vi har nu bokat in oss på en tredagars kurs. Hur ska det gå, hahhaah!

Allt här är jättebilligt, en 35cl cola i glasflaska på restaurang kostar 8 kr,  en mango kostar 2 kr, en middag för två går på ungefär 250 kr, massage i 1 h kostar 80 kr om du inte prutar. Igår kväll åt vi hummer thermidor och den kostade ungefär 160 kr. Det är svårt att hitta alkohol, inte ens en öl. Bankomat finns i huvudstaden, ingen annanstans. Som tjej förnärmar jag öborna om jag visar hud som axlar mage och knän. På stranden är det okej. De har det väldigt primitivt jämfört med oss och människosyn känns rätts sned. Men jag älskar ändå Zanzibar. Hit åker jag gärna igen.

Resa

Jaha hörni. Nu ska jag göra något som är alldeles galet för att vara jag nu för tiden. Jag ska åka på två veckors semester till Zanzibar. Jag lämnar alltså allt vad heter jobb, extrajobb, häst, hund, ideellt arbete.. Rubbet. I två veckor! Det ska bli himlaskönt, och lite läskigt. Jag har en känsla av att jag kanske blir något rastlös till en början, men efter ett par dagar hoppas jag kunna varva ner.
 
Vår plan är att åka runt lite på ön och se lite sevärdheter. Mot slutet av vistelsen har vi bokat ett lite finare hotell och då är tanken att vi ska ha några dykdagar. Både jag och Jonn har ju dykcertifikat som vi tog 2013 på Sardinien.
 
 
Men jaha!? tänker ni nu. Vad händer med Zigge? Vad händer med bloggen? Hahaha! Närå, jag kommer berätta här vad som händer med Zigge, jag har flera fantastiska människor runt om mig som komemr ta hand om honom på bästa sätt. Bloggen har jag tidsinställt några inlägg som dyker upp här med jämna mellanrum, något/några inlägg per dagska ni få. Men det blir nog inte många realtids-inläg. Jag ska nämligen försöka vila upp mig på riktigt. Inläggen som kommer upp under tiden är lite vad jag funderar på, lite lära känna Zigge... Det kommer en resumé från år 2015 - vad jag tyckte var bäst och sämst. Ja, det blir lite gott och blandat helt enkelt.